- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
76

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga Tatra och befolkningen i dess grannskap. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna helt och hållet ovanliga höjd af kala
klippmassor, hvars vildt sargade högsta spetsar icke
en gång utjemnas af den eviga snön, är orsaken till
den fullkomligt egna, från alla andra europeiska
alper skiljaktiga, högst majestätiska anblick, som
Tatra erbjuder.

Wahlenberg och Beudant hafva gjort den anmärkningen,
att gränsen för den eviga snön hos Tatra anträffas
på en för dess breddgrad (49° n. br.) jemförelsevis
betydande höjd. Wahlenberg angifver denna med 8,000
pariser-fot, Beudant med 7,849 pariser-fot. Fuchs
åter har efter verkställda mätningar kommit till den
slutsatsen: att intet af Tatrafjällen räcker ända till
gränsen för den eviga snön, men att dessa högalper det
oaktadt höra till de äkta, verkliga snöbergens antal.

Alla fjällen bland ifrågavarande bergssträcka äro be
växta med några fanerogama plantor, bland hvilka Poa
disticha (ett slags ängsgrö) ingenstädes fattas.
Wahlenberg fann på Kri-van-fjället 10 särskilta
arter; på Lomnitzer-fjället 4 nämligen :
Gen-tiana frigi-da, Sascifra-ga bryoides, Ranunculus

(jlaci-alis och den för-utnämda_P(xi disticha.

Enligt beräkningar måste snögränsen före-finnas- på
de högsta) spet-sarne? men lokala för-hållanden göra,
att de» skenbart är belägen ännu högre. Anledningen
dertill, att snögränsen uppstiger så högt, ligger
ostridigt i Tatra s egendomliga gestalt och läge mot
de

stora ungerska och polska slätterna, hvarigenom äfven
bildningen af glacierer förhindras.

Men att Tatra det oaktadt är ett verkligt, äkta
snöberg, derpå lärer ingen tvifla, som något sett sig
omkring i dess öfre delar och känner den märkvärdiga
företeelsen, hurusom, till och med under heta år, vid
minsta landregn hela berget ofvantill synes inhöljdt i
snö. Utom de talrika fält och klyftor, som herbergera
den eviga snön, finnes det i denna bergssträcka fem
större alpsjöar, som icke ens under värma somrar
upptina. Mest bekant är Frusna sjön (Ledowe pleso)
i Bialka-dalen omedelbart under polska kammen. Han
ligger emellan lodräta, ända till trehundra fot höga
klippväggar, och endast på norra kanten kan han under
de längsta dagarne på året några minuter träffas af
solens strålar.

Vi omnämde, att Tatra också utmärker sig genom brist
på verkliga glacierer. Denna märkvärdiga omständighet
härleder sig sannolikt deraf, att Central-Karpaterna
utgöra en bergsrygg och icke en bergsknut, omgifven
af på hvarandra

Katedralen i Burgos, (Se sid. 78.)

(Efter en målning.)

uppstaplade berg. Också äro dalarne mycket för
korta och. löpa rakt emot de ungerska eller polska
slätterna, så att de alltid äro utsatta för de varma,
från dessa slätter kommande vindströmmarne. Härigenom
förhindras bildandet af evig is. Tatra saknar
emellertid icke helt och hållet ^läderartade
isbildningar. På södra sidan finner man i den
lilla Kohlbacher-dalen inunder Eisthaler-fjället
sönderstyckade isblock, de nedre kanterna af väldiga
snömassor. Äfven på norra sidan af samma berg samt
på andra ställen upptäcker man dylikt.

YUnda vi oss nu till denna bergssträckas djurverld,
så träffa vi först och främst i dess öfre delar tvenne
äkta alp-bebyggare, stengeten och murmeldjuret. Att
stenbocken fordom skall hafva förekommit här, hvilar
helt visst på en villfarelse, ty intet giltigt bevis
talar derför. Stengeten bebor under sommartiden de
höga bergsryggar ne ofvan dvergtallens region och går
blott under sträng vinter något lägre ned, någon gång
ända åt skogsregionen. Men med anledning af de

många förföljelserna aftager hon redan i hög grad,
och det är fara vardt, att hon med tiden blifver
helt och hållet utrotad. Ännu närmare sin undergång
äro murmeldju-ren, emedan man öfverallt, hvarest man
påträffar dem, f ram gr af ver dem ur deras bo eller
utställer fällor för dem. De uppehålla sig blott inom
clvergtallsre-gionen, men föredraga de för vinden

skyddade, mot söder belägna dalarne i närheten af
alp-sjöarne framför det nordliga läget. Ännu för
20 år sedan voro de talrika i hvarje större dal,
och deras skarpa, genomträngande pipande lifvade på
ett egendomligt sätt den eljest på öfra Tatra rådande
dödsstillheten.

Också björnen är redan sällsynt i
Central-Karpaterna. Stundom förekomma dock ännu
exemplar, som väga sex centner. Också utgör Tatra en
vistelseort för orrar, rapphöns, örnar och gamar,
men icke heller dessa bevingade varelser förekomma
någonstädes i talrikare mängd.

Om också G er Is dorfer-fjället (8,374 fot) utgör
Tatras högsta berg, så är dock det långt mot öster
framträdande Lomnitzer-fjället (8,328 fot) genom
sitt läge, sin gestalt och lättare tillgänglighet
vida mera bekant. Denna bergsspets be-stiges årligen,
och farorna dervid förminskas allt mer och mer genom
bättre vägars uppfinnande och ledsagarnes närmare
kännedom om markens beskaffenhet. Om än bestigandet af
Lomnitzer-fjället icke kan jemföras med det farliga
klättrandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free