Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godsägarens son - Höga Tatra och befolkningen i dess grannskap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
74
För honom klappande. Ännu en gång
Han flydde ut i stora, vida verlden,
Med hjertat fullt - ej nu, som förr, af harm,
Men utaf bitter sorg och sviken väntan.
»Bort härifrån! Jag måste åter vandra Min egen
väg, den ensliga, den tunga, Som sjelf jag valde, af
en barnslig nyck, Men som jag trodde sluta sig vid
hemmet, Det dyra hemmet . . . målet för min saknad
Och längtan . . . Mina drömmars El-dorado.
Min yngre broder innehar mitt gods Med orätt, det är
ganska sant; och lagen Den har jag klar och tydlig
på min sida. Men, då min moder och min fader sofva I
grafven, då på femton långa år Jag ingen underrättelse
har gifvit Om att jag fanns ännu på gröna jorden
Och alla mina hunnit vänja sig
Yid tanken på, att jag var död ... hvi skall jag
Då som ett spöke träda upp ibland dem?
Min bror är säll utaf sin kärlek, njuter
Familjelifvets rena, stilla lycka;
Må han den njuta intill lifvets slut!
Jag vill ej som förstörelsens och sorgens
Kolsvarta dsemon träda upp och visa
Min bror med maka och med barn på dörren.
Nu har jag sett mitt kära barndomshem Och återvänder
till mitt kära lif på vågen. Men, om jag gammal blir
och orkeslös, Utfattig, sjuklig, utstött, - då jag
kommer Att söka värme vid föräldrahärden Och säga
till dess sälle egare: Gif mig en beta bröd -jag är
din broder.»
Wilhelmina.
-
Höga Tatra
och
befolkningen i dess grannskap.
I.
å det ställe, hvarest Karpaternas väldiga, vida öfver
100 geografiska mil långa båge, på gränsen af Galizien
å ena och komitaterna Ärva, Liptau och Zips å andra
sidan, uppnår sin nordligaste höjd, der sammanfattas
dess mellersta förgreningar till en storartad och
för blicken knappast öfverskådlig bergsknut, som,
i vester omedelbart slutande sig till det öfriga
systemet, men i öster och söder skilj d från det samma
genom Poprads och Waags dalar, med sina oräkneliga
spetsar och kammar vida öfverskjuter de angränsande
högslätterna och bergssträckningarne. Skenbart
utgörande ett helt, är den samma likväl i topografiskt
hänseende delad i tvenne grupper. Den vestra delen
bildar Liptauer-alperna, den östra det betydande
Tatraberget. Detta utgör en omkring 8 mil lång
bergmur, hvilken uppbär talrika ofta mer än 8000
fot öfver hafsytan uppskjutande klippspetsar, öfver
hvilkens kam gränslinien mellan de större europeiska
vattnen till en del går fram och hvilken kan betraktas
som en kolossal vindpelare, vid hvars kapital de
isande nordanstormarne från de polskryska stepperna
ligga i evig strid med de heta och torra ungerska
sunnanvindarne.
Den gemensamma benämningen på dessa fjäll -
Tatraberget (på magyariska språket Tatrai
kavasok, på slawiska Tatri) - härstammar från ett
af de mest betydande, det un- j gefärligen midt i
centralgruppen befintliga Viszoka eller Tatra, \ som,
beläget på den höga bergsryggen emellan
Krivan och l Gerlsdorfer-fjället i bakgrunden af
Meegsdorfer-dalen,*höjer sig ända till 8200 fot.
Detta berg har någonting eget, majestätiskt.
