Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kommer, kommer inte. Wingåkersflickor af Wallander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
"Kommer, kommer inte",
Wingåkersflickor, af Wallander.
ligger någonting oändligen ljuft, aningsrikt,
upplyf-tände i hvarje tecken till naturens
återuppvaknande ur sin vinterdvala, i anblicken af
den genom snön uppspirande »snödroppen» (Galanthus
nivalis), »som på sina hvita blomblads spets endast
halfsagdt bär vårens outsägliga ord"; - och hvar
finnes ett procentarehjerta så sten-* hårdt, att
det icke vaknar vid åsynen af det oskuldsfulla,
löftesrika, glädjeyra barnet, eller den halfmogna
flickan, kring hvars mun ännu barnets löje leker,
men i hvars ögon redan glimmar en aning och bebådelse
om deras blifvande tjusmakt, Men man må beundra våren
och barndomen än så mycket, -
som komma gångstigen framåt, längta efter friaren. Och
dessa Wallanderska flickor (se icke för mycket
på träsnittets, de hafva råkat att mindre väl
återgifva originalets), de äro den qvinliga
sommaren i sin högsta fägring, icke sensommaren,
utan den tidigare, som till en del lemnat de vårliga
aningarna ännu ouppfyllda, till en del förverkligat
dem uti en styrka, en formfullhet och ett behag,
som endast finnas förenade hos en frisk, sträfsam
landtbefolknings qvinnor, och som - lemnar ingenting
öfrigt att önska! Kommer, kommer inte, kommer, kommer
inte, detta det tvifvelsamma hoppets eviga tema har
hr Wallander här i bild mästerligt framställt. -
Ack! hvar-
Utsigt af Segovia, cse sid. m.)
»den gröna lunden» och »de röda rosor» skola ändock
alltid ingå i omqvädet på hjertats alla folkvisor,
och »om sommaren» är det så skönt att lefva, både
i verkligheten och i minnet, ja, hela hösten och
vintern igenom, ända tilldess sommaren på ett eller
annat sätt kommer igen.
Låtom oss nu tala om Wallanders
»Wingåkersflickor». Här hafva vi sommaren i hela
dess rikedom och yppighet, både i landskapet
och figurerna. Icke alla våra läsare lära hafva
sett originalet, Men alla hafva sett en vacker
sommardag, när luften dallrar af värmen och den
täta, för lien gulnade säden står bugande under de
fullmatade axens tyngd, under sin egen höghet och
rikedom, medan blåklinten och vallmon titta fram
mellan halmen såsom brokigt livréklädd betjening,
vackra snyltgäster, som moja sig i solskenet af sina
patroners ynnest. På gångstigen mellan åkrarna ligger
den ler-blandade matjorden och spricker af lättja
och välmåga i solskenet, längtande efter en regnskur,
alldeles som flickorna,
före hafva menniskorna oftast så svårt att
rätt förstå hvarandra ? Hvilken ungersven
bland bygdens hyggliga manliga befolkning skulle
icke vilja »komma» till denna okonstlade, men l
dock mångkunniga, sedesamma, kärleksrika, ståtliga
flicka, sådan hon går der längtansfull och hoppfull?
Men kanske har »den rätte» icke vågat komma,
kanske har hon, när han någon gång talat med henne,
blott förläget slagit ned ögonen. I i så kinkigt
- ty värr dock icke sällsynt - fall tager flickan
sin tillflykt till »prestkragen». Det vore väl,
om det hjelpte! : Herr Söderman har varit
barmhertig och tagit bekymret
| åtminstone ifrån åskådaren. Bland de bilder i
svenska natio-| naldrägter, hvilka med så mycken
utmärkelse förevisades på verldsexpositionen i Paris
sistlidet år och dessförinnan i hufvudstaden, har
han såsom Wingåkersflickor tagit just dessa båda från
Wallanders tafla till mönster. Men han har dessutom
bakom dem och kikande fram mellan båda ställt en
lång, ung och ståtlig Wingåkersbonde i sin hvita,
vackra högtidsdrägt.
Sv. Fam,-Joura. 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
