Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adriatiska Hafvets östra kusttrakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tratt stundom bottenlös och innehåller då djupt
vatten, eller ock tjenar dess medelpunkt till
uppehållsort för oräkneliga vilda dufvor.
Vestra sidan af halfön sänker sig i två till tre
skarpt skilda afsatser, nedom hvilka börjar ett
terrassland, hvilket, genom dalar och hafskanaler
inskuret i solfjäderform, återgifver höglandets
egendomliga gestalt.
Det nu befintliga Fiume skall vara beläget på samma
plats, hvarest fordom det gamla af celter byggda
Tarsalica låg, hvilket vid folkvandringen blef i
grund förstördt. För säkerhetens skull valde man de
höga bergen ofvanom den förstörda staden till plats
för den nya, hvilken man i likhet med den förra
benämde Tersat, och då man sedermera åter började
ätt bygga hus på den gamla stadens grund vid stranden
af Fiumara, erhöll denna boningsplats efter floden,
vid hvilken den fick sitt läge, namnet Fiume eller
Rjeka. Detta blef småningom en betydande handelsstad,
hvilken, inträngd emellan för det mesta kala klippor,
fortfarande utvidgade sig på hafvets bekostnad, så att
stora palatslika hus nu höja sig på ställen, hvarest
ännu för trettio år tillbaka fartyg lågo för ankar.
Anblicken af Fiume, så väl från hafvet, vid hvars
innersta vinkel staden är belägen, som från den
landsväg, hvilken sätter den samma i förbindelse med
Carlstadt, är oförlikneligt skön och kan med rätta
ställas i jemn-bredd med Genua’s, Triestes och Neapels
mångbeprisade panoramer.
Högt öfver den nu varande staden reser sig på
branta klippor det pittoreska slottet Tersat,
hvilket beherrskar Fiumara’s utlopp. Det uppbyggdes
af Frangipanierna, en mäktig adelsfamilj, hvilken
ursprungligen hette Onicia, men i 8:de århundradet,
på grund af en brödutdelning, som den vid en
hungersnöd anställt i Rom, erhöll namnet Frangipani
och sedermera spelade en betydande roll i Roms och
Kroatiens historia. Men då Frans Frangipani hörde
till de förnämsta anförarne för upproret mot kejsar
Leopold I år 1665 och i följe deraf år 1671 blef
afrät-tad, indrog kejsaren hans egendomar, och det
halft förfallna slottet äges nu af den österrikiske
fälttygmästaren grefve Nugent, hvilken till en
del har återställt det samma och deri anlagt ett
arkeologiskt museum, som redan innehåller många
historiska märkvärdigheter.
En gata i Sebenico.
Liksom i Istriens städer är befolkningen i Fiume
halft slavisk, halft romanisk, och italienskan
utgör de bildade klassernas sällskapsspråk. Samma
förhållande äger rum i Dalmatiens kuststäder,
dock med det undantag, att de ibland invånarne,
som tillhöra den slaviska stammen, icke der, såsom i
Istrien och Fiume, till en del tala sloveniska, till
en del kroatiska eller serbiska, utan samtliga betjena
sig af serbiskan eller kroatiskan. Italienskan har i
de icke litterärt bildade kroatiernas mun omgestaltat
sig till en egen dialekt, som i de olika städerna
visar olika schatteringar och i Italien benämnes
lingua bodola. Bodoli kallades nämligen i Italien vid
republikens tid de transmarinska fotsoldaterna,
och som dessa hufvudsakligen voro ifrån Dalmatien,
blef namnet på det språk, de talade, öfverfördt på
den af dalmatier i allmänhet begagnade italienska
dialekten. Egendomligast talas italienskan i Spalato
och på öarne; i Zara har den en stark venetiansk
anstrykning.
Ehuru det tyska elementet allt mer och
mer gör sig gällande, röjer dock Zara ännu bland
de dalmatiska städerna mest af den venetianska
prägeln. Hos husen är den venetianska byggnadsstilen
förherrskande; gator och torg äro belagda med
qvadersten. Loggia, en präktig pelarsal, som är
belägen vid piazza de Signori, herreplatsen, så väl
som Porta di terra ferma, den skönaste stadsport i
Dalmatien, hvilken efter af Sanmichell utförd ritning
blifvit uppbyggd af dennes nevö, Grian Girolamo, äro
riktiga mästerverk af den venetianska arkitekturen,
och Fem-brunnarne (cinque possi), en stor offentlig,
nära S. Simonsplatsen belägen cistern, som hörer
till Dalmatiens märkvärdigheter, är en skapelse af
Dalmatiens general-provveditore, Luigi Grimani, som
år 1574 lemnade Zara. Blott kyrkorna, hvilkas antal
är ganska stort, äro till en del utförda i lombardisk
och fornbyzan-tinsk stil och till sitt yttre föga
anmärkningsvärda.
Vid Venedigs fall år 1797 beslöto zaratinarne
enhälligt att gifva sig under Österrike; men redan vid
freden i Press-burg (1805) afträddes hela Dalmatien
till Frankrike, som ej fastade något afseende vid
befolkningens önskan, och först den 9:de December
år 1813 blef Zara, efter en månads belägring genom
österrikiska och engelska trupper, åter besatt af
österrikarne. Dessa förstärkte stadens befästningar mot
landsidan, förvandlade år 1829 en del af de med träd planterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
