Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett litet skälmstycke för köket. - Några stora och märkvärdiga träd. - Stockholms Djurgård och dess sommarlif. (Forts. från sid. 210.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jätteäggen, såg jag mig nödsakad afbryta den hederlige
doktorns vetenskapliga definitioner genom en öppen
förklaring öfver hemligheten, hvarefter äggen
med största välbehag förtärdes. Den gode doktorn
råkade till en början i en viss förlägenhet, men
fann slutligen bäst att instämma i den allmänna
munterheten, sedan han likväl .förklarat, att den i
sanning utomordentliga likheten skulle hafva föranledt
hvarje annan af hans kolleger att reflektera öfver
den sällsamma företeelsen och uttala sitt omdöme.
Ändtligen vill jag tillägga, att man äfven
kan öfverraska sina gäster genom andra variationer,
om man till exempel utom i gulan i ägghvitan inkastar
frukter, små sockerfigurer, räkor, j fina legymer
eller andra passande föremål. Ett nödvändigt
i vilkor, för att besagde lilla skälmstycke skall
lyckas, är emellertid, att massan får koka
tillräckligt länge, så att alltsammans blifver fast.
Ägget måste sålunda koka minst en fjerdedels timme.
En husmor.
-
Några stora och märkvärdiga träd.
Vi hafva på vårt jordklot träd, hvars ålder,
att döma i efter årsringarne, vida öfverstiger jordens
så länge af almanachan antagna ålder.
Vi förbigå de gamles berättelser öfver träd, af
hvilka kunde förfärdigas slupar för 30 roddare,
och öfver Bosporens plataner, under hvilkas löftak,
enligt Plinius, åttatio personer kunde spisa, samt
vända oss till en nyare tids företeelser. Herr Poucet
berättar om en platan i trakten af Smyrna, hvars
genombrutna stam bildar en af tre pelare uppburen
gång, genom hvilken en man till häst med lätthet kan
rida. De Can-dolle omnämner en platan af 17 meters *)
omfång i närheten af Konstantinopel.
Herr Marquis från Rouen har upptecknat Kapellekens vid
Yvetot historia; den är ett gammalt med stor vördnad
betraktadt ekträd, i hvars skugga Wilhelm Eröfraren
en gång hvilade sig, och hvilket i sitt inre gömmer
ett altare och en kammare med sängställe.
Men baobaben (apbrödträdet) vid Nigern öfverträffar
dock alla anförda exemplar. Med en stamhöjd af knappt
12 till 16 fot, har den vid roten ett omfång af mera
än 99 fot. Negrerne begagna de i dessa träds stam
sig bildande ihåligheter till förfriskningsställen,
ja äfven till fängelser.
Hundra-häst-kastanieträdet (Castagno dei centi
Cavalli) på Etna är ett af de berömdaste träd. Det
har, efter hvad man berättar, erhållit sitt namn
deraf, att drottningen af Arragonien
*) l métre är något öfver 3| sv. fot.
med hela sin svit, bestående af mer än hundra
kavaljerer, vid ett häftigt oväder derunder fann »tak
öfver hufvudet». Grefve Borel, som noga mätt stammen,
har tilldelat den ett omfång af 178 fot. I detta
ofantliga kastanieträds urhålkning har en fårherde
jemte hela hjorden uppslagit sin bostad. Frukt om
sommaren och ved om vintern är nästan allt, hvad denne
lycklige dödlige behöfver för tillfredsställandet
af sina behof! Genom jordbäfningen i Juli månad 1865
skall detta kastanie-träd hafva lidit betydligt.
Ännu två högst märkvärdiga träd vilja vi här omnämna:
wellingtonian från Kalifornien, i kristallpalatset
i Sydenham, och den kala cypressen på vägen från
Vera-Cruz till Mexiko.
Det förstnämda trädets stam bildar en pelare af cirka
120 fots höjd, hvilken vid roten har en genomskärning
af 30 fot; inuti jätten kunna 15 personer med all
beqvämlighet slå sig ned.
