Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den vanlottade. Skizz af Betty. (Forts. fr. sid. 64)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fann Gabriella förtjusande, och då hon äfven
var rik, dröjde han icke länge att fånga den vackra
guldfisken i kärlekens garn.
Gabriella återvände således till hemmet som fästmö.
Hennes mor var öfverlycklig och derjemte så högmodig
öfver den ära, som vederfarits hennes dotter, att hon
nu mera knappast ville nedlåta sig att umgås med en
enda af de beskedliga borgarfruarna i sin hemstad.
Fru Boden öfvertalade nu sin man att flytta till
Stockholm; ty enligt hennes begrepp, gick det icke
an att bo qvar i den lilla staden, sedan man hade en
grefve som blifvande måg i kikaren.
Och den beskedlige äkta mannen lät öfvertala sig,
och man flyttade på hösten till Stockholm.
Under tiden hade doktor L * * * s återkommit från
sin resa, hvilken haft en välgörande verkan för så
väl fru L * * * som Maria, hvilken glad och frisk
uppträdde i hemmet som en »annan menniska». Fru
Boden kände knappast igen sin »vanlottade» dotter
i den behagliga, eleganta unga flickan. Pappa Boden
sköt upp glasögonen på pannan, snusade, hostade och
betraktade med stum beundran sin Maria. Slutligen
rullade ett par stora tårar ner för hans kinder,
och med en hos honom sällspord värma slöt han den på
föräldrakärlek hittills så vanlottade dottern till
sitt högt klappande hjerta.
»Det var verkligen ett underverk, att Maria skulle
komma att arta sig så väl», menade fru Boden. »Nu är
hon rätt skaplig.»
»Ja, det är hon visst, och är jag ganska glad
deröfver, ty nu behöfver jag icke skämmas för att
presentera henne för min fästman - grefven», instämde
Gabriella.
»O, hvad det låter bra, tänk lilla Gabriella, att du
snart blir grefvinna! Min dotter grefvinnan B**! o,
hvad det skall gräma våra gamla bekanta, hvars umgänge
vi nu måste undandraga oss.»
»Ja, det är rätt väl, att pappa låtit öfvertala sig
att flytta härifrån, ty här bor ju icke annat än
simpelt folk. Visserligen äro här väl några bildade
menniskor, men ingen enda af börd.»
Så fort grosshandlare Bodens kommit sig i ordning
i sin stora praktfulla våning vid Drottninggatan i
Stockholm, började man genast göra och emottaga besök,
och det dröjde ej länge, innan man gaf en lysande
bal.
Samma afton presenterade grefve B * * en kapten von
D * * för sin fästmö.
Kaptenen var en vacker, men lättsinnig karl, med
ruinerade affärer och tvetydigt rykte.
Stellan von D** fann Gabriella förtjusande, och,
fä,stande föga afseende vid, att hon var en annans
fästmö, gjorde han lenne uppenbart sin cour. Gabriella
tycktes också lyssna med särdeles välbehag till den
artige kaptenens smicker, som på m timma sade henne
flera grannlåter, än hvad grefven sagt inder hela
deras bekantskap.
Grefve Hugo B** hade börjat att upptäcka åtskilliga
fel los sin fästmö, som han för ingen del skulle tåla
hos sin maka, >ch han försökte att göra henne sjelf
uppmärksam derpå; fast lans bemödande strandade mot
Gabriellas egenkärlek, som icke mnde fördraga, att
man hos henne fann något fel. Hugo )örjade nu jemföra
de båda Systrarne och kunde ej begripa, itt han icke
förr upptäckt de många förtjenster Maria hade ramför
Gabriella. Visserligen var det sant, att Gabriella var
lycket skönare, men detta var också allt. Maria var
god, lild, fördragsam och huslig. Öm och känslig, just
sådan som an önskade, att hans fästmö skulle vara.
