- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
107

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det onämda onda - Vallgossen - Bilder från Spanien. II. Madrid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Familjehemmet är plantskolan, der samhällenas fel och
förtjenster uppdragas; derför kan tagas för gifvet,
att, der det betraktas ur sin rätta synpunkt och
fattas till sin högre betydelse, der främjas sedligheten
och närma sig
slägtena målet för sin bestämmelse och lycksalighet.

Severus.


Vallgossen,

få ensam i villande skogen jag går; mitt sällskap
är betande getter och får; min visa så glädtigt jag
sjunger ändå, ehuru blott djuren få lyssna derpå uti
skogen.

Då räfvarne lura bland träden ibland och vargarne
tjuta vid bergslättens rand, väl hemsk uti hågen jag
känner mig då, men sjunger min visa för lammen de
små uti skogen.

Ej har jag en moder, ej äger jag far, som vårda mig
ömt uti barndomens dar, ej slägt, icke vänner, som
sörja för mig, dock är jag så nöjd på min ensliga
stig uti skogen.

Ty Fadren der ofvan, visst låter ej han den arme
försmäkta i nöden, men kan och vill dem båd’ älska
och vårda så ömt,

och mig icke heller han hafver förglömt uti skogen.

Om vintren visst får jag väl frysa ibland och tigga
mitt bröd ur den giriges hand, från dörr och till
dörr nästan halfnaken gå, men sjunger min visa så
hoppfullt ändå uti skogen.

Men en gång jag hinner väl mognade år, ej mera i
skogen bland fänaden går; ej tigger jag smulor från
rike mans bord, men odlar en rödj ad och afsvedjad
jord uti skogen.

En flicka jag finner och vinner dess tro; en hydda vi
bygga, der vi skola bo; der nöjde vi lefva i kärlek
till G-ud, i öfning af dygdens och pligternas bud
uti skogen.

Bilder från Spanien,

II.

Madrid.

k**il3/Ven vidsträckta slätt, på hvilken Madrid höjer
sig, ären ocean af grå och blekgula trädesåkrar,
glest beströdd med små gröna öar. Här och der ser
man en by af hvitmenade lerkojor, och då vagnen
håller för att byta om hästar, omgifves den af
en svärm tiggare. Jag varseblef ingenting af den
stora staden, förrän vi voro ända invid dess murar,
ty för den tryckande hettans skull saknade jag mod
att sticka hufvudet ur vagnen. Med den kringlöpande
jordvallen, de osmakliga tornen och Öknen, som
sträcker sig ända intill portarna, erinrade mig
Madrid om åtskilliga städer i orienten. Invånaren i
den iberiska hufvudstaden begifver sig ej knappast
två gånger om året utom portarne, och häri gör han
rätt. I stadens inre försvinner all österländsk
illusion. Man har for sig den minst spanska af alla
spanska städer. En allmän franskhet och till en del
engelska förhållanden hafva afklädt arkitektur, seder
och bruk dess ursprungliga karakter. Utom Plaza Major
och tjurfäktningarna finnes der icke mera någonting
nationelt. Den östra delen af Madrid kan jemföras
med en flat hand; Puerta del Sol låta vi föreställa
sjelfva handen och gatan Alcala mellanfingret, ty hon
är den längsta och bredaste af alla de gator, som
utmynna på nämda ställe. Madridarne påstå till och
med, att hon är den skönaste i Europa, och jag vet
knappast, om de hafva orätt härutinnan. På en lång
sträcka är hon ut mot Prado på båda sidor försedd
med dubbel rad af akacier. Här finnas de förnämsta
kaffehusen, af hvilka i synnerhet må nämnas Café
del Espajo, som i anseende till prakt och billighet
öfverträffar alla liknande anstalter i Paris. Det är
för främlingen ett angenämt tidsfördrif, att efter
solens nedgång här slå sig ner vid ett fönster och
betrakta den massa fotgängare, vagnar och ryttare,
som strömma ut till Prado. Men i stället att dröja
såsom blotta åskådare, begifva vi oss ut och följa
hopen. Den mest besökta delen af promenadplatsen
börjar ungefärligen fem hundra steg från den punkt,
hvarest Alcala -

gatan slutar. En stor allé gifver en beqväm plats
för de åkande, och icke mindre breda sidogångar
finnas för dem, som promenera till fots. Hela den
värda befolkningen i Madrid, allt ifrån drottningen
till den simplaste borgaren, tränges här i brokigt
virrvarr. Damerna klädde sig i allmänhet efter
nyaste parisermod. Hvilket bland verk! Tusende
hyra sig stolar och slå sig ner, för att se den
stora verlden ila förbi. Madrids befolkning, som,
med få undantag, är helt och hållet spansk, består
af aguoderos från Asturien, caleseros från Valencia,
tiggare från Mancha, betjenter från bergstrakterna,
förvaltare och sekreterare från Biscaya, torreros och
riposteros (tjurfäk-tare) från Galicien, krämare från
Catalonien, stolta aragonier, asturier och slutligen
Madrids äkta söner, hufvudstadens pö-bel, samt 20,000
manolos (handtverkare). Hvad beträffar den spanska
aristokratien, så är det, som man har att säga om
sennoras och caballeros, hvarken intressant eller
muntrande. Annorlunda förhåller det sig med den simple
Spanioren. Denne är icke någon vanlig menniska, utan
en utomordentlig, hvars fria och oberoende ande icke
ens låter kufva sig under det hårdaste förtryck. På
Prado vandrar han så stolt, som den förnämaste dam
med solfjäder i handen. Spanien är solfjädrarnas
förlofvade land. Ingen dam kan lefva utan solfjäder:
denna följer henne öfverallt, på promenader och
visiter, till kyrkan och teatern. Mången dam äger
solfjädrar i hundratal. Det lätta surrande, som
uppstår genom solfjädrarnas oupphörliga öppnande och
tillslutande, genomtränger med egendomligt ljud det
öfriga sorlet på Prado. - Klockan half tio börjar
platsen blifva tom, och massan begifver sig dels
till kaffehusen, dels till boningshusen, hvarest män
ännu en stund dröjer på de breda balkongerna. Madrids
hus äro byggda af lera och tegel eller stampad jord,
väl öfverdragna med kalk och bestrukna med temmeligen
fantastiska färger ljusgrönt, rödt. blått o. s. v.,
fönstren öfverlastade med prydnader; blott de nyare
husen hafva den hvita färgen. I dess inre har man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free