Print (PDF) - On this page / på denna sida - Näs-vishet. - Helsingborgs Kärna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äro belåtna med sina näsor, den trösten, att de sjelfva kunna väsendtligen bidraga till deras finare utbildning. God uppfostran, sjelfbeherrskning, själsverksamhet, aktning och anständigt beteende mot våra medmenniskor pryder och ärar icke blott menniskan öfver hufvud, utan förskönar äfven näsan, och detta så säkert och bestämdt, att åtskilliga rhinologer vilja påstå, att man redan af näsans ställning kan finna en menniskas själs-riktning. Så tala de om teologiska, filosofiska och konstnärsnäsor. Trubbnäsiga bondpojkar skola nästan alltid återvända från sin militäriska tjenstgöring med ett skarpare utbildadt ansigtsutsprång. Den, som med sig sjelf företager dessa tvångs -öfningar, för att vinna en bestämdare hållning, kan således äfven mycket bidraga till sin näsas förädling. Redan öfningen i att tänka klart och tala tydligt verkar fördelaktigt på konturer, linier och kanter hos denna del af ansigtet. Derföre hafva också menniskor, som äro utrustade med goda näsor, bättre uttal, stämbildning och accentuation, än barn och barnsliga menniskor med sina trubbnäsor. Dock vilja vi härmed ingalunda fördöma de sistnämde. Om de icke ligga allt för vanställande och oformliga mellan de båda kinderna, gifva de 4cke sällan ett uttryck af godmodighet, som då också gör sig gällande i en mer eller mindre stor rikedom af känsla och glädtighet. Visserligen urartar denna känsla ofta till svaghet och omanlig vekhet, som allt för ofta missbrukas af den örn-och spetsnäsiga, elaka verlden. Derföre handla dessa »näsägare w klokt, om de, så mycket möjligt, tvinga sig till manlig handlingskraft, och spetsa och slipa sitt snille genom heroiska beslut, hvarigenom också deras näsor med tiden blifva något slipade. Dock må man vid detta slipararbete akta sig att konkavt urhålka och framtill tillspetsa näsan, ty då uppkommer en form, sådan vi se å fig. 11, den snokande, allestädes luktande spionnäsan, hvilken, liksom näbben hos många vatten- | fåglar, användes icke blott att lukta med, utan äfven för att j dermed intränga i och uppkrafsa alla möjliga smutsiga och