Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något om qvinnan i Siam. Se bild sida 168. - En bild från Ungern. Se bild sida 169.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mgot om qvinnan i Siam,
Si hafva blott få underrättelser om lifvet och sederna
bland qvinnorna i Siam. Tysken Reinhold Werner fann
under sin resa i detta land tillfälle att genom
en sin landsman blifva föreställd en af de rikaste
damer i Bangkok. Hon var i dubbel grad svärmoder till
premierministern, ty denne hade tagit två af hennes
döttrar till äkta. Damen var ganska rik, men hennes
bostad var ej elegantare, än en arbetarebostad hos
oss. Huru hög rang och huru stora rikedomar man än
må äga, så synas dock byggnaderna fattiga, usla och
smutsiga. Elak lukt och osnygghet tyckas utgöra ett
nödvändigt element för siameserna.
Den der förnäma damens drägt bestod blott af en
sarong, som räckte från höfterna till knäna, och en
urblekt, gul sidenduk, som hon bar öfver bröstet. Hon
var gammal och ful och hade svarta tänder, ty hon
tuggade betel. I jemförelse med den högst fattiga
omgifningen gjorde en vackert ciselerad brons-vas ett
egendomligt intryck; den tjenade till spottlåda och
var, utom en svartlackerad koffert med silfverbeslag,
den enda möbeln i rummet.
Siameserna äro, enligt vårt skönhetsbegrepp,
icke vackra. Man räknar dem till den mongoliska
rasen och anser, att de bilda liksom ett slags
öfvergång till den malayiska, på hvilken deras
ansigtsbildning i viss mån tyckes tyda. Pannan är
smal, näsan platt, med stora näsborrar, ögat mörkt,
med gulaktigt hvitt, håret tjockt och borstigt,
lapparne grofbildade. Qvinnan kan man beteckna såsom
icke skön, så vida ansigtet kommer i fråga; växten är
deremot förträfflig, lemmarne äro symmetriskt bildade,
men formerna icke nog smidiga och muskelbyggnaden
framträder allt för skarpt. Kindknotorna äro äfven
mycket framstående, och den platta näsan öfver den
stora munnen gör ett ingalunda behagligt intryck.
Håret klippes nästan lika hos mannen och qvinnan. Det
aftages ända intill hufvudet, och man qvarlemnar
blott en rund tofs af vid pass ett tums längd. Men
många förnäma personer låta blott bortklippa håret,
på samma sätt som européerna. Afklippandet af håret,
med qvarlemnande af den der tofsen, förekommer
först i ynglingaåldern och sker under religiösa
högtidligheter, hvarigenom ynglingen förklaras
för man-bar. Fruntimren qvarlemna äfven vid örat en
liten, ganska tunn hårlock. Emedan männerna icke bära
något skägg och båda könen äro nästan lika klädda,
så är det i början något svårt för främlingen att
skilja mannen från qvinnan. Den allmänna drägten är
sarongen, som vecklas omkring höfterna och räcker
ned till vådorna. Barnen gå ända till tionde året i
den naturliga kostymen. Dock bära flickorna omkring
höfterna några gröna blad, som fästas med ett
snöre. Bland de rikare bestå dessa blad af silfver
eller messing.
Hvad som bidrager att göra siamesiskorna ännu
fulare, än de ursprungligen äro, är det ständiga
beteltuggandet, hvarigenom läppar och tandkött
blifva blodröda; dertill kommer, att man genom ett
kinesiskt pulfver gifver tänderna en svart färg. Man
kan tänka sig en sådan mun hos en ung flicka och
dertill ett hufvud, som, med undantag af den der
borstiga hårtofsen öfver pannan, är kalklippt, - det
är verkligen en förskräcklig syn, men i synnerhet om
det mörkbruna ansigtet är gulsminkadt, såsom vanligt
är bland qvinnor och barn. Ja, de sednare äro ofta
gulfärgade öfver hela kroppen. Qvinnorna utstyra sig
med alla möjliga ringar, spännen och smycken.
