- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
139

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höga Tatra och befolkningen i dess grannskap. II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så vidt de sednare kunna anses tillhöra Tatras
bebyggare. En stor elasticitet hos själ och
kropp är gemensam för begge, och omöjligheten
att af den ofruktbara marken ensamt förskaffa sig
tillräckligt underhåll tvingar många att utvandra
och i främmande land söka sitt bröd. Detta är fallet
hos gora-lerna, och de medföra, då de återvända
från sina vandringar, ett förråd af kunskaper och
erfarenhet, som de fruktbara slätternas stillasittande
bebyggare sakna. Goralerna äro -af medelmåttig
kroppsstorlek. Deras beklädnad utgöres af: en kort,
ned under bröstet räckande skjorta; trångt åtsittande
benkläder af groft hvitt kläde; som fotbeklädnad
lädersandaler, hvilka fastsnöras medelst ända upp
till vaderna löpande remmar; ett bredt läderbälte; en
hvit, men rätt ofta brun »gunja» (mantel), vanligtvis
försedd med ärmar, ja ofta hos invånarne i de större
byarne antagande formen af en lång vid rock; slutligen
en låg hatt, hvars brätte betäcker det på skuldrorna
nedhängande håret. Qvinnorna deremot hafva en rikare
kostym och utmärka sig fördelaktigt, icke allenast
derigenom, utan äfven genom sin mera uttrycksfulla
ansigtsbildning, framför sina grannars, slowakernas,
qvinnor. De bära rikligt veckade kjortlar af blommigt
tyg, öfver hvilka framtill fästes ett genomskinligt
musselinsförkläde, hvita skjortor med vida broderade
ärmar, ett grönt framtill hopsnöradt lifstycke,
gula stöflar och

vanligen i stället för schal ett långt stycke musselin
kastadt öfver skuldrorna. Det rikligen insmorda håret
är förenadt i en fläta.

Hvad intelligens beträffar, öfverträffa goralerna de
flesta bönder i Galizien; de visa sig vetgiriga, -
många kunna läsa, några till och med skrifva. De äro
ihärdiga, sparsamma, mindre än de flesta polska bönder
begifna på det förderfliga bränvinssupandet, men å
andra sidan häftiga och hämdlystna. De bo i stora,
väl befolkade byar och tillhöra den mera välmående
delen af landtbefolkningen. Redan deras hus utmärka
sig fördelaktigt framför dem i den öfriga delen af
landet, ty de äro ofta af sten och temmeligen snygga
innantill. Under sommaren underhålla menniskorna sig
genom afkastningen af boskapen, som de ofta på hela
månader skicka hemifrån åt bergstrakten. Med smör,
ost, linne och andra i deras trakt producerade alster
drifva de handel och begifva sig dermed ofta bort åt
Turkiet. Såsom alla bergsbor älskar också gora-len
sin hembygd med passion. Han påstår, att hvarken
mat, eller dryck, eller klimat någonstädes äro så
förträffliga, som bland hans berg, oaktadt han hemma
under hela tiden hufvudsakligen lefver af hafresoppa
och hafrebröd, och oaktadt derstädes ofta faller snö
till och med i Juli och Augusti och vintern varar
nära sex månader.



En husmödrarnes fiende.

\\E^/; vinnans värf är fredens värf . . . . Icke
alltid. Qvinnans värf är ofta äfven stridens
värf. Ty det finnes fien-?77’ der inomhus, hvilka i
snygghetens och ordningens in-^ tresse måste bekämpas
»på lif och död», och detta dagligen. Icke mod och
tapperhet, mannens dygder, utan tålamod, ihärdighet,
sorgfällighet och uppmärksamhet på det lilla erfordras
för dessa strider.

En fiende är det i synnerhet, som dagligen är
husmödrarna till förargelse; rnot honom draga de
dagligen i fält med borste och damduk, med rotting
och fjäderviska, - han unnar dem ingen fred, på sin
höjd en kort vapenhvila. Eftertryckligt angripen,
upplöser han sig i den vildaste flykt, så att hvarje
förföljelse blifver fruktlös; men knappt vänder man
honom ryggen, innan han åter samlar sina förströdda
skaror. Denne halsstarrige, baksluge fiende är
dammet.

