Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - John Campbells expedition i Indien. I - Thorvaldsen och hans "Alexandertåg". III. Triumferna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om att afskaffa menniskooffren äfven i Boad och
Tschinna Kimedy, sedan man icke mera slagtade några
meriahs i Gum-ser. För de frigifna meriahs hade jag
åvägabragt ett slags rättstillstånd. De behandlades i
allmänhet väl, och deras lif sväfvade icke i fara. Men
hvem kunde ansvara för, att icke en religiös reaktion
inträdde, och att den vilda vidskepelsen, som dock
gifvit vika endast för makten, icke återkräfde sin
rätt? Derföre upprättades register, hvari man införde
possia puhs till namn, ålder och härkomst. Då först
återlemnades de, som voro köpta lifegna, till sina
herrar, men samtidigt måste en inflytelserik höfding
gifva mig kaution, att possia puhs skulle på af mig
bestämda tider inställa sig inför mina ombud.
De der fyra åren kan jag beteckna som min första kam-
panj. Den var ganska angripande och förstörande i det
sumpiga, högst osunda landet, hvarest européernas
helsa snart tager skada. Också var min helsa redan
i hög grad försvagad. Då erhöll mitt regemente
i början af år 1842 order att afgå till Kina,
och mitt embete hos khonderna uppdrogs åt kapten
Macpherson. Han förvaltade detsamma i två år,
men valde derunder olyckliga mått och steg, då han
afsatte Sam Bissai, som hos honom blifvit förtalad
af intrigmakare. Sam Bissai efterträddes af en
prest, vid namn Utan SingJi. Khonderna, hvilka man
skildrat såsom Sam Bissa’i’s fiender, togo parti för
denne och reste sig emot sin nye öfveruppsyningsman
Utan Singh, hvilken genom sin girighet och feghet
gjorde sig förhatlig och föraktlig. Macpherson
sjelf måste aflägsna sin obruk-bare skyddling.
(Forts.)
-
Thorvaldsen och hans "Alexandertåg".
III. Triumferna.
Vi hafva i det föregående sökt steg för steg följa
utvecklingen af Thorvaldsens konstnärsskap, men detta
blir nu icke längre möjligt, ty allt sedan Jason -
i dubbel mening segrande - sprang fram i dagen från
hans hand, utvecklar vår konstnär den oerhördaste
verksamhet; mejselns under följa så tätt i spåren på
hvarandra, att innan ännu ett verk hunnit fulländas,
springa ständigt nya och nya fram; det hvimlar i en
så ofantlig rikedom, att skulle vi våga försöket att
följa med, beskrifva och kommentera allt, så skulle
vår uppsats helt säkert växa till omfånget af en
hel Bibel, ja kanske derutöfver; visst ett tiotal af
vår tidskrifts spalter skulle ej förslå till blotta
uppräknandet af namnen på hans otaliga arbeten. Yi
måste derföre inskränka oss till att i det följande
endast anföra något af det väsentligaste af den store
mannens i konstnärligt afseende så händelserika
lefnad - denna kedja af lysande segrar under det
skönas baner, med en verksamhet af sådan omfattning,
att konsthistorien, hvarken den äldre eller nyare,
åtminstone ej inom skulpturen vet att omtala något
motstycke - något hvarigenom vi hoppas framkalla
åtminstone en lifvad om också icke fullständig
föreställning (hvilken ju i alla fall ej kan vinnas
utan genom sjelfva det omedelbara åskådandet af de
sköna verken) af all Thorvaldsens storhet.
Likt skådespelet af en öfverfältherre med sina
generaler, se vi kring den stolta Thorvaldsenska
konstnärsfanan ett flockande af mejselns män från
skilda trakter af vår verldsdel: tyskar, schweizare,
italienare, fransmän, danskar, ungrare, polacker,
ryssar etc.; Thorvaldsens atelier i Kom utgör
samlingsstället för alla dessa den nya konstens
adepter, hvilka strömma dit för att uppmärksamma
och tillgodogöra sig den ende mästarens »grandiosa»
lystringsord och ledning.
Bland Thorvaldsens elever vilja vi uppräkna några
namn, af hvilka flera vunnit stor berömmelse,
nämligen: Amadeo, Bobone, Bardi, bröderna Bienaimé,
Bogazzi, Cali, Carlesi, De Angelis, Ercole, Frans
Ferenczy, Freund, Gaeti, Galli, los. Hermann, Hofer,
Kauffmann, Kessels, Landini, Launitz, Leeb, Livi,
Marchetti, Mareschalci Michelangelo, Moglia, Moise,
Monti, Boris Olovski, Paccetti, Frans Pettrich, Raggi,
Restaldi, Santi, Schneider, Stephan (PUngarhese),
Tacca, Tansi, bröderna Ten-nerani, Vacca, Emil Wolff
m. fl.
