- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
2

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska bilder XXXVI: Carl XII i Lund - Vännernas illusioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En man, som länge måst kämpa mot ett oblidt öde och
nödgats se många mindre förmågor föredragas sig,
Carl Papke, blef ett par dagar efter konungens
ankomst Öfverraskad med en utnämning till professor
i latinet. Den kom alldeles oväntad och utan
att Papke sökt den ifrågavarande professionen;
konungen hade nämt honom på förslag af den ädle
biskop Linnerius. Professor Schultén, hvilken var
lika stor orientalist, som Papke var latinare, blef
samtidigt förflyttad till lärostolen i de österländska
språken. Konungen bevistade båda professorernas
installation, och vid det tillfället höll professor
Schultén ett tal på hebreiska språket. Konungen satt
uppmärksamt och hörde derpå, och när professorn
slutat gjorde konungen en fin kritisk anmärkning
vid hans föredrag. Vi kunna föreställa oss den l&rde
professorns förvåning. Men så väl vid detta, som vid
andra tillfällen roade det konungen att se de lärde
herrarnes öfverraskning, när han, krigaren, som icke
tycktes hafva tankar för annat än kanonernas musik
och ett djerft rytterianfall, kom fram med bevis på
insigter, hvilka, efter hvad E. Svedenborg yttrat i
ett bref till Carls historieskrifvare Nordberg, kunnat
så snart berättiga honom som någon annan »»att bekomma
den lager, hvilken de lärda efter-sträfva». Den
lärde vetenskapsmannen - han må i andra afseenden af
efterverlden anses för en svärmare; härutinnan finnes
intet som kan på ringaste vis försvaga hans intyg -
yttrar vidare, »att om han (Carl) fått i fred och ro
styra sitt rike, skulle han förmodligen satt sig i
spetsen- för den lärda truppen samt bragt alla studier
och vetenskaper i högre grad och större flor, än de
i Sverige tillförene varit eller hädanefter förmodas
komma.»

Och det hände, såsom vi nämt, icke blott en och
annan gång, utan det hörde till ordningen, att
konungen infann sig på föreläsningarne eller på andra
akademiens högtider. Man kunde aldrig vara säker för
honom, till och med i sittande konsistorium uppträdde
konungen. Och han var öfverallt välkommen. Latinaren
professor Papke tröttnade icke att i de vackraste tal
gifva sin förtjusning tillkänna, medan den lärde och
snillrike filosofen Anders Pydelius lät af konungen
förmå sig att på svenska utarbeta och utgifva sina
förnuftsöfningar. Han var 1716 akademiens rektor
och var hufvudsakligen den, som genom sitt fogliga
allvar lyckats stilla studentupproret under föregående
vårterminen med anledning af konungens befallning,
att de lättjefulla studenterna skulle utrensas och
insättas i konungens lifgarde.

Det var icke för att på något sätt fördrifva ett
öfvermått af ledighet från andra göromål, utan det
var under det mest trägna och samvetsgranna arbete,
som konungen drog sig undan för att liksom hämta
vederqvickelse vid den kastaliska källan under
vetenskapens fridlysta lundar. Hans dag började
klockan l eller 2 på morgonen, och sedan han gjort sin
bön, lemnade han företräde åt dem, som hade något att
hos honom andraga, arbetade sedan tillsammans med sina
generaler och embetsmän till klockan 7, då han steg
till häst för att tillfredsställa kroppens behof af
rörelse eller för att mönstra något regemente. Men
i allt hans arbete var han ytterst noggrann och
sparade minst af allt sig sjelf. Intet bref uppsattes,
ingen skrifvelse utfärdades, utan att konungen sjelf
genomgick så väl konceptet som det renskrifna, innan
han satte sitt Carolus derunder.

Fältlifvets enkelhet följde honom äfven här. Den
gamle biskop Svedberg, hvilken liksom så många
andra besökte konungen här och flera gånger blef
befald till konungens bord, omtalar, huru enkelt der
tillgick. »Der taltes intet ord»,

säger han; »allt var tyst. Konungen åt rätt
hastigt och drack allt vatten deruppå, huru fett
han ock hade ätit. Arfprinsen af Hessen-Cassel,
nu vår allernådigste konung, spisade ock med. Ingen
silfvernagel syntes der på bordet, utan alla kärl
voro af jern. Jag fick på konungens befallning mitt
väl-komme i en stor bägare full af spanskt vin.»

