- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
20

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De kungliga teatrarne i Stockholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gustaf III anslog till underhåll åt denna
sin skapelse i den betydliga summan af 333,333
rdr 33 öre årligen, hvilken | summa utgick ur
hans handkassa. Skådespelarepersonalen rak- j nåde
redan nu många utmärkta förmågor, af hvilka i den
tidens anteckningar med stora loford nämnas hrr Carl
Stenborg, Karsten, Norden, Björkman, Carlo Uttini
.och de Broen, fruarna Olin, Muller, Marcadet och
Augusti samt mamsellerna Stading och Liljegren.

Derigenom att all verksamhet inom teatern egnades åt
operan, höll den rent dramatiska konsten på att dö
ut. För att förekomma detta beslöts, att en särskild
trupp skulle bildas för den dramatiska scenen. Så
skedde äfven. I afsigt att få en god skola och värdiga
förebilder för dem, som hade håg att egna sig åt
den sceniska konsten, införskref Gustaf III 1781 ett
fransyskt, utvaldt skådespelaresällskap, under ledning
af den namnkunnige Monvell, hvilken sednare blef,
så att säga, grundläggaren af den dramatiska konsten
i Sverige. Han anställdes nämligen strax efter sin
hitkomst i kungliga teaterns tjenst, och i hans skola
bildades flera af de förnämsta prydnaderna på svenska
talscenen, såsom Lars Hjortsberg, Char-

lotta Neuman, Fredrika Löven, Maria Christina
Frunck (sedermera fru Euckman), och de välgörande:
verkningarna af denna skola visade sig länge - och
äro ännu ej utplånade.

Ordnad och ställd under kungl, teaterdirektionens
styrelse öppnades den kungl, svenska dramatiska
teatern i Bollhuset ånyo den 17 Maj 1788 med
Gyllenborgs tragedi Sune Jarl eller Sverkers död,
hvarefter svenska pjeser gåfvos omvexlande med
fransyska (af Monvels trupp) till Gustaf III:s
död. Konungen öfvervar den 16 Mars 1792 den fransyska
representationen på Bollhuset, innan han gick till den
ödesdigra maskeraden i Operahuset, der han träffades
af lönnmördarens kula. ’

Förmyndareregeringen afskedäde genast den franska
truppen och beslöt att nedrifva Bollhuset, hvarföre
den svenska dramatiska scenen flyttades, när
representationerna åter började i November samma år,
till kungl, operans scen. Man insåg likväl snart alla
olägenheterna af att hafva båda scenerna förenade, och
redan följande året inrättades en ny dramatisk scen,
således den tredje kungl, teatern i hufvudstaden.

På södra delen af det nu varande Carl XIII:s torg
stod

en i medlet af 1600-talet uppförd ståtlig byggnad,
hvilken tillhört grefliga De la Gardieska familjen,
men vid Carl XI:s reduktion blifvit till kronan
indragen. Denna byggnad, som sa-| des hvila på
18,000 pålar, hvilka kostat l rdr stycket, hade |
sedan 1690 varit inredd till arsenal. Det var
här som den nya dramatiska scenen, efter en kostnad
af öfver 24,000 rdr, | »ur konungens handkassa»,
nu inrymdes. Ifrån att den varit, i så att säga,
vår äras Pantheon och prydd med dyrbara seger-|
tecken, blodiga fanor, tunga harnesk och hjelmar
med bucklor från striden, rostiga svärd, en gång
förda af hjeltehänder, och många andra minnen af
namnkunniga svenska män och hjeltar, blef nu denna
byggnad förvandlad till Thalias tempel, der man
visade konstgjorda himlar, skogar och haf,
der man undervisades i dans, sång, lekar, löjen
och sorger, der man kämpade med träsvärd och skyddade
sig med papperssköldar och sidenharnesk, der man såg
kungar välja-s, krönas och afsättas inom loppet
af 3 å 4 timmar, der hela menniskolif, ja,
århundraden tågade förbi, med alla dess vackra uppsåt,
dess förvillelser, brott, ånger och förtviflan,
och der man såg samma personer dö några tjog qvällar
å rad, för att åter uppstå och

den följande aftonen ånyo framkalla åskådarnes löjen
eller tårar och ånyo dö.

Den första representationen på denna scen gafs den l
November 1793,* då Gustaf III:s dram: »Den svartsjuke
Nea-politanaren» samt teaterdirektören Edelcrantz’
tillfällighets-| stycke: Alcides inträde i verlden
uppfördes.

Gustaf IV Adolf, som till en början visade teatrarne
mycken gunst och uppmuntran, blef snart likgiltig
för dem, och denna hans obenägenhet för skådespelen
gick slutligen så långt, att han 1806 beslöt, att
Stora Operan alldeles skulle indragas om hösten samma
år. Derpå följande året förordnade han, som blifvit
allt större ovän till operan, i en skrifvelse från
Malmö, att -*- operahuset skulle nedrifvas. Detta
påbud utfärdades på årsdagen af Gustaf III:s mord,
hvarföre det antagandet ligger nära till hands, att
det var det blodiga minnet af faderns död, som stämde
sonen till sådan afvoghet mot faderns älsklingsverk.

Gustaf Adolf fick dock snart andra vigtigare saker
att tänka på, och operahuset räddades, men blef 1808
inrättadt till - lasarett under den då rådande så
kallade landtvärnssjukan.

20

Kongl. Operahuset i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:50:17 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1868/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free