- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
56

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveaborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ögonblicket kom, handlingens dag randades. I Mars månad af
det för Sverige så ödesdigra året 1808 blef Sveaborg
omringadt af ryssarne. Fästningens besättning uppgick
till 7,500 man; de belägrandes antal steg till knappt
tredjedelen, och ingen gång under hela belägringen
var fienden jemnstark med garnisonen. Man kan således
knappast kalla ryssarnes företag mot Sveaborg för
en belägring. Att de sjelfva ej hade något fullt
allvar med att genom vapenmakt eröfra Sveaborg
synes äfven deraf, att deras artilleri endast
bestod af 16 mörsare och 30 kanoner, eller endast
46 pjeser. Försöket att med sådana hjelpmedel vilja
intaga en som ointaglig ansedd fästning skulle kunna
kallas löjligt, om det ej hade fått en så ytterst
sorglig utgång.

Belägringstrupperna stodo under befäl af den unge och
förslagne general Kamenski; belägringsarbetena – det
vill här nästan uteslutande säga underhandlingarne –
leddes af ingeniör-generalen van Suchtelen.

Det skulle föra oss för långt att steg för steg
följa belägringens gång och underhandlingarne,
så vidt dessa blifvit bekanta ; vi vända våra ögon
med sorg ifrån det hemska drama, der listen, hotet,
falska förespeglingar och intriger å ena sidan och
fegheten, snikenheten, okunnigheten och förräderiet
å den andra drefvo sitt mörka spel, i hvilket landets
sista, men bästa hopp var insatsen, och der förlusten,
när sveket vann, blef Sveriges sista besittning på
östra sidan af Finska viken.

Den vanärande stunden var inne. Den 3 Maj 1808 kl. 12
på dagen började den svenska garnisonen, några hundra
man i sender, att marschera ur
fästningen fram till Helsingfors, der ryssarne
stodo. Sorg och förtviflan lästes i de flestas
ansigten; alla fällde tårar, befäl, soldater,
hustrur och barn. Under förbannelser öfver den of
or vållade vanäran nedkastade svenskar och finnar
sina vapen inför den fåtaliga och häpna fienden,
andra krossade vapnen i förtviflan. Den siste, som
lemnade fästningen, var kommendanten; han öfverlemnade
nycklarne till »segraren». Af historien är han för
sin bedrift på Sveaborg redan dömd; det förakt, som
han så väl förtjent och fick af sina närmaste och sin
samtid uppbära, skall följa hans minne, så länge ett
redligt hjerta klappar!

Den 8 Maj var allt. förändradt på fästningen,
»ryska flaggan hissades, 101 kanonskott lossades,
té deum afsjöngs vid Ehrensvärds graf och fästningen
bestänktes med vigvatten»! Jemte sjelfva fästningen
föllo mer än 2000 kanoner, 340,000 kastkroppar,
110 krigsfartyg och annan krigsmateriel till oerhörd
mängd i eröfrarens händer. I Petersburg firades Sveaborgs
fall med en särskilt fest. På andra håll väckte
det andra känslor. Skalden sjunger derom:

"... djupt ur mången ärrig barm
En pressad suck sig göt,
Och mången blick, på tårar arm,
I strida strömmar flöt.
Det hade dödt, ens fosterland,
Man stod och grät på grafvens rand."

Den andra gången Sveaborg haft att motstå ett fiendtligt
anfall, och då allvarsammare än första gången, men likväl
med bättre utgång, var under det sednaste »Krimkriget»,
i hvilket äfven norden blef indragen. Den 6
och 7 Augusti 1855 samlade sig de engelska och
franska flottorna, 80 segel starka, på vattnen vester
om Sveaborg. De stodo under befäl af amiralerna
Dundas och Hamelin. Den 8 rangerade sig fartygen
i tvenne långa linier, parallelt med riktningen
af Sveaborgs yttre fästningsverk; alla master,
rår och stänger nedtogos och man kunde tydligen
se, att de beredde sig till aktion. Klockan 1/4 8
följande morgon började äfven ett fruktansvärdt
bombardement på fästningen. Hundratals eldgap
öppnades mot Sveaborg, som under 46 timmars tid i
bokstaflig mening öfversållades med bomber och
kongrevska brandraketer. Fästningen blef, som ett
åsyna vittne skrifver, lik en glödande ugn, eldsvådor
uppstodo der och förstörde allt brännbart,
explosioner inträffade och fyra bombkällare på
Gustafs-Svärd sprängdes i luften. Under allt
detta låg »Nordens Gibraltar» nästan tyst. Ej en
enda af dess många kanoner hade sådan skottvidd,
att de beskjutande fartygen kunde nås!

Omkring 20,000 kastkroppar slungades
under detta bombardement mot fästningen och
spridde der eld och död; någon skada på sjelfva
fästningsmurarne gjordes dock ej. Icke heller skadades
Ehrensvärds graf. Midt i det värsta kulregnet stod
monumentet öfver fästningens byggmästare, utan att
träffas af ett enda skott. Af de vidskepliga ryssarne
ansågs detta för ett himmelens under.

Nu mera finnes ej annat spår inom Sveaborg efter denna
skarpa påhelsning, än en del märken i granitmurarne
efter de väl riktade skotten; deremot synes man med
synnerlig omsorg hafva sökt bevara och underhålla
allt, som påminner om fästningens grundläggare och
första ägare, svenskarne. Vid hvarje steg inom
dess vallar och i dess hvalf påträffar svensken
inskriptioner, namn eller vapen, som komma hans
hjerta att klappa fortare än vanligt, och talades
der ej ett främmande tungomål och möttes ej öfverallt
främmande fysionomier, skulle han lätt för en stund
kunna glömma, att »Sveaborg är svenskt ej mer».

A.-E.

illustration placeholder

Sveaborg. (Efter en fotografi.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free