Det var äfven här i Lund, som konungen under samtal
med Polhem och Svedenborg utvecklade sina åsigter inom
matematiken och aritmetiken och fällde det bekanta
yttrandet, att den, som icke förstode matematik,
vore att anse blott för en half menniska. De båda
männen funno dervid tydligt, att konungen ägde vida
djupare insigter, än hvad man i allmänhet var böjd att
tro och han älskade att tillkännagifva. »Det gaf mig
ock tillfälle att tänka och tro», säger Svedenborg
i det ofvannämda brefvet, »att han (konungen) måst
ägt större förstånd, än han lät Utvärtes förspörja,
helst som han i allt sitt öfriga umgänge visade,
att han höll för nedrigt att göra sig vis och visa
någon min af högt och lärdt för dem, som ansågo och
ännu anse det ytliga för klokt, men det verkliga och
invärtes för oklokt.»

Här faller solljus öfver Carl XILs minne. För att
göra taflan fullständig måste vi dock äfven nämna,
att det var under konungens vistande här, som Görtz
kom fram med sina mynttecken och sina stränga påbud
om förmögenhetsafgif-ten. Detta vetter mot nöden och
eländet, som krigsåren alstrat. Dock lindrade konungen
och underhjelpte, hvar han kunde. Så var det en köpman
i Malmö, som hette Frans | Suell och som var anklagad
att hafva undandolt en del af sitt j silfver. Han
insattes på Malmö slott, men hans unga hustru, | som
skall hafva varit en ovanligt vacker qvinna, skyndade
till Lund att begära nåd för sin man. Hon fick likväl
icke företräde, men lyckades af kommendanten på
Malmö utverka, att mannen sjelf åtföljd af en ryttare
fick begifva sig till Lund. Då han icke genast fick
företräde, satte han sig på en stol, och utmattad
af fängelseluften och ridten, somnade han med sin
böneskrift i handen. Under tiden utkom konungen och
fick se den sofvande sarnt efterfrågade hans ärende
af de närvarande. Derpå-tog han sakta böneskriften
ur den sofvandes hand, genomläste den och tecknade
derpå ett par ord, hvarefter han lade papperet för
köpmannens fötter och gick, men förbjöd de innevarande
att yppa hvad som tilldragit sig. Kort derpå vaknade
Suell, och då förkunnades det honom till hans stora
förskräckelse, »att konungen hvarken ville mottaga
honom eller hans skrift.» Han måste derför åter stiga
till häst, såg icke ens i sin sorg på papperet, utan
stoppade det åter på sig, och anträdde återfärden,
följd af ryttaren. När de kommo till stadsporten i
Malmö såg han kommendanten och flera vänner komma
sig till möte. Med nedtyngdt sinne berättade Suell
för dem utgången af sin färd. Men kommendanten,
som på förhand fått konungens befallning att noga
efterfråga böneskriften, fullgjorde konungens vilja
och framvisade till både Suells och de kringståendes
förvåning och glädje de på papperet med konungens
egen hand tecknade orden: »bifalles Carolus.»

Det hus, som konungen under dessa år bebodde, är den
nu varande katedralskolan, och hvarje år på konungens
dödsdag komma studenterna dittågande med fanor och
facklor och sjunga till konungens minne den sång,
som Tegnér diktade och som första gången hördes vid
100-årsfesten 1818.

Nu blossa nattens stjernor så väl på
hjeltekonungens som hans skalds graf.
t St.

Yännernas illusioner.

ars samlade kunskap i endast latin Och andra förr
nyttjade språk, Han grekiska läste som sjelfvaste
hin,

Och hade ett hiskeligt bråk

Från morgon till qväll med sin kodex, att han

Rabbin kunnat blifva, om sådant gått an. Med detta
han tänkte professor att bli, Få Nordstjernan också
en dag, Och lysa så stolt vid en akademi; Men -
ve öfver Nornornas lag! -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free