Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om djurens andedrägtsorganer. - Om den allmänna bildningen. Ett besök vid Kristineberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
len af kroppen nedåt och utanför*), men med
baklifvet och öppningarna för andedrägten omgifna af
luft.
Emellertid finnes det äfven åtskilliga
insektlarfver, som verkligen kunna andas i
vattnet, utan att behöfva förse sig
med luft ofvan-
Fi;x 49- Fi– 20-
ifrån, och hvilka
likväl icke andas med gälar, utan med luftrör. Vi
finna detta förhållande t. ex. hos dagsländornas
och de små guldbaggarnes larfver; hos de sednare
upptäcka vi trenne stora blad i ändan af kroppen,
hos de förra en
rad små blad längs efter begge sidorna af
baklifvet. Dessa blad äro i en ständig rörelse,
hvilken meddelas åt vattnet omkring dem, på det att
den omvexling af luftarter, som i dem skall försiggå,
aldrig må afstanna. Hvarje blad innehåller en fint
förgrenad luftrörstam, och inom dessa fina hinnor
försiggår nu samma verksamhet - afsöndring af kolsyra
och upptagande af syre -, som i de verkliga gälarna
försiggår inom blodkärlens fina hinnor. Man kallar
derföre dessa verktyg luftrörs-gälar.
Lifvets vilkor äro i sjelfva verket de samma för alla
djur, men dessa använda på olika sätt hvad naturen
erbjuder dem; fördenskull visar deras byggnad en
oändlig mångfald. Men det är ganska intressant att
se, huru ogerna naturen släpper en viss organisation
för att skapa en ny; hon är så böjlig, att hon hellre
en tid bortåt hjelper sig med att tillämpa den gamla
formen, än hon skapar en fullkomligt ny. - Däggdjuren
äro
Fig. 19. En dagslända och en dagsländelarf sarnt en af
dennes luftrörsgälar förstorad. Fig. 20. Guldbaggens
larf samt (fig. 21) en förstorad framställning af
dennes bladformiga luftrörs-gälar.
Fig. 21.
på det hela taget landdjur och andas fördenskull
naturligtvis med lungor; men ehuru en enskilt grupp
af dem
! (hvalarne) fängslas vid vattnet, erhålla fiskform
och på det hela taget göras till lika så fullständiga
och uteslutande vattendjur
l som fiskarna, är det likväl icke nödvändigt att
färändra deras andedrägt; denna blifver hufvudsakligen
vid det gamla. Fiskarna utgöra deremot en egen stor
och ansenlig klass, för hvars medlemmar det icke
vore rådligt att komma allt för nära vattenbrynet,
der det skulle blifva deras fiender för lätt att
angripa dem; de utstyras fördenskull på ett sådant
sätt, att de kunna andas hvar som helst i vattnet;
detta skulle icke kunna ske med tillhjelp af lungorna,
följaktligen skapades ett fullkomligt nytt, efter
det förändrade lefnadssättet lämpadt ande-
I drägtsorgan. Men det är dock bäst att använda
det gamla
j så länge som möjligt; det kan visserligen
icke begagnas som andcdrägtsverktyg, men som
luftafsöndrande organ kan det
i dock bilda ett för fiskens rörelser i vattnet
icke ovigtigt organ - simblåsan. Våra allmänna
sniglar äro landdjur och andas med lungor; för
sötvattenssniglarnas skull är det ännu icke vardt
att göra någon förändring, de kunna gerna göra sig
besväret att komma upp till vattenytan emellanåt. Med
hafssniglarna är det en annan sak; att utstyra
dem med gä-lar blir nödvändigt, alldenstund detta
onekligen är ändamålsenligare för vattendjur, och
hafssniglarna äro dessutom en talrik och betydelsefull
grupp. Sötvattenmusslorna deremot andas med gälar
liksom hafsvattensmusslorna; ty det skulle tydligen
vara orimligt att inom denna djurklass, som räknar
blott vattendjur, inrätta lungor åt några bland dem,
äfven om de voro nog rörliga, för att kunna komma upp
till luften och andas. - Leddjuren visa, att liknande
betraktelser kunna tillämpas på dem. Det ligger nu
en gång i kräftdjurens plan att lefva i vattnet och
andas med gälar; derföre göres intet undantag med
landkrabborna; det skulle förstöra klassens har-moni
och är icke nödvändigt; endast det sörjes derför,
att gälarna alltid hållas fuktiga, så går det bra
på detta sättet. Spindlar och insekter äro till
större delen landdjur och andas derföre i allmänhet
medelst luftrör; de jemförelsevis fåtaliga former,
som fått sig vattnet anvisadt till vistelseort,
blifva för den skull icke genast utstyrda med gälar,
utan niåste veta att hjelpa sig på andra sätt. Med
enskilta gör naturen dock ett undantag och förser
dem med ett alldeles nytt organ: luft-rörsgälen,
som i särskilta former förekommer hos särskilta
slägten. Men en ny utväg försökes icke, innan alla
andra möjligheter blifvit uttömda.
*) Enligt andra iakttagare sitter han med hela kroppen
i klockan, men på det sätt, att ryggen, på hvilken
ögonen sitta, vetter nedåt.
-
Om den allmänna bildningen.
Ett besök vid Kristineberg.
Många starka krafter hafva länge arbetat i
folkupplysningens tjenst, och mycket godt arbete har
genom dem blifvit inrättadt. Skolornas antal förökas
årligen, fordringarne på lärarnes kunskapsmått blifva
allt större, tillsynen öfver deras undervisning
allt noggrannare, det uppväxande slägtet tvingas
till vetande i skolorna (om det måste gå så långt)
och att der lägga grunden till en kunskapens skatt,
som sedan skall räcka till reskost för hela lifvet: -
allt synes sålunda väl bestäldt. Man måste vara glad
öfver det bildningens arbete, som pågår, glad äfven
öfver de resultater, som redan vunnits. Af sådan sådd
är den rikliga skörden alltid sen.
Men denna tillfredsställelse får ej undanskymma
det faktum, att ännu är ej halft arbete
gjordt. Odlingsarbetet har, på det hela taget, ej
ännu hunnit längre, än till yttersta skorpan af den
jord, som skall göras djup och fruktbärande; det är
blott plogen som framgått och vändt älfven i dagen;
luckringen återstår. Är det underligt då, att det
växer så mycket tistlar bland hvetet?
Häri ligger ingenting nedslående; den erfarne odlaren
har ej väntat något annat.
Men öfverskådar man det bildningsarbete, som pågått,
ser man på dess riktning, på metoden och på den skörd,
som vunnits, så kan man ej neka, att de anmärkningar,
som gjorts deremot och de farhågor, som deröfver
uttalats, varit väl befogade, och äro det till viss
grad ännu.
Det kan nämligen ej nekas, att genom denna riktning
tidsandan fått ett betänkligt lyte.
Innan man ännu var med allvar betänkt på att lära
folket läsa i bok, sysselsatte sig undervisningen
med att bilda endast lärda. Värdet af bokvettet i
främsta, menniskovärdet knappast i andra rummet - så
var regeln. Det var ej så mycket fråga om att bilda
menniskan för det praktiska lifvet, som icke mer att
göra henne till en stjerna i vetenskapens verld; det
ansågs vigtigare för henne, att lära sig det språk,
som försvunna folk talat för årtusenden tillbaka,
än att hon skulle sprida kunskapen om sitt eget
modersmål till de tusen, som lefde i den djupaste
okunnighet rundt omkring henne; nyttigare, att hon
förnötte sin tid med att fördjupa sig i ofrukt-| bara
filosofiska grubblerier, att söka tyda den eldskrift,
som stjernorna teckna i den djupa, oändliga rymden -
och der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
