Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XLII. Sjuttonde århundradets skandinavism. Av St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att allt stannar i bara sqvaller, såsom vi ock
sjelfva veta en del vara osant; vi hafva haft
allt för stora prof af dessa riksråds trohet,
än att vi skulle förmoda sådan ovilja af dem.» -
Gyllenstjernorna förblefvo fortfarande i konungens
ynnest, och Johan var vid sin tidigt inträffade död
konungens allsmäktige gunstling.
Man kan emellertid af detta försök att störta
mannen sluta till ytterligheten af den förbittring,
som tändts emot honom. Beskyllningarne och de
mörka anklagelserna fortlefde långt efter Johan
Gyllenstiernas död och växte under sitt öfverlemnande
från slägte till slägte. Enligt dessa obestyrkta
öfverlemningar skulle Johan Gyllenstjernås syfte
hafva varit att göra Sverige till republik, att
öfvergifva det hittills följda politiska systemet med
Frankrike till bundsförvandt och att förena Norge med
Sverige. »Han föreställde sig», heter det, »att dessa
riken skulle tillsammans utgöra liksom en särskilt
verld i norden, der man lefde lycklig och nöjd med
hvad man ägde sjelf, utan att inblanda sig i det,
som tilldrog sig i den öfriga verlden. Man behöfde
ej frukta, att någon främmande furste skulle anfalla
dessa förenade riken, emedan man snart kunde visa i
hafvet en betydlig flotta, som skulle injaga skräck
och fruktan. Man behöfde då ej vidare pålägga nya
skatter, för att underhålla en regent, och, när
handeln dag från dag tillväxte, skulle omätliga
rikedomar tillflyta denna förenade stat.»
Den djupt anlagda planen, som först efter en lång
följd af år kunde fullt genomföras, ådagalägges genom
en mängd af tilldragelser, hvilka anföras. Den kunde
påskyndas genom konungens förtidiga död, hvilken man
hoppades skulle tima under kriget; men då detta icke
inträffade, ville Gyllenstjerna åtminstone förebygga
arfsföljden, hvarför han sökte afstyrka konungen
från fullbordandet af hans giftermål med den danska
prinsessan. När icke heller detta lyckades, förstod
han att vinna drottningens tillgifvenhet, på samma
gång som han visste att beröfva henne allt inflytande
på konungen, samt lät utnämna sig till generalguvernör
öfver Skåne, Halland och Blekinge. Här skulle han
hafva fortfarit att smida sina planer, tills döden
befriade konungen och riket från den orolige och
farlige mannen. Bland de smädeskrifter, som sattes
i omlopp efter hans död, bär en titeln: »Bref från
helfvetet till sekreteraren Johan Eehnskiöld från
Johan Gyllenstjerna.»
Blott af egennyttiga beräkningar -. heter det vidare -
ingaf Gyllenstjerna konungen ovilja mot Sveriges gamla
bundsförvandt Frankrike. Han föreställde konungen
det skamliga i att bero af en främmande makt, och när
man emottog penningar af Frankrike, så var man icke
annat än Frankrikes klient och blottstäld för dess
öfvermod. Derföre borde Carl XI sätta sitt statsverk
i ordning, så att han aldrig saknade penningar, och
till den ändan måste reduktionen verkställas ej blott
af gods från adeln, utan äfven från presterskapet. Så
skulle konungen kunna uppsätta ett rytteri af 15,000
man och betala alla rikets skulder. - Gyllenstjerna
ville nu härigenom vinna sitt egentliga syfte,
konungens störtande, som lätt borde ske, då han
(konungen) genom sådana åtgärder väckt allas hat emot
sig. Till slut må vi äfven nämna ett bland de flygande
ryktena, att Johan Gyllenstj ernås syster Ingeborg,
som ansågs äga spådomsande, i en dröm sett sin bror
stöta en dolk i konungens bröst och sätta kronan på
sitt eget hufvud.