I Siam har qvinnan en ingalunda slavisk ställning;
hon är mannens följeslagarinna, och man tvingar ej
flickorna att möt sin vilja gifta sig. Mångfaldiga
förhandlingar föregå äktenskapet, men någon religiös
vigsel förekommer ej vid detsamma, hvilket blott
betraktas som en fri öfverenskommelse. Brudgummens
föräldrar köpa bruden af hennes föräldrar, och sedan
de förre uttalat orden: »Våren förenade och lef ven
tillsammans, tills döden skiljer eder», är äktenskapet
afslutadt. Flickorna gifta sig vid femtonde eller
sextonde året. Rika män hafva flera hustrur, af
hvilka dock en betraktas såsom den förnämsta; blott
hennes barn få ärfva, och hon herrskar öfver de öfriga
hustrurna. Konungen har öfver hundra gemåler.
Hustrun är mannen ödmjukt undergifven, och i närvaro
af européer nalkas hon honom blott i krypande
ställning. Mannen kan sälja och pantsätta sin äkta
halft samt låna penningar på henne. På samma sätt
kan han göra med sina barn, systrar eller yngre
bröder; och dessa förblifva emellertid slafvar,
till dess skulden blifvit betald. En hustru, som
medfört hemgift, kan dock icke säljas; men i fall
mannen med hennes bifall åsamkat sig skulder, är hon
vid frihetens förlust ansvarig för betalningen. Den
lagliga räntefoten i Siam stiger till 30 procent. En
familj, som ådrager sig skulder, råkar derföre lätt
i slafveri. - Men slafvens behandling är alltid
mild. Hans arbete betraktas, enligt lagen, blott
såsom ränta för ett oguldet kapital. Hvarje slaf
har derföre rättighet att friköpa sig. Äfven kan han
tvinga sin herre att sälja honom till eu annan person,
om denne betalar den skuld, för hvilken han häftar.
Vår illustration visar, huru rika siamesiskor se ut
i förnämt sällskap. Tecknaren har afbildat dem just
under de ögonblick, då de njuta af det nöje, samqvämet
vid bordet skänker. Som läsaren finner, är knif och
gaffel en främmande lyxartikel. - Må hända skola vi
vid tillfälle återkomma till detta egendomliga folk,
som förtjenar en vidlyftigare framställning, än vi i
dessa få rader förmått lemna om qvinnan i detta land.
-
En bild från Ungern,
fta talar man om den stora öknens storartadt upphöjda
; intryck, om de mäktiga företeelserna hos
alpverlden med dess glacierer, vattenfall,
svindlande klyftor och i klippstigar; - men icke
mindre gripande är det intryck, som j det ungerska
slättlandets - pussta’ns - enformiga, oöfver-
l skadliga fält utöfva på vandraren.
Denna slättmark, hvars j vegetation nästan blott
utgöres af långt gräs, här och der af små buskar,
afbruten af låga smutsiga våttengölar, har i sig,
trots sin ödslighet och stillhet, med de långt
från hvarandra kringspridda czårdas (värdshusen),
med de fantastiska vind-brunnarne, som på afstånd
visa sig vid horisonten – ett synnerligt behag,
en verklig poesi.
Pussta’n är blott glest bebyggd med små, på ofantliga
afstånd från hvarandra skilda byar; men oftare
påträffar man små, meräridels af förpaktare bebodda
landtgårdar, i hvars närhet värdshusen vanligtvis
äro belägna. Utom ägare och
arrendatorer består pussta’ns befolkning nästan
blott af herdar och zigenare, hvilka sednare till
en del sysselsätta sig med smidesarbeten, snörmakeri
o. s. v., men hufvudsakligen som vagabonder föra ett
nomadiserande musikantlif. För dessa söderns bruna
söner med sin egendomliga, nästan egyptiska typ,
sina eldiga ögon, »ty ekes musiken vara medfödd,
den synes hafva blifvit deras andra natur. De spela
nästan blott efter gehör, men många bland dem uppnå en
utomordentlig virtuositet på sitt älsklingsinstrument,
fiolen. Äfven cymbalen (häck-brädet) spelas ofta
af dem. På sina tåg hafva de icke sällan hustru och
barn med sig; många bland dem vandra under hela sin
lefnad genom den melankoliska pussta’n från den ena
ändan till den andra.
Redan har den sena aftonen sänkt sig öfver hedens
vidsträckta fält; en mörk, aflägsen rand, horisonten,
begränsar den nattliga himmelen. Stilla, orörligt är
det rundt omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
