Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om filantropien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ön Jersey
i Engelska kanalen.
|Lmiu för femton år sedan en lugn och afskild
tillflyktsort, der man, aflägsnad från verldens
buller, kunde uti idylliskt lugn tillbringa sina
dagar, har »Kanalparadiset» nu mera genom sina
regelmessiga ångbåtsförbindel-ser blifvit nästan lika
kostsamt som London och lika mycket öfversvämmadt
af turister som hvilken annan pittoresk trakt som
helst i Europa. Dessa öar äga dragningskraft för
hvar och en: den politiska flyktingen finner här en
asyl, ethnografen kan här studera menniskorasernas
blandning, pomologen har tillfälle att på Guernsey
betrakta de största päronen i Europa, fornforskaren
riktar sin uppmärksamhet åt bruk och sägner,
som erbjuda det största intresse, och militären
studerar de starka fästningsverken, hvilka liksom
kasta hotfulla blickar mot den nära belägna franska
kusten. - Jersey, Guernsey, Au-rigny eller Alderney,
Sark, Herm, Jethon med flera små öar tillhöra
britiska riket, dock utan att betala skatter eller
deltaga i deri britiska författningen. De utgöra en
»historisk-politisk individualitet för sig sjelfva,
med egen konstitution, egen domstol, ja, till och
med egen ständer-församling - naturligtvis allt i
mindre skala, ty hela herrligheten omfattar blott
6 qvadratmil med icke fyllest 100,000 invånare,
bland hvilka de högre klasserna, i synnerhet de i
städerna boende, äro fullkomligt engelska till språk
och härkomst. Men hos den ursprungliga befolkningen,
i synnerhet landtfolket, herrskar ännu i dag det
franska språket, eller snarare en jargon, som utgör
en blandning af god engelska och normannisk rotvälska
och blott är gällande i det allmänna umgängeslifvet,
men är uteslutet så väl från de bildade klassernas
konversation som de offentliga förhandlingarne.
I fall vi våga sätta tro till de Normanniska öarnes
lokal-historieskrifvare, så skulle ifrågavarande
öar vid midten af 6:te århundradet hafva blifvit
af den merovingiske konungen Childe-bert skänkta åt
den helige Samson och den helige Magloire; sednare
tillhörde de hertigen af Normandie och kommo år 1338,
genom Eduard IILs eröfringar, i Englands våld, der de
också qvarblifvit såsom den sista återstoden af detta
lands besittningar i Frankrike. De fem århundraden,
som gått till ända sedan eröfringen, hafva varit
alldeles tillräckliga, för att af Kanal-öarne skapa
ett litet England, så väl hvad markens kultur som
befolkningens sjöduglighet beträffar.
Liksom friserna, älska äfven dessa normanner ännu i
dag lureu-drägeri och strandrof, och ett på kusten
uppkastadt vrak gaf förr, ja, till och med ända in
i vårt århundrade anledning till stora glädjefester.
Till befolkningens ursprungliga vilda karakter passar
också förträffligt öarnes vilda utseende. Omgifna
af klippor höja sig kusterna i groteska former ur
den skummande bränningen, i synnerhet hvad Jersey
angår, hvars norra och vestra sidor visa åtskilliga
pittoreska grottbildningar, af hvilka vi härvid
återgifva den nära Piemont belägna Needle Cave. Men
be-gifver ,man sig från de sönderslitna kusterna
till det inre af öarne, så påträffar man väl banade
Chausseer, rika sädesfält, grönskande parker, som
täfla med dem i det gamla England, och framför allt
förträffliga fruktträdgårdar. Förbi vänliga landthus
och farmer leder vägen till hufvudstaden S:t Helier,
som li-gger på södra kusten och är utmärkt genom
en förträfflig hamn. Natur och konst hafva förenat
sig att skydda den samma mot fiendtliga anfall,
och kanonerna å Elisabeth Castle ligga färdiga att
rikta sina hotande gap mot den pansarflotta, som
möjligen skulle utlöpa från Cherbourg, för att göra
engelsmännen besittningen stridig.