Om man nu från dessa beskyllningar borttager hvad
som uppenbarligen har sin grund i partihatet,
såsom mordplanerna, de äregiriga drömmarne om
en konungakrona och konungadömets fullkomliga
afskaffande, - hvilket sistnämda dock ingalunda var
något nytt för en medlem af det riksråd, till hvilket
drottning Christina framkastat yttrandet och herrarnes
benägenhet att vilja göra Sverige till republik, -
om man borttager allt detta, torde man stå sanningen
nära för sitt
omdöme om Johan Gyllenstjerna. Han var skandinav
och han ville reduktionen. Så tecknas han af den
fördomsfrie och samvetsgranne historieskrifvåren. »I
denne mans hufvud», säger Geijer, »hade ett nytt
system för Sveriges både inre och yttre politik
utbildat sig, som man oftare finner åberopadt,
än utredt, men hvars hufvuddrag synas hafva
varit följande: den skandinaviska norden såsom
ett politiskt helt; derför Danmark hufvudlänken
i Sveriges allians-system, tills tillfälle yppas
för Sverige att genom Norges förvärfvande enligt
Carl Gustafs plan försäkra sin öfvervigt; Sverige
sjömakt mer än landmakt; derför till att bevaka
Östersjön flottans förläggande till Carlskrona;
Sverige oberoende af subsidier; derför bildandet
af en svensk flotta och en svensk stående krigshär
genom landets egna medel. Sådan den positiva, mindre
bekanta sidan af dennes plan. Den hade äfven en för
partisinnet fattligare negativ. I yttre afseende,
nedsättande af de tyska eröfringarne, såsom för
Sverige mer besvärliga, än gagneliga, och motvilja
mot den franska alliansen. I inre, efterräkning för
förmyn-darnes hushållning och tillintetgörande af
den betitlade adelns, och i synnerhet grefvarnes,
företrädesrättighet och makt. Sådant var det
arf, som Johan Gyllenstjerna lemnade Carl XI.»
Denne Johan Gyllenstjerna var född 1635 på Elfsjö
utanför Stockholm i Brännkyrka socken. »Han var till
sitt yttre en bild af den gamla, råa svenskheten»,
säger nyss åberopade historieskrifvare, »berömde sig
deraf och bedrog dermed. En jättelik växt, ofantliga
kroppskrafter, utseende och seder lika frånstötande,
dolde ett fint, fyndigt, listigt och hämdgirigt sinne,
som för öfrigt med erkänd kraft, duglighet och äfven
oegennytta i sig förenade besynnerliga motsatser. En
fiende till allt sken och med ett förstånd, skarpt
stäldt på verkligheten, var han likväl full af bittra
fördomar, så i afseende på personer som saker,
och adelsstolt mer än någon på sin tid, under det
han andades förakt emot de höga. Lik flera svenska
adelsmän af gamla stammen låtsade han ringa aktning
för den -glans af högre värdigheter, som kunglig nåd
allt sedan Erik XIV utdelat bland hans stånd.»
Såsom bevis på hans kroppsstyrka omtalas, att
han kunde med blotta händerna utdraga en hästsko,
krama tillsammans en silfverbägare och linda en
spik omkring fingret, För öfrigt ansågs han för en
qvinnohatare, och drottning Christina säges aldrig
hafva kunnat tåla honom för hans grofva och ohyfsade
sesler. »Starke-Jan» var ett lika allmänt namn
för honom, sorn »grof-Jan», hvaraf sedan gjordes
»grobian». Det torde vara en allmänt bekant sak,
huru han, då han vistades i Köpenhamn för att
utvexla fredstraktaten och af hämta den kungliga
bruden, anstälde ett gästabud för de förnämsta
danska herrarne, jemte de utländska ministrarne,
och dervid lät sina gäster betjenas af idel adelsmän
i lysande silfver-smidda drägter med laddade karbiner
på axeln. Då plötsligt en hviskning lopp kring bordet,
att gevären voro laddade och att värden umgicks med
planer mot gästernas lif, tog Gyllenstjerna en af
karbinerna, fyllde den med vin, tömde det farliga
dryckeskärlet och uppmanade sina gäster att göra
likaledes.
År 1668 blef Johan Gyllenstjerna riksråd, och år 1674
upphöjdes han och brodern Göran i grefligt stånd,
men ingendera begagnade denna titel. Sedan han hemfört
den kungliga bruden och öfvervarit konungens bröllop,
som i all tysthet firades på Skottorp i Halland den 6
Maj 1680, begaf sig Johan Gyllenstjerna nedåt Skåne,
der han plötsligt dog den 10 Juni, just som han stod
färdig att begifva sig upp till konungen och den då
sammankallade riksdagen. På sin dödssäng förutspådde
han, att hans planer förr eller senare skulle gå
igenom. Det skedde ock till en del. Konungen, som
djupt sörjde sin gunstlings död och ofta talade om
honom, lät upphämta hans papper, för att vinna en
noggrann kännedom om hans planer, hvilka alla han
yttrade sig vilja utföra.
St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