För blotta ögat synes dammet bestå af högst
fina likartade små kroppar; i belysningen af en
snedt infallande solstråle kan visserligen redan
varseblifvas en skilnad mellan dessa skenbart
likartade partiklar, - men till ett noggrannare
betraktande förhjelper oss endast mikroskopet genom
en 800- till 1000-faldig förstoring. Betraktom
t. ex. med tillhjelp af detta herrliga instrument,
som för oss afslöjar naturens hemligheter i smått, en
liten dammig glasskifva. Hvilken mångfald visar sig
icke för våra blickar! Här ligga talrika skimrande
och glänsande kristaller, skiftande i alla färger,
små delar af kalk, kisel, glas, metall o. s. v., der
enformiga eller ovala, med grynigt innehåll fyllda
små kroppar, ofta försedda med långa, trådformiga
bihang. Det är fröcellerna af mångfaldiga mögelarter,
såsom brödmögel, potatismögel, fruktmögel, jästmögel
o. s. v. Låtom oss se vidare! Der äro flera små
kroppar, som genom sina sirliga, regelmessiga former
särskilt fängsla vår uppmärksamhet. Några visa en
käppformig, trekantig, eller fyrkantig gestalt, andra
äro cirkelrunda, på det mest prydliga och regelbundna
sätt tecknade med punkter och streck: det är kalkhus
och kiselpansar, som innesluta mikroskopiska djur. Ja,
vi kunna till och med upptäcka, ehuru i tillstånd af
skendöd, lefvande infusorier, hvilkas kroppar till
skydd mot den torra luftens inflytelser äro försedda
med ett omhölje. Dessutom visar oss mikroskopets
ljusa synfält kolpartiklar, delar af växtceller,
stärkelsekorn, qvarlefvor af små fjädrar, hår, ull-
och silkesfibrer i den mest brokiga mångfald.

De mineraliska beståndsdelarne i dammet äro lösgjorda
partiklar af jorden. Yi se, huru de under den heta,
torra

| sommaren af våra fötter och vagnens hjul drifvas
upp i luften och på vindens vingar anträda sin
resa. Genom hvarje springa, genom hvarje öppning
intränga de. Kolpartiklarne, som visa sig såsom
b^ftåndsdelar af dammet, hafva sitt ursprung i
verkställda förbränningar; röken består till största
delen af dylika, och i ett rum förekomma de talrikast
vid tillfällen, då lampan ryker eller röken af en
cigarr kretsande förlorar sig i luften. Huru oangenäma
dessa minsta mineraliska partiklar i form af dam än
förefalla oss, så äro de dock för

| naturens gemensamma hushållning af stor vigt, De
flesta plantor behöfva för bildandet af sina organer
mineraliska ämnen, hvilka de hämta från jorden. Men
på det att icke denna genom plantornas vegetation
må blifva helt och hållet utblottad, hvilket skulle
förorsaka en bristfällig näring för växterna, så
återföras dessa beståndsdelar till jorden i form af
dam.

Men huru komma väl svamparnes fröceller bland
dammet? Betraktom nu något närmare möglet på
bröd eller på skämda inlagda frukter. Hvarje
mögelplanta bär på en smal stjelk ett litet
småtäckt mörkare hufvud, så litet, att det knappt
kan skönjas. Mikroskopet visar oss det kanske i en
ärts storlek. Det kan lätt hända, att, just medan vi
betrakta det, den yttre huden af ett sådant litet
hufvud brister, och då framtränger ur dess inre en
mängd af de der små fröcellerna, hvilka vi redan hafva
lärt känna som beståndsdelar af dammet. Litenheten af
kapseln, som omsluter dem, gifver oss en föreställning
om sjelfva cellernas utomordentliga litenhet. Behöfver
det förvåna oss, att de, burna af luften, simma
omkring i den samma och föras åt spridda håll? Hvar
helst de finna vilkoren för sin utveckling uppfyllda,
der fatta de posto, sänka små fina trådar i massan och
börja i yppig frodighet utbreda sig vidare. Föremål
således, hvilka erbjuda de der fröcellerna en gynnsam
jordmån till utveckling, kunna blott derigenom bevaras
för dessa, att man på det sorgfälligaste afstänger
luftens tillträde till dem. I luften lura de fiender,
d. v. s. mögelns fröceller, hvilka förderfva våra
herrliga inlagda frukter och andra läckerheter.

Att vi i dammet upptäcka så mångfaldiga lemningar
af infusoriers skal och hus, bör ej förvåna oss,
då vi besinna, att i alla trakter af jorden väldiga
aflagringar af jord- och

| stenhaltig beskaffenhet, ofantliga klippmassor,
ja hela bergsträckor, med ett ord betydande delar af
jordskorpan uteslutande bestå utaf öfver hvarandra
hopade pansar af infusorier

! samt af olika mikroskopiska hafsdjurs kalkhus.
Genom att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free