Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Petter Hernqvist och hans verk. Utkast af Claës Joh. Ljungström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i samma flor, som det visar sig i våra dagar, med
stora böljande sädesfält och mellan dessa blomstrande
och rika gräs-tegar, som sprida sitt doft, eller
hvars på höskullarne inlagda midsommarsdrägt är för
ladugårdarnes invånare till en söt lukt. Kreaturens:
hästarnes, oxarnes och kornas, fårens med fleras
skötsel och vård voro då, såsom alltid, när och
der jordbruket blifvit menniskans hufvudnäring,
i förhållande till detta. Inträffade en sjukdom
på djuren, blef deras vård ännu sämre, ty man
kände icke konsten att bota. Qvacksalfvaren läste
sina trollformler öfver de sjuka, bedrog folket,
plågade kreaturen eller rentaf dödade dem med
sina föregifvet herrliga kurmetoder och så kallade
medikamenter. Öfverallt, synnerligast på landsbygden,
visade sig detta missförhållande, hvil- j ket icke
undgick att ses äfven af den unge Petter Hernqvist,
hvilken var född i Skara pastorat, Härlunda socken
på en ! rusthållsgård i Skrelunda by den 8 Maj
1726 af bondför-äldrar: Gunnar Jonsson och Kristina
Andersdotter. ’
Dessa, äfvensom andra, sågo lefvande anlag
hos ynglingen, hvilket i förening med det nära
granskapet af Skara skola och gymnasium, der förut
mången allmogens son utbildats till en både lärd och
gagnelig man, gjorde, att han öfverlemnades åt en
informator, som skulle bereda honom för intagandet
i skolan. Yalet af lärare lärer dock varit mindre
lyckligt, ty ännu efter fyra års förlopp kunde
han icke intagas i skolans lägsta klass. En hård
behandling, ty stryk ingick under förra dagar i
icke ringa mån uti uppfostringsmetoden, och föga
undervisning hämmade anlagens utveckling.
Öfverallt, der en inneboende kraft finnes, visar
sig dock, att den bryter sig väg, huru man än bjuder
till att hämma den samma; - när dammen går sönder,
kommer floden med starkare fart. Så med Hernqvist. I
harmen att se sig förbigången och tillbakasatt grep
han sjelf studierna an och var redan som skolpilt
snart färdig att undervisa andra, öfverträffade sina
kamrater i kunskapsmått och hade likafullt tid att
förvärfva sig en ovanligare kännedom af och färdighet
i musik. Efter fem års vistande vid läroverket i
Skara finna vi honom vid Upsala akademi, der han,
liksom förut i Skara, skaffade sig uppehälle genom
att undervisa andra, bland hvilka vi räkna en, som,
efter att länge hafva varit hans lärjunge, sedermera
blef hans trofaste vän, Carl Evert Taube, slutligen
ordensbiskop och pastor primarius i Stockholm.
Beredande sig för filosofiska graden, utgaf Hernqvist
sin disputation: »de tranquillitate animi», men en
ensidig och skrupulös professor ogillade denna, hvadan
Hernqvist, som icke ville frångå sina åsigter, dem
han kände sig mägtig att kunna försvara, reste öfver
till Greifswald och der år 1756 vann sin lager, men
med förtjenst, ty ännu hade icke det oskick börjat,
som sedermera gjorde sig der gällande, att en svensk,
som om hösten 1810 reste dit, utan att hafva utsigt
att här hemma blifva ens akademisk medborgare, kunde
om våren 1811 komma åter med ett magisterdiplom,
hvarpå professorerna i
Greifswald skrifvit: »par nobis» (jemngod med oss),
hvilket deras uttryck de till dess sanningsenlighet
sålunda med detta förfarande bevisade.
Magister Hernqvist återvände till Upsala, der han å
nyo sysselsatte sig med privat undervisning, under
det han allt mera riktade sitt eget vetande. Här satt
nu Carl von Linné, blomsterkungen, tidehvarfvets
störste vetenskapsman, till hvilken bref ända från
China anlände med den enkla adressen: »Carolo
Linnseo, Europa», på sin lärostol, omhvärfd af
häpnande och undrande lärjungar. Hernqvist blef en
af dessa och fann snart i den store läraren en både
gynnare och vän, fick till och med förtroendet att
läsa korrekturen till Linnés arbeten, hvarvid han
gjorde denne uppmärksam på åtskilligt, som borde
rättas. Stora själar förstå hvarandra. Linné
älskade Hernqvist desto mera, och under sådana
förhållanden förgingo flera år, utan att Hernqvist
sökte befordran, blott sysselsättande sig att öka
sitt egna kunskapsförråd.
132
Sjöhästen (Hippocampiis brevirostris).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
