Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dromedaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro icke att tala om, i jemförelse med dem, som
duka under vid utöfningen af sin tjenst.
Kamelen tager sin näring uteslutande ur växtriket
och är dervid alls icke kräsmagad. Man kan gerna
påstå, att hans förnöjsamhet är hans största dygd;
han är belåten med det sämsta foder. Har han blott
förvissnade och förtorkade ökenväxter, styft starrgräs
och halftorkade qvistar, så kan han uthärda hela
veckor igenom. Under omständigheter är en
gammal korg eller
en matta, flätad af dadelpalmens blad, honom
en välkommen rätt. I östra Sudahn måste man mot
kamelerna medelst en tät omhägnad af törne skydda
in-födingarnes hus, hvilka bestå af en svag stomme,
betäckt med stepp-gräs: djuren skulle eljest uppäta
hela huset. Verkligen förunderligt är det, att till
och med de skarpaste törnen och taggar icke såra
kamelens hårda mun. Då karavanen rastar om aftonen
och kamelerna lössläppas, på det de må söka sig
näring, springa de från träd till träd och uppäta
alla qvistar. som de kunna räcka. Erhålla de någon
gång saftig näring, så bekommer denna dem ganska väl:
på durrah-fälten husera de grymt; äfven små bönor,
ärter och vicker förtära de ganska gerna, och de
öfriga sädesslagen utgöra deras förtjusning. På
ökenresorna, hvarvid det är nödvändigt, att lasten
blifver så lätt som möjligt, medtager hvarje arab
endast litet durrah eller ock korn för sin kamel
och gifver den hvarje afton ett par göpnar deraf. I
städerna gifver man kamelerna åkerbönor; i byarna
erhålla de ofta ingenting annat än starrgräs eller
durrahhalm. Men det synes, som om löf af åtskilliga
träd och ’buskar utgjorde deras käraste föda;
åtminstone anmärker man, att kamelerna, liksom
girafferna, alltid rikta sina steg mot träden.
Har kamelen saftiga växter till näring, kan han hela
veckor umbära vatten, så vida han icke belastas,
eller eljest anstränges, och i fall han efter behag
får utsöka växterna. Bahiuda-nomaderna bry sig stundom
på hela månader icke om sina kameler, utan låta
dem efter eget
godtfinnande välja
sin föda, och ofta
förekommer, att dessa djur under hela tiden endast
hafva de daggfri-ska bladen och växtsaften att släcka
sin törst med. Annorlunda förhåller sig saken under
den torra årstiden. Man har visserligen ofta påstått,
att kamelen skulle kunna vara utan vatten 12 till 20
dagar; men sådana berättelser äro fabler, som måste
synas löjliga för hvar och en, som känner djurets
karakter. I ien afrikanska sommarens glödhetta måste
en kamel, så vida han skall hålla ut, hafva, utom
ordentligt foder, tillräckligt med vatten och minst
hvar fjerde dag fulla trettio till fyratio timmars
hvila. Men blott i sällsynta fall låta
Dromedarer,
araberna honom
törsta så länge,
vanligen endast då, när någon af de brunnar, på hvars
vatten man litade, under tiden utsinat. Förr trodde
man sig kunna förklara kamelens förnöjsamhet, hvad
drickningen beträffar, ur den egendomliga bildningen
af hans mage. Man menade, att de stora cellerna i
de båda första magafdelningarne borde betraktas som
vattenbehållare, och diktade på grund häraf löjliga
historier. I många äldre resebeskrifningar, ännu mer
i »bokmakarnes»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