Ända till nära hälften af vårt sekel, vid hvilken
tidpunkt den store konstnärens bortgång timar,
betrakta vi den storartade företeelsen, huru genom
hans hand kring uti flera af Europas förnämligare
städer resa sig dessa imponerande bronsens eller
marmorns mäktiga monumenter, förevigande lärdes,
konstnärers, skalders eller krigares idrotter; se
vi, huru denna mejsel lemnar oss en ny förklaring
öfver den eviga skönheten i de gamla Hellenernas -
i Horners oförlikneliga lyra; och slutligen skåda
vi äfven genom samma mejsel det skönaste konstens
förherrligande af det kristna ljusets himmelska
höghet, renhet och sanning.
Att denne konstens triumferande Alexander, som
vi liknelsevis och med god grund kunna benämna
Thorvaldsen; att denne konung i konstens rike äfven
hyllades af purpurns ma-jestäter var gifvet, eller,
som den svenska skalden härom säger: "konungar kommo
med skatt."
Men vi vilja icke trötta med uppräknandet af alla de
utmärkelsetecken, som furstarne gjorde sig sjelfva en
ära af att få hänga på honom: denna »hederslegion»,
denna »pour le merite», alla dessa band och kedjor,
dessa »stjernor», »kronor», »kors» och »örnar»,
hvilkas mängd var så stor, att, då Thorvaldsen en
gång skulle »till hofs» och någon yttrat sin önskan
att få se honom bärande samtliga sina ordnar, det
visade sig, att han icke kunde få plats för dem alla,
hvarföre största delen afsprättades igen, lemnande
dock tillräckligt qvar, för att väcka alla deras
beundran, som icke förmådde värdera honom efter
annat än dylika grannlåter, hvilka han dock sjelf
icke skattade särdeles högt, utan mera betraktade
som en samlare sina kuriosa.
En mängd andra hedersbevisningar, hvaraf flera af vida
större betydelse än nyssnämda, kommo äfven Thorvaldsen
till del, ty utom dessa klingande titlar af »Officer»,
»Riddare», »Kommendör», »Etats»- och »Konferents-råd»
se vi honom såsom ledamot af en mängd akademier,
af konstnärliga och lärda sällskaper, nämligen:
Professor vid konstakademien i Florens (1804),
professor vid akademien i Köpenhamn (1805), ledamot af
akademien »San Luca» i Rom (1808), utländsk ledamot
af akademien i Berlin (1811), hedersledamot af
»Accademia della Belle Arti» i Milano (1811), ledamot
af kejserliga kungliga akademien i Wien (1813),
ledamot af akademien i Munchen (1814), ledamot af
akademien »Della Belle Arti del dis egno» i Perugia (l
816), ledamot af »LAccademia Romana di Archeo-logia»
(1817), ledamot af »Kongl. Yidenskabernes Selskab»
i Trondhjem (l822), ledamot af »Institut de France»
(1824), ledamot af » The American Academy of fine
Arts» i Newyork (1824), korresponderande ledamot af
»Accademia Ldbronica» i Livorno (1824), hedersledamot
af »Accademia Filar monica Romana» (1825), President
i »San Luca» (1825), »Soda della Reale Accademia di
Belle Arti di Torino» (1826), ledamot af »Koninklyke
Akademia van Beeledenden kun-sten, té Antwerpen»
(1826), direktör vid akademien i Köpenhamn (1833),
hedersledamot af »LAteneo di Brescia» (1834),
korresponderande ledamot af »Accademia dei Filomati
di Scienze, Letter e e Belle Arti» i Lucca (1834),
hedersledamot af Studentföreningen i Köpenhamn (1838),
hedersledamot af »Rhode-Island Historical Society» i
Nordamerika (1838), ledamot af akademien i Stockholm
(1840), hedersledamot af »Arti et Amicitice» i
Amsterdam (1841), ledamot af »Academia dos bellos
artes» i Lissabon (1841), hedersledamot ^af det
Isländska litterära sällskapet i Reikiavik (1842),
samt slutligen »hedersborgare» i städerna Köpenhamn,
Mainz och Stuttgart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
