Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narhvalen - Nationalmuseum. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ska sällsynt, uppkastar hafvet hans tänder i mängd och
lika ofta blifver den till utseendet osårade kroppen
drifven in på de nordliga kusterna. Det synes alltså,
att många af dessa hvalar omkomma vid stormar.
Hvalfiskfångarne anställa icke alltid jagt på
honom. Enskilta narhvalar äro svåra att gripa, så
vida de icke, med anledning af sitt behof att hämta
andan, af. isfria hafssträckor bindas vid ett och
samma ställe. I den höga norden blir en och annan
harpunerad, i likhet ined hvalfisken; men på det
hela taget är Jagten icke betydande. Grönländarne
äta köttet kokt och torkadt, huden och späcket råa;
de bränna fettet i lampor, förfärdiga af senorna
god tråd, af strupen blåsor, som de begagna vid
fiskfångst, och förstå till och med att använda
inelfvorna. Hvalfiskfararne utsmälta visserligen
späcket, men finna dock i hörntänderna den
hufvudsakligaste vinsten af Jagten.
I äldre tider betaltes tänderna med alldeles
otroliga summor. Man tillskref dem hvarjehanda
underbara krafter och visste följaktligen att
använda dem på ett vida mer mångsidigt sätt,
än vi, som i dem endast se en massa, hvilken i
hvarje hänseende öfverträffar elfenbenet. Ännu
för vid pass två och ett halft århundrade sedan
voro nar-hvalständer sällsynta i Europa, ocli
de, som sjöfarande stundom funno, realiserades
utan svårighet. Månan-såg dem för horn af Bibelns
enhörning, och just derföre gåfvo engelsmännen
en sådan tand åt den fabelaktiga enhörningen
i deras vapen. »Kejsare och konungar», säger
Fitzinger, »läto ofta deraf förfärdiga med prydligt
snid-verk försedda stafvar, hvilka buros efter dem,
och de dyrbara biskopsstafvarne voro förfärdigade
af sådana tänder. Ännu i
16:de århundradet förvarade man i bayreuthska
arkivet i Plas-senberg fyra narhvalständer såsom
utomordentliga sällsyntheter. Den ena hade tvenne
markgrefvar af Bayreuth emottagit af Carl Y för
en stor skuldpost, och för den största bjödo
vene-tianarne ännu år 1559 den ofantliga summan
af 30,000 zeki-ner, utan att det lyckades dem att
få den samma i sin ägo. Den tredje användes såsom
läkemedel, dock endast för furstehusets anhöriga;
man höll den så dyrbar, att alltid ombud för begge
furstarne måste vara närvarande, då en ring till
användning skulle afskäras af den samma. En tand,
som i den kurfurstliga samlingen i Dresden hängde vid
en guldkedja, uppskattades till 100,000 riksdaler.»
Med skeppsfartens utbredning förlorade
narhvalständerna mer och mer i värde, och då i början
af 18:de århundradet »Grönländska sällskapet» skickade
flera stora stycken af dylika tänder till Moskau,
för att afyttras till czaren, förstod kejsarens
lifmedikus att göra handeln om intet, i det han sade,
att de ingalunda tillhört någon enhörning, utan voro
fisktänder.
Den utskickade måste, utan att blifva af med ett enda
stycke, återvända till Köpenhamn och hade der dessutom
det obehaget, att blifva hånad och skymfad. »Huru kun
de ni vara så oerfaren?» sade den gamle köpmannen. »Ni
skulle gifvit läkaren två-eller trehundra dukater, så
hade våra tänder säkerligen varit enhörnings-horn.»
Ju m er man kom till den öfvertygelsen, att dessa
tänder icke härstammade
Narhvalen,
från enhörningen, förlorade de sin underbara kraft; men ännu
i slutet af förra århundradet saknades de icke på
apoteken, och många läkare ådagalade ännu allt jemt
sin okunnighet genom att ordinera brändt » narh
valpulver ».
-
Nationalmuseum.
I.
V-ö?veriges hufvudstad med sina pittoreska partier,
sin ku-ij^3[ perade terräng, sina många öar och
spegelklara vatten, inbäddad i den herrligaste krans
af natursköna omgifningar, öfverallt erbjudande
en rikedom af vexlande perspek-tiver och hänförande
taflor, hvilka städse m^d hela öfverrask-ningens
styrka möta åskådarens öga, har länge intagit en hög
rang bland de Europas städer, som naturen i rikaste
mått förlänat en fägring, hvilken endast genom den
i sångens skönhet inneboende makt kan till fullo
uppfattas, tolkas och beskrifvas.
Bland dessa mångbesjungna städer höras ofta namnen
Constantinopel, Neapel, Venedig m. fl., men Stockholm
är ock ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
