- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867 /
367

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hangös öga. Äfventyr i tre berättelser, af Z. Topelius. Tredje berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––- 367

stadt, gör jag mig genast i ordning att gå om bord. Ni
stannar här, sir, för att bevaka kronans effekter
och sörja för the fair Carolinas besättning.

GEORGE. Jag rättar mig efter ordres.

Lord SIDNEY. Hvad min dotter angår, känner ni hennes
oböjliga karakter. Det vore fåfängt att söka öfvertala
henne ändra sin föresats. Hon stannar således på
Hangö, och ni har den godheten, sir, att förskaffa
henne en så konvenabel bostad, som möjligt. Hon vägrar
emottaga penningar, men jag vill lemna åt fyrvaktaren
en tillräcklig summa för hennes disposition.

GEORGE. Jag vill uppbjuda allt hvad i min förmåga
står, för att vara milady till tjenst, och jag vågar
tillägga, att jag väl finner hennes beslut ovanligt,
men ej oförklarligt.

Lady ARABELLA (som vid dessa ord utkommit ur
stugan med Sammu).

Jag tackar er, sir. Ni anser mig blott för en nyckfull
varelse. Mer kan jag ej begära.

GEORGE. Jag anser er för nog högsint, milady, att
sjelf vilja pröfva det armod ni en dag är kallad att
trösta och lindra. Jag högaktar till och med edra
illusioner.

ARABELLA. Sir George, jag kan ej betala er, hvarken
med mitt hjerta eller min förmögenhet, för er goda
tanke om mig.

GEORGE. Och jag, milady, beklagar er, att ni, så ung,
har förlorat all tro på heder och uppriktighet hos
andra, än Hangös fiskare.

Lord SIDNEY. Se så, lemna ert gnabb! Jag reser om en
half timma: hvad kan jag ännu göra för er, milady of
Hangö-Castle?

ARABELLA. Om min far tillåter, vill jag köpa den
lilla kojan här på andra stranden af ön.

Lord SIDNEY. Min portvakt skulle anse den vara
för usel åt sin dräng, men du har din smak. Ensam
kan du icke bo der. Hvem vill du engagera till din
betjening?

ARABELLA. Jag skall icke bo ensam. Jag skall sjelf
vara tjenarinna åt en annan person. Denna gamla qvinna
(hon pekar På Sammu) anser sig hafva anspråk på mig.

(Lilla inträder obemärkt i fonden.)

SAMMU (tm Arabeiia). Hvad vill det der folket ? Hvem
är den gamla hafsörnen, som flaxar med vingarna?

ARABELLA. Ni bör visa honom mera vördnad. Han är min
far.

SAMMU. Hvad? Din far, Lonna? Blygs han inte, den gamla
roffågeln ? (Träder djerft inför lorden.) Kas, kas,
vill du flyga din väg? Du tar inte min dufva, du,
kroknäbb! Jag är hennes mor, och du understår dig
att kalla dig hennes far !

ARABELLA. Stilla, Sammu! Yill ni för andra gången
mista mig?

SAMMU. Nej, mitt hjerta. Du hör, att jag tiger.

Lord SIDNEY. Är hon förryckt?

GEORGE. Hon är vansinnig, milord.

Lord SIDNEY. Hvad hör jag, milady? Mitt öfverseende
för edra nycker har i sanning redan gått allt
förlängt. Och ni begär ännu, att jag skall låta er
tillbringa vintern ensam i ett eländigt kyffe med
en vansinnig menniska! Så långt sträcker sig icke
mitt tålamod. Jag förbjuder er ett sådant sällskap,
milady.

ARABELLA. Förlåt, min far, om jag ännu vågar upprepa
min bön. I forntiden trodde man, att det fanns något
heligt hos vansinnet. För mig har denna qvinnas tro
också något heligt. Hon har väckt minnen hos mig,
som jag ej kan förklara. Hon har vidrört en sträng,
som darrar djupt i mitt innersta. Hon anser sig för
min mor; - jag vill ej tvista med henne derom, men
tillåt mig, som aldrig har känt min mor, att uppfylla
mot henne en dotters pligter!

Lord SIDNEY (uppbragt). En dotters pligter ? Och
huru uppfyller du en dotters pligter emot din far,
otacksamma barn? Vid himlen, det är dock något
starkt. Du har aldrig känt din mor, säger du ? Och
likväl har du allt ifrån din späda barndom burit
hennes bild på ditt hjerta.

