- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
65

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XXXVIII. Tvenne dagar i Erfurt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Historiska Bilder.

XXXVIII.

Tvenne dagar i Erfurt.

Ljungelden lyser i skyn. Han är tecknet
för mötet mellan osynliga krafter, hvilka
från att vara fiendtliga förlikts och öfvergått
i hvarandra. Historien har ock sina ljungeldar,
liksom menskligheten har sin negativa och positiva
elektricitet, och historien om mensklighetens
utveckling är på sätt och vis skrifven efter
urladdningsfenomenerna. Långa rymder af tid ligga
så godt som namnlösa, och glömskans dunkel hvilar
öfver dem, medan der och hvar ur tidens haf uppstå
grönskande öar af det rikaste och kraftigaste lif,
och det är mellan dessa öar, som historien spänner sin
brygga. Öfverallt, der hon tager fäste, bär grunden
märke af blodiga strider; men ur blodet och askan
uppspira ock civilisationens herrligaste blommor.

En sådan åskväderstid var den, hvarur den så kallade
nyare tiden utvecklade sig ur den föregående, som
fått namn af medeltiden. Luthers namn glänser der,
och vid sidan af hans Gustaf Adolfs, den svenske
konungens. Han och Sverige hafva på ett afgörande sätt
deltagit i sin tids brännande fråga, och derför är
också Gustaf Adolfs namn med rätta uppburet och kan
ej utstrykas eller öfverhoppas från verldshistoriens
blad, der för öfrigt få svenska förekomma. Ur
hans historia vilja vi här framställa blott tvenne
ögonblick, det ena kort efter segern vid Breitenfeld,
det andra kort före slaget vid Lutzen. Yid båda
dessa tillfällen drog Gustaf Adolf genom Erfurt, och
denna stad har derför en viss märkvärdighet för oss
svenskar. Som åtminstone konungens första vistande i
denna stad är mindre allmänt kändt, torde det icke
vara obe-fogadt att här framställa en skildring
af det samma; hans senare besök i staden kort före
slaget vid Lutzen utgör en tafla, som alltid på det
djupaste skall tilltala svenska hjertan.

Timringens urgamla hufvudstad Erfurt ligger vid foten
af några små bergshöjder i en fruktbar, af den lilla
floden Gera vattnad dal. Trakten häromkring är i
allmänhet vacker. Kalkstensklippor, omvexlande med
furu- och löfskog, och der emellan små sorlande
bäckar utgöra Thuringens skaplynne. Erfurt med
sina stadsportar, sina vallgrafvar, sin präktiga
domkyrka och strax derinvid den af tre torn prydda
S:t Severi-kyrkan påminna ännu om forna tider, då
feodal-adeln från de närgränsande bergslotten lurade
på den fredliga köpmansforan och handeln liksom hvarje
fredens yrke måste väpna sig till tänderna för att
kunna lefva. När man från Weimer nalkas Erfurt, ser
man på något afstånd till venster trenne sådana berg-

slott, af hvilka ett en gång i forntiden tillhört
den mång-besjungne grefve Ernst af Glichen, som
drog ut på korståg och blef fången, men befriad af
en mohrisk prinsessa, hvilken flydde med honom,
antog kristendomen och sedan såsom Ernsts maka
bodde på hans slott vid sidan af grefvens ännu
då lefvande första husfru. Alla tre begrofvos i
samma graf, och deras grafsten visas ännu i Erfurts
domkyrka. Påfven skall hafva - och hvad allt har icke
han vågat tillåta sig! - gifvit sitt tillstånd till
korsriddarens tvegifte. Så väl staden Erfurt sjelf
som den omgifvande trakten har en ålderdomlig prägel,
och när man öfver vindbryggan åker in genom den dunkla
gång, som Schmiedstädter-Thor bildar, och hör det
egendomliga döfva ljudet af de rullande vagnshjulen,
förflyttar sig tanken lätt tillbaka till forna tider,
då hjeltekonungen drog in i staden, omgifven af sina
fältherrar. Ett ännu tydligare språk tala de många
stenbilderna, vapnen och inskrifterna på sjelfva
husen inne i staden. På Michelsgatan, der fordom
stadens förnämsta patriciska familjer bodde, ser man
ännu många sådana hus, om hvilka man kan säga, att de
innehålla stadens krönika i en bildskrift af sten. I
närheten af den nu varande ^Fredrik-Wilhelms-platsen»
ligger ett prydligt hus, som kallas »den höga
liljan». Der bodde en gång Luther, och efter ho-! nom
den svenske konungen Gustaf II Adolf.

Efter segern vid Breitenfeld, innan ännu
synkretsen tillräckligt vidgat sig för segraren att förändra sin
dittills följda plan för krigets förande, bestämde
Gustaf Adolf Erfurt till sitt vinterqvarter. Men
händelserna utvecklade sig skyndsamt; en stormvind
undanjagade de moln, som skymde utsigten öfver den
politiska skådeplatsen, och konungen ändrade snart
sitt beslut. En mängd smärre tyska furstar slöto
sig till honom. Bland dessa voro bröderna Wilhelm
och Bernhard af Weimar de förnämsta. Den förre
af dessa var det, som förskaffade Gustaf Adolf
besittningen af Erfurt. Denna stad gjorde nämligen
många svårigheter för att underkasta sig den svenska
konungen och mottaga svensk besättning. Men saken
afgjor-des på ett helt oväntadt sätt. Hertig Wilhelm
nalkades med ett kyrassier-regemente staden. Han
lemnade regementet på något afstånd och åkte sjelf
i vagn fram emot staden. Här begärde han att blifva
insläppt, och stadsporten öppnades äfven. Men hertigen
stannade med sin vagn i sjelfva portgången tills
kyrassier-regementet hann fram. Ryttarne besatte
genast porten och äfven torget i staden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:13:33 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1868/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free