Den kala cypressen i Mexiko, hvilken, efter
traditionen, skall hafva upptagit Fernando Cortes’
lilla armé, bestående af 600 man fotfolk, 40 ryttare
och 9 kanoner, i sin skugga, lär, efter de Candolles
beräkningar, hafva en ålder af mer än 6000 år.
Adamson fann på en baobab å Gröna Uddens öar en
engelsk inskrift, som måste hafva blifvit inskuren
för öfver 300 år sedan, alldenstund den var betäckt
med öfver 300 trälager. Utgående från detta faktum,
uppskattar den lärde franske naturforskaren enskilda
afdessa baobabs till öfver 4000 år.
Stockholms Djurgård och dess sommarlif.
(Forts. från sid. 210.)
Om denna parken Eår kärleksmonarken.
Bellman.
var ju här i Strömparterren vi denna gång skulle
mötas, jp för att härifrån följas åt till Djurgården
och betrakta TT ^’^ dess sommarlif ? Det dröjer ännu
några minuter, innan ångslupen kommer; medan vi vänta
på den, slå vi oss ned på en skuggrik plats.
Här är ännu stilla och tyst; endast en och annan
familj har skyndat hit, liksom vi, från middagsbordet,
för att ostörd njuta några ögonblicks svalka; endast
en och annan enstöring, som kanske ej har hvarken
familj eller middagsbord, har här sökt skuggan,
hans bästa och enda förtrogna, der han sitter och
tvinnar sina tankar med den ändlösa Silfvertråd, som
strömmen under sitt eviga arbete spinner . . . Först
med klockan 6 på qvällen, då musikens toner locka
från den lilla paviljongen, blir det rätt lifligt
här nere.
Medan ni, mina högtärade. betraktar den moderna
delen af Helgeandsholmen, på hvilken vi befinna oss,
och emellanåt kasta en förstulen blick på artistens
teckning, vill jag, med er benägna tillåtelse,
fördrifva tiden med att berätta något om den
Helgeandsholme, som varit och som gått. Hade jag tid
att gå grundligt till väga, skulle det blifva en lång
berättelse, ty Helgeandsholmens särskilta historia
sammanlänkar sig icke
blott med hufvudstadens, utan går jemväl längre
tillbaka i tiden och förlorar sig i hedendomens
mörker, i århundraden, då »historiens koppartaflor»
ännu ej hade några runor; nu nödgas jag blott
uppdraga konturerna, med förbigående af många
intressanta detaljer. Yåra historiska urkunder hafva
nämligen åtskilligt att berätta om Stockholmen
(Helgeandsholmens förra namn) från tider, som
ligga aflägsnare än hufvudstadens grundläggning, då
ännu Sveriges konung såsom öfver-steprest sysslade
med afgudaoffren i Upsalatemplet och långt innan
ännu kanske någon fiskare timrat upp sin koja vid
de ödsliga och osäkra stränder, der nu de stolta
palatsen stå i Sveriges hufvudstad. Det är fullt
sannolikt, att denna holmes namn, till följd af dess
läge midt i Mälarens utlopp i saltsjön och af der
vidtagna försvarsanstalter mot plundrande vikingar
öster ifrån, var allmänt kändt i Birger Jarls tid,
eftersom han lät den blifvande konungastaden behålla
det; sannolikt är äfven, att på Helgeandsholmen vid
den tiden fanns en koloni af fiskare.
Sedan den lilla holmen, som klöf Mälarens utlopp i
tvenne nästan lika stora hälfter, sålunda måst låna
bort sitt namn, fick han snart ett annat, hvilket
äfven erhållit historisk klang och bibehållit sig
intill våra dagar. Strax efter stadens grundläggning
lät nämligen konung Waldemar här anlägga ett
Hel-geandshus eller hospital*), dock icke afsedt
endast för sjukas
*) Messenius påstår, att på denna holme funnits
af ålder ett kapell, något, som ingen annan
bekräftadt; säkert är, att långt efter stadens
grundläggning fanns der ett sådant, om tiden för
hvars anläggande man saknar uppgitter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