Gabriella deremot var häftig, nyckfull och fåfäng,
och ssutom svag för andra karlars smicker. Han sökte
på ett rleksfullt sätt göra henne uppmärksam på
dessa hennes fel, (i framställde hennes syster som
ett efterföljansvärdt exem-]; men då han några gånger
förnyat detta, blef den stolta snheten så förtörnad,
att hon ställde till ett uppträde, som sade på det
sätt, att hon återgaf grefve Hugo friheten.
j Hennes mor höll på att dö af schagräng, ty
hvar skulle l hon väl få rätt på en sådan måg,
som grefven? För första gången i sitt lif måste nu
Gabriella uppbära förebråelser af siir mor; men hon
tog saken kallt, och efter en månads förlopp var
hon åter fästmö - till kapten von D** - och innan
våren kom med sina sippor och sin fågelsång, var hon
kaptenskan von D**. Visserligen var det icke så rart,
som grefvinna, men Gabriella älskade så högt sin
man, att hon föga tänkte på förlusten af gr efvinne
titeln.
Likt annat rikt och förnämt folk skulle nu de nygifta
göra en resa i södra Europa, och ehurupatron Boden
måste betala en mängd skulder för magen, måste han
också punga ut till den utländska resan.
Kaptenen hade dock inbillat sin lättrogne svärfar,
att han hade en rik slägtinge, som han med tiden
skulle ärfva, och alltså fann Boden det icke så
kännbart att betala magens skulder.
På hösten återvände de unga och bosatte sig i
hufvudstaden. Svärfadern hade under sommaren lidit
åtskilliga större förluster och varnade sin måg
att lefva öfver tillgångarne; men så väl kaptenen
som Gabriella hade smak för lyx, och Boden talade
för döfva öron. Boden förklarade bestämt, att han
ämnade flytta tillbaka till den ort, hvarest han
haft tur och lycka i alla sina företag och hvarest
han samlat sin förmögenhet. I Stockholm gick det icke
bra med affärerna. Fru Boden var häpen öfver mannens
beslutsamhet; ty hela hennes öfvertalningsmetod
strandade mot den samma. Då förklarade hon, att hon
ämnade stanna i Stockholm hos sin dotter, »hennes
nåd», ty hon skulle dö af schagräng, om hon nödgades
återvända till sina fordna bekantskaper.
Maria kunde gerna få åtfölja fadern, men sjelf ville
hon det ej.
Då hon framkastade detta förslag för magen och
dottern, läto de henne tydligt förstå, att de ej hade
»utrymme för henne» i sin våning och inom sig voro
de rätt glade öfver att slippa de gamle; ty de hade
ju åtskilliga gånger måst skämmas for -deras »brist
på bildning».
I högsta grad missbelåten, måste nu fru Boden
återvända till den lilla staden, hvarest hon förut
bott.
Några år äro åter förgångna.
Under denna tid hafva flera förändringar ägt rum.
Boden är död, och vid bouppteckningen befanns husets
tillgångar i konkurstillstånd.
Naturligtvis drabbade detta slag hårdt den högmodiga
fru Boden, så mycket mer som hennes måg äfven måste
göra cession. Genom förmäns bemedling blef kaptenen
förflyttad på ett landtregemente, fick arrendera en
liten landtegendom på goda vilkor och måste lefva
högst sparsamt och indraget. Fru Boden blef erbjuden
ett hem hos en af sina barndomsvänner, som nu var en
välmående inspektorsfru, men hvilken fru Boden under
sina välmaktsdagar icke kändes vid.
Maria blef upptagen som fosterdotter af doktor L *
* *. I deras hus återsåg hon grefve Hugo S * *; den
välvilja han förut hyst för Maria, då det var fråga
om att hon skulle blifva hans svägerska, öfvergick nu
helt hastigt till varmare känslor och slutade dermed,
att han begärde hennes hand.
Hugo var då ej längre fattig, ty han hade helt
oförmodadt fått ett rätt betydligt arf efter en
gammal tant, som gjort sitt testamente till förmån för
honom. Han kunde nu fritt följa hjertats böjelse vid
valet af maka, och hans val föll på den anspråkslösa
Maria. Hon hade också hopp att i framtiden få en
del af doktor L**s ganska betydliga förmögenhet,
enär han upptagit henne som legitimerad arfvinge.
Men Maria höll så gränslöst mycket af sina
fosterföräldrar, att hon ej hyste en tanke på deras
förmögenhet och önskade endast, att de skulle få
lefva.
Då fru Boden fick underrättelse om, att Maria var
grefve Hugos fästmö, slog hon händerna tillsammans
och utropade: »Så hade jag förr trott, att sol och
måne skulle ramla ner, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