Men under alla tider hafva från begge länderna
politiska så väl som religiösa flyktingar
funnit en gästvänlig asyl både på Jersey och
Guernsey. Chateaubriand, som vid republikens tid sjelf
lefdeoder såsom landsförvist, säger: »Jersey är de
förskjutnes ö. År 1814 begaf sig hertigen af Berry
till Jersey, hvarest en gång Carl I:s af England
domare obegråtna slutade sina dagar. Han träffade
der åter de franska rojalister, som lefde derstädes
föråldrade och bortglömda, dock lika aktningsvärda
genom sina dygder, som den engelska konungens mördare
föraktliga genom sitt brott.» För närvarande lefver,
som bekant är, Victor Hugo på Guernsey.
Äfven dikten har bemäktigat sig de Normanniska öarnes
präktiga sceneri. Voltaire låter i sin Henriad Bourbon
finna tillflykt i en af de der sköna grottorna
på norra kusten af Jersey och der genom en eremit
förutsäga honom, att han en gång skulle komma att
afsvärja sin tro.
</chater>
Om filantropien.
Filantropien är en planta, som på sednare tiotalen ofantligen
utbredt sig inom de civiliserade samhällena och icke
minst inom vårt land. Denna stora utbredning talar
lika mycket till fördel för hennes inneboende
växtkraft, som de humanitets-förhållanden,
hvarunder den försiggått. Och likväl tyckes det,
som hennes odling företedde en ganska stor likhet
med den af vissa blomsterväxter, hvilka genom en
konstmessig behandling vid drifning, croisering,
m. m. utbyta sin naturliga form och färg för att
blifva praktprydnader på våra rabatter och prisalster
på våra expositioner. Den allmänna beundran, de
vinna, delas icke af botanisten, som räknar dem som
missbildningar af slägtet och nekar dem ett rum i
sitt herbarium. Vi bekänna oss till en del stå på
samma ståndpunkt i förhållande till filantropien. Med
djupaste erkännande af den stora vigt och betydelse,
hon till sitt verkliga väsende äger, kunna vi icke
blunda för lytena af den skepnad, hvari hon ofta
framträder. Damer t. ex. stifta föreningar i hennes
tjenst och sammansluta sig till associationer under
hennes fana, men om vi se djupare in i saken, så,
om vi ofta finna, att detta sker af en vacker längtan
till en verksamhet med ett nyttigt ändamål, upptäcka
vi kanske lika ofta drifskälet bestå i behofvet att
fördrifva en öfverflödig tid eller begäret att göra
sig vigtig
i verldens ögon. Utan en klar uppfattning af hennes
fordringar offra de i hennes namn gåfvor till de
fattiga, utan att tillse, om de komma lättjan eller
det verkliga behofvet till godo.
Då vi här uteslutande egna vår uppmärksamhet till
fruntimrens filantropiska åtgärder, är det af aktning
för den ingripande verkan på de fattigare klassernas
upphjelpande ur deras fysiska och moraliska elände,
som vi anse dem kunna äga. Männerna, som hafva
idéerna och kapitalerna till sitt förfogande,
stifta lagar och skänka pengar, men de förra bli
lika onyttiga som de sednare, utan efterföljd och
ett klokt användande. Till dessa kunna fruntimren,
genom en riktig uppfattning af filan-tropiens
anda, bidraga. Det är icke allenast bristen på
penningemedel, som gör den fattiges armod, utan
lika mycket bristen på klokhet att använda dem, som
tilldelas honom, och i första rummet vilja att genom
egna krafter bidraga till deras erhålllnde. Genom
en mera direkt beröring med den fattige, hvartill
fruntimrens föga upptagna tid lemnar dem fria händer,
och med den förmåga af detalj uppfattning, som de af
naturen äga, skulle de kunna verka mycket på lifvet
i den fattiges hem och gifva en väckelse ur den
försoffning och liknöjdhet, som der oftast utgöra
väsendtligaste orsaken till det rådande eländet. Att
lifva hans moraliska medvetande, förädla hans behof,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
