- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
198

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riddare af framtidsanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller det sympatetiska draget hos hans skaplynne
företrädesvis har egnat sig åt lyftandet och
befordrandet af det religiösa lifvet, skall
visa tillgifvenhet för det analoga lyftandet och
befordrandet af alla mensklighetens öfriga intressen,
liksom den möderne ögonläkaren skall visa sig mån om
alla öfriga medicinska vetenskapers framsteg.

Hvad förmå den gamla fördomens och den nya
halfhetens j spöken mot den kärnfulla kraften,
mot den slagfärdiga vig- | heten och den
unga hjelteandan hos de Hkta paladinerna af
! det moderna runda bordet! Dessa, stående
på vetenskapens | klippfasta, orubbliga mur,
som de sjelfva med djerf forskar-ande, med
beundransvärd ifver och flit samt med
glödande entusiasm åt sig uppbyggt på naturens
grundfästen, sätta häf-stången under den hittills
existerande skenverlden, för att med archimedisk
kraft lyfta den samma af hakarne och i dess
ställe placera den ur naturforskningen framgångna,
af den upplysta menniskoanden födda och med den
poetiska inspirationens eld döpta verklighetens,
sanningens verld. Om ock denna riddareskara
icke ännu är legio, så tillväxer hon dagligen,
och hvad hon saknar i qvantitet, ersätter hon i
qvalitet, och gent emot ansträngningarne af den
gamla verldsåskådningens Don Quixote våga vi uttala
den upplyftande öfvertygelsen: hon skall öfvervinna
fördomens gamla verld! Hon skall uppbygga
sanningens nya verld, hon skall vinna segern, liksom
apostlarnes lilla skara, eller rättare den ende
själsstarke Paulus besegrade den romerska verlden
och i dess ställe uppbyggde den kristna.

Om vi här ville tälja hufvudmännen för dessa andens
riddersman, som för närvarande äro verksamma
på lifvets skådebana, dessa äkta naturforskare,
så skulle det visa sig, att representanterna för
tidsandans blomma utgöra ett icke ringa antal. Men
vi inskränka oss i dag till att framställa blott en
af dem, hvilken genom mångsidighet, skicklighet,
oförskräckthet, stridsduglighet, själsstyrka och
mildhet, rätts- och menniskokärlek, tankedjup och
klarhet i framställning, så väl som genom alla det
moderna ridderskapets dygder, så mycket utmärkt sig,
att vi ej frukta att gå för långt, om vi betrakta
honom som typ för hela samfundet.

Yi mena den ädle och behjertade förkämpen Eduard
Baltzer.

Yi veta ganska väl, hvilka fördomar vi möta från
mången af våra läsare, då vi nämt detta namn, men lika
väl veta vi, huru lätt de skola skingras hos den,
som förstår att se vår man i dess rätta ljus.
Man har läst, att Baltzer, förr protestantisk
predikant, utträdt ur kyrkosamfundet och grundat
en fri församling i Nordhausen, hvars talare
och föreståndare han är, och man rycker på axlarne
med ett medlidsamt leende. Det kan icke gifvas någon
större villfarelse än den, att Baltzer skulle vara
en religiös svärmare och sektstiftare; han är
ingenting mindre än detta; han är raka motsatsen till
j en sådan, en upplyst, af den tyska idealismens
fläkt genom- j värmd, mångsidig andens vårdare på
alla andens gebit och j såsom sådan naturligtvis
en fiende till och bekämpare af allt ! sektväsende.
Hans fina, men skarpa och mästerligt förda va- l pen
äro lika mycket riktade mot de katolska jesuiterna
och j de protestantiska skenhelgonen, som emot de
moderna mate- i rialisterna och spiritualisterna.
Han är en värdig efterföljare ! till Kant,
hvilken i sin bok: »Die Religion innerhalb
der i Grenzen der blossen Yernuft» (Religionen inom
blotta förnuftets gränser), yttrar: w Det svärmiska
religionsnitet är moralisk död för förnuftet,
utan hvilket likväl alls ingen religion kan
existera, då denna, såsom all moralitet öfver hufvud,
måste grundas på grundsatser." Men Baltzer är
dervid praktisk filosof; för honom äro förnuftslutens
funna sanningar icke tillräckliga; han vill, som en
modern Pygmalion, framställa idéens skönhet lefvande
inom fenomenverlclen; han vill med idéen
befrukta samhällets bristfälliga former, på det
de må förädlas och befordra mensklighetens lycka;
han vill hafva alla utdöda och ofruktbara qvistar
och grenar aflägsnade från det »gyllene lifsträdet»,
på det att de unga, friska skotten och telningarne