ARABELLA. Min moders bild? En sådan har jag aldrig
burit, min far.

l Lord SIDNEY. Hvad? Har du förlorat den
medaljong, jag

i gaf dig, när du var två år gammal?

j
(David Dyning inträder.)

l ARABELLA. Jag kan ej påminna mig,
att jag någonsin

j burit en sådan medaljong.

DAVID (framräckande medaljongen). Här är
den, Hlilord. Jag

i vill tro, att det är den rätta.

! Lord SIDNEY. Ja ... det är lady Evans,
det är min sak-

I nåde Jane. Men huru har denna bild kommit i edra
händer ? i DAVID (betydelsefullt). Hans nåd
erkänner således, att besagda

| konterfej bars af lady Arabeiia Evans i hennes
späda barndom, l när hon var nära att omkomma genom
ett skeppsbrott här på j samma ställe vid kusten af
Hangö ?

i Lord SIDNEY. Utan tvifvel. Men hvartill
en sådan fråga ?

l DAVID. Får jag lof att säga hans nåd ett
par ord mellan

l fyra ögon?

| LILLA (träder emeiian dem). Det är
öfverflödigt, far. Hans

j nåd vet, att far är en hederlig karl. Far har
ju funnit kon-I terfejet på stranden strax efter
skeppsbrottet. j DAVID. Hvad har du att säga,
du, som går för assuradö-

| rernas räkning ? (im lorden.) Var så nådig, ers
nåd, och titta en ; smula på barnet här! Den ena
klyfvarbommen är inte så lik den andra, som hon liknar
mor sins konterfej.

Lord SIDNEY. Hvad skall det betyda?

LILLA. Åh, far, liksom hans nåd skulle bry sig
om, att l jag liknar mor, som han aldrig har sett! |
ARABELLA (som betraktat medaljongen). Det är verkligen
en för-

! vånande likhet, min far. Är det icke, sir
George? ! Lord SIDNEY. Dumheter !

| GEORGE. Om ni ej toge illa upp, milady,
skulle jag säga,

| att det är en ännu mera förvånande likhet mellan
er och er i protegée. 1 ARABELLA. Det är
den första komplimang, jag fått höra

i dag.

| GEORGE. Slumpen ställer ofta de största
motsatser bred-

I vid hvarandra, milady.

; ARABELLA. Nej, nu föll ni in i det
vanliga, sir. Jag

| tycker mer om det barocka.

i DAVID. Jag får således ej den äran
att tala med hans

| nåd mellan fyra ögon?

j Lord SIDNEY. Jag har ingenting att dölja,
min gode man.

l Ni kan tala fullkomligt fritt. Jag förmodar, att
ni begär hit-I tarelön för min dotters smycke. Se
här lika mycket, som det

l är Vardt. (Räcker honom en börs.)

j DAVID (afböjer gåfvan). Hvad jag har att
säga ers nåd, kan

! icke betalas med allt ert guld. Ni vill, att jag
skall tala. j Skyll då er sjelf, ers nåd. Den, som ni
ansett för er dotter . . . ! LILLA (afbryter
honom). Nej, far, det der vet hans nåd redan;

inte är det någon nyhet.

DAVID (förvånad). Yet han det?

LILLA. Yisst vet han det. Hans nåd har sjelf gifvit
sitt samtycke, att fröken Arabeiia får stanna här
öfver vintern. Huru tror ni, att fröken ville bedraga
sin far och gömma sig i vår stuga?

DAVID. Yill du tiga, näsperla? Jag får ju inte tala
ett klokt ord, utan att du trasslar hop tackel och
tåg.

LILLA (med höghet). Den, som frivilligt stiger ned
från ära och rikedom till fattigdom och förakt, är
mera värd er aktning, min far, än den, som ville från
armod och ringhet tränga sig fram till all verldens
höghet. Nej, far, låt det vara; det är bäst, som
det är: de ringa på sin plats, de höga på sin. Guds
skickelse må ingen mästra. Ni skall ej skilja en
dotter från hennes far.

DAVID. Sakramentskade flickbyting! Jag känner inte
igen henne. Hon har svängt om min kompass.

ARABELLA. Men jag känner henne. Jag ville vara
i hennes ställe och veta det rätta af hjertats
ingifvelse.

DAVID. Ingenting är lättare, milady. Det beror
på ...

ARABELLA. På mig sjelf, vill ni säga.. Ni har
rätt. Jag skall också lära mig det.

Lord SIDNEY. Tiden skyndar. Men det var sant, jag hade
så när glömt den fatala historien med fyrbåken, sir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1867/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free