Det uppstiger som en ofantlig, skarpt tillspetsad
kägla i skr öfliga, branta toppar, ensamt
och sjelfständigt, utan att understödjas af de
höga kammar, som sluta sig till de öfriga höga
spetsarne. Intet gräs, ingen grön matta vittnar
här om j vegetationens seger öfver naturens
ursprungliga, på allt lif j blottade gestalt.
j
Anblicken af Tatra är från de flesta sidor i hög
grad j imponerande. Skönhet i förening med upphöjdt
majestät möter j oss, då vi betrakta berget från
söder; men fordrar man en ! vördnadsbjudande
vildhet, parad med storartade former, så må
man betrakta det från norr, ifrån Poronin eller
Bukowina. Och ! från denna punkt har konstnären, hvars
teckning vi å föregående sida återgifvit, uppfattat
Tatra. Mest imponerande - synbart från foten ända
till toppen - höjer sig här det nära belägna Eis- \
tlialer-fjället med sina väldiga is- och snömassor,
och tillika skönjer man de på andra sidan om den
höga ryggen belägna j Lomnitzer-, Schlagendorfer-
och G er Isdorfer-fjällen. \
Den, som en gång besökt Tatra, öfverensstämmer
med hvarje annan besökare derutinnan, att detta
snöberg, mer än något annat i Europa, bär karakteren
af förstörelse, ödslighet och hemsk vildmark. Här
finnas stora, förfärliga remnor, som skilja den en
gång kompakta massan, - djupa, gapande afgrunder,
begränsade af kolossala, mer eller mindre lodräta,
flera hundra fot höga, vegetationslösa klippväggar,
och utefter dessa af ålder grånade klippväggar ligga,
som en bild af underjordiska makters förstörande
verksamhet, ofantliga ruinhögar, jätteblock, som
uppstiga ända till en tredjedel af klippväggar-nes
höjd. Allt i dessa klyfter är skrofligt och kantigt,
och sjelfva dalarne äro obebodda och menniskotomma.
Dessa dalar äro i allmänhet kortare vid södra
sidan, än vid den norra. Här uppstiga de, med få
undantag, från bergets fot ur de breda Poprad-
och Waag-dalarne ända till de höga ryggarne. Men
ingenstädes i granitberget bilda de ens en några
hundra fot bred, jemn dalsänkning emellan de båda
sidosluttningarne, hvarest man eljest i de öfriga
europeiska fjällen vanligen på gröna mattor finner
alphyddor, ofta ofvan dvergträdsregionen. Nästan
alla dessa dalar sluta omedelbart inunder den höga
ryggen såsom kitteldalar, hvilka för det mesta
äro omgifna af höga, kala klippväggar, och deri de
för denna bergssträcka egendomliga alpsjöarne äro
belägna. Klipp-kammarne och spetsarne höja sig ofta
1000 till 2000 fot öfver kitteln, så att de för sin
branthets skull ej kunna fasthålla några betydande
snömassor; dessa glida ned och fylla öfra ändan af
kitteln. Dessa kittlar bilda den öfversta afsatsen;
på södra sidan befinna de sig på en höjd af 5,300
till 6,400 fot, på norra sidan mellan 5000 och 6000
fot öfver hafsytan. Bottnen har vanligen en eliptisk
form, och böjer sig framtill mot dalöppningen; dock är
denna böjning icke jemn, utan trappformig, eftersom
antingen låga klippterrasser eller grusvallar löpa
tvärt öfver bottnen. Mot dalöppningen äro kitt-larne
vanligen begränsade af en ganska brant afsats. Denna
utgör en klippmur, som tydligt skiljer den öfversta
afdelningen af dalen från den mellersta. Sådana tvärt
öfver löpande, nästan lodräta klippväggar finner man i
nästan alla dalar; de äro bildade af granit och gneis,
och vattnet från de uppe i kitteln befintliga sjöarne
störtar ned öfver dem i flera vattenfall.
I folkets mun hafva Tatras alpsjöar – men hvilka ofta
äro blotta dammar - namn af hafsögon (på slawiska
pleso eller morske öko; polska staw). Ungefärligen
blott ett halft dussin bland de till antalet öfver
ett hundrade vattenbäcknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