ej längre må beröfvas den nödiga näringen från
jorden, solen, molnen och luften. Hela hans friska,
sköna sträfvande går ut på, icke att bilda gudliga,
troende arfprinsar för himlen, utan lycksaliga,
om Gud medvetna bebyggare för jorden, hvilka må
i njutningen af så väl sin moders hulda gåfvor,
som den dem uppfyllande och höjande idéen, i dess
mångartade utstrålning inom vetenskap, konst och
poesi finna den högsta tillfredsställelse, som är
den dödlige förunnad. Således är Baltzer reformator i
ordets högsta, skönaste och mångsidigaste betydelse;
ty han vill icke göra katoliker, protestanter, judar
till kristna rationalister, nej, han vill ombilda
dem till menniskor, till verkliga gudsmenniskor,
och, som en nutidens Prometheus, med den högsta
andens eldstråle bibringa dem det sanna lifvet. I
sanning, om någon man i våra dagar arbetar för det
högsta och renaste mål, menniskornas eller rättare
mensklighetens lycka, hvilken på samma sätt måste
framgå ur verlds-alltet, ur materien, som ur idéen,
så är det Eduard Baltzer. Må man läsa hans förträfliga
afhandlingar och föredrag i verket: »Alte und neue
Weltanschauung», för att öfvertyga sig om sanningen
af hvad han yttrat.

I dessa så väl som i sina öfriga skrifter (»Das Lebon
Jesu» *), »Allgemeine Naturgeschichte», »Erklärung der
vier Evangelien», »Religiöse Jugend- und Yolksbildung»
etc.) visar sig Baltzer för oss såsom lika grundlig
filosof som naturforskare, och af beggederas förening
framgår nödvändigt reformatorn.

Resultatet af de Baltzerska slutsatserna är, att utan
djupare begrundande och högre utveckling, utan klarhet
i mensklighetens sedligt-religiösa sjelfmedvetande
kan ingen verklig välsignelserik föryngring af det
politiska och borgerliga lifvet åstadkommas. Blott
genom sann religion, d. v. s. äkta själslif, idéens
förkroppsligande, kan en fast grund läggas till
fram-tidsverldens uppbyggande. Men denna religion
kan hvarken framgå ur den föråldrade spiritualismen
eller den moderna materialismen. Begge leda, så
skarpa motsatser de än äro, i sin konseqvens till
samma resultat, de göra menniskan till en viljelös
slaf eller snarare till en marionett åt en utom
hennes verld befintlig makt, de göra henne till
fatalist. Den sanna religionen kan blott vara ett
barn af den sedliga friheten. Denna vinnes blott genom
den fria viljan, och den fria viljan är en produkt af
allvarligt, ihärdigt estetiskt arbete. Blott den, som
genomgått den sedliga verksamhetens stränga skola, har
fri vilja, sedligt sjelfmedvetande, sann religion. Det
är den framtida uppfostringens hufvuduppgift, att
från barndomen hålla folket till arbete, att dervid
vänja alla individer utan undantag.

Dessa idéer, särskilt hvad motsatsen mellan
spiritualism och materialism angår, har Baltzer på
det klaraste och mest öfvertygande sätt framställt
i sin förträffliga bok: »Die neue Fatalisten
des Materialismus», hvari han kämpar för viljans
sedliga frihet så väl mot materialismens unga skola,
som äfven mot ortodoxiens gamla. Den praktiska
användningen af den vunna öfvertygelse, som genom
frihetens idé adlar menniskan, har han på ett högst
fängslande sätt framställt i den högligen berömvärda
boken: » Von der Arbeit, öder die menschliche
Ar-beit in persönlicher und volkswirthschaftlicher
Bezielmng». Denna bok är enligt vår tanke blomman af
Baltzers samtliga snilleprodukter. Här uppträder han
lika betydande som predikare af den sanna religionen,
som filosof och som befordrare af folkets personliga
rättigheter. Denna bok utgör slutstenen till
hela den filosofiskt-religiösa, praktiskt-sociala
framtidsbyggnad, som Baltzer under tjugo års tid
så% småningom uppbyggt i sina öfriga skrifter,
och vi kunna nu öfverskåda hela den lika så strängt
vetenskapligt konstruerade, som behagligt utförda
och med poetisk prydnad öfverklädda byggnaden.

I boken »Om arbetet» lemnar Baltzer det vackra
beviset, att förandligandet, d. v. s. lyckliggörandet
af det verkliga praktiska lifvet skall vara
religionens sista och högsta mål. Men en
spiritualistisk religion kan icke uppnå detta mål,
lik-

*) "Jesu lefnad" af Baltzer är, så väl i det hela
som i de enskilta delarne, ett vida mer värdigt
och grundligt verk, än boken af Renan, som gjort så
mycket väsen af sig. Baltzers bok är det skönaste
och värdigaste förherrligande af den store nazarenern
och står till och med öfver Schenkels nyare verk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free