- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
161

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XLI. Academia Carolina.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Historiska Bilder.

XLI.

Academia Carolina.

^land minnesdagar, som under innevarande år festligen
firats, äro äfven de, hvilka tillhöra Lunds akademis
- den så kallade Carolinska Akademiens - instiftande
och invigning. Det torde derför icke anses ligga utom
omfånget för dessa »historiska bilder» att bland dem
infläta ett blad, som skildrar uppkomsten af denna
akademi. Hon är så godt som årsbarn med förvärfvandet
af vårt fosterlands naturliga gräns i söder och utgör
sålunda ett kostbart smycke på det diadem, hvilket
under namn af vår storhetstid kröner våra minnens
änne, vittnande om att äfven då, medan klangen af
svenska svärd och dånet af de svenska kanonerna
fyllde Europa med undran och häpnad, - att äfven då
rum fanns för högre och ädlare sträfvanden.

Carl X Gustaf, efter hvilken den nya akademien
uppkallades, Bernhard Oelreich och rikskansleren
Magnus Gabriel de la Gardie, - se der de namn, hvilka
äro förknippade med minnet af detta arbete. Men vi
låta händelserna sjelfva tala!

Det var den snillrike hjeltekonungen, sonen af
den store Gustaf Adolfs syster, som först fattade
tanken att genom inrättandet af en högskola i den
gamla biskopsstaden Lund närmare förbinda de nyvunna
landskaperna med det öfriga Sverige. I Februari 1658
slöts den fred, som tillerkände Sverige Bohus län,
Skåne, Halland och Blekinge, och i månaden derpå
gjorde konungen en resa genom Skåne, hvarunder han
några dagar uppehöll sig hos då varande biskopen d:r
Peder Win-strup i Lund. Det var en rik och myndig
man, som redan i 20 år innehaft Lunds biskopsstol,
och hvilken således kunde blifva till mycket
gagn för de nyvunna ländernas införlifvande med
Sverige, men äfven till mycket men derför, om han
icke vunnes för sakernas nya ordning. Carl Gustafs
eldblick genomskådade dock med ens sin man redan
vid deras första möte, då konungen steg i land på
Helsingborgs brygga, och prelaten ödmjukt bugande
helsade honom välkommen. I Lund bodde konungen hos
den mäktige mannen och vann fullkomligt både honom
och hans biskopinna. Här vid ett förtroligt samtal
sporde konungen biskopen till, »hvad honom syntes
om det förslaget, att använda Lunds kapitalgods till
grundläggandet af en academia?» De nämda kapitalgodsen
hade tillkommit derigenom, att under medeltiden en
mängdmenniskor testamenterat och skänkt sin egendom
till Lunds domkyrka för sina själars salighet, i
enlighet med den då gängse tron, att man med gods och
guld kunde köpa sig inträdeskort till himmelriket. De
voro ganska betydliga och utgjorde icke

mindre än 925 bondgårdar, utom många gatehus, qvarnar,
grunder, prestgårdar och patronatsrättigheter.

Biskopen besvarade konungens fråga jakande och
visade de fördelar ej blott för Skåne, utan äfven
för Sverige, som skulle blifva en följd af en akademi
i Lund, och konungen gjorde honom till adelsman och
hängde omkring hans hals en stor och tung guldkedja,
hvarvid var fästad konungens bild, omgifven af
diamanter. Dermed skildes de åt. Konungen började
snart åter kriget med Danmark, och biskopen utarbetade
förslag till den nya akademien, som enligt konungens
vilja utan dröjsmål skulle sättas i verket.

Men så dog konungen, och så blåste andra vindar öfver
Sveriges rike och Saxos gamla stad. Under de följande
åren ser man väl frågan vara före så väl hos rådet
som på riksdagen, men till någon verkställighet kom
det icke. Man talade redan vid 1660 års riksdag,
således omedelbart efter konungens död, »om ett
universitet för Göta rike», men somliga ville hafva
det förlagdt till Linköping, andra till Göteborg, och
sedermera hördes inom rådet riksdrotset gref Per Brahe
förorda Jönköping såsom den lämpligaste orten. Hvad
som måhända mycket bidrog till frågans fallande, var
den allt mera svalnande ifvern derför, som gjorde sig
gällande hos biskop Winstrup. Han fann sig så väl på
1660 som de följande riksdagarne mera tillbakasatt,
än hvad han tyckte vara med sin värdighet förenligt,
och i harmen tystnade han äfven med afseende på den
aflidne konungens älsklingstanke - universitetet i
Lund.

Nu först ser man den man uppträda, som med en värma,
en fasthet och ihärdighet, för hvilket allt måste
vika, till slut lyckades genomdrifva saken och
verkliggöra Carl Gustafs tanke. Det var Bernhard
Oelreich. På 1664 års riksdag, der äfven biskop
Winstrup var närvarande, uppträdde han och arbetade
på det ifrigaste att få förslaget behjertadt, läggande
till grund för sitt påyrkande det svar, som landtdagen
i Malmö 1662 af-gifvit på regeringens fråga om hvad
som kunde bidraga till ett närmare införlifvande
med Sverige, - att bästa medlet vore inrättandet
af en akademi i Lund. Men tiderna voro svåra och
de erforderliga medlen behöfdes på andra håll. Man
undansköt denna fråga, och Oelreich, i spetsen för
presterskapet från Lunds stift, erhöll det svar på
sin underdåniga begäran, »att det vid tidernas nu
varande tillstånd syntes konungen allt för svårt
och olägligt att upprätta en academia uti Skåne,
utan ville konungen utvidga det i Lund befintliga
gymnasium,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:01:27 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1868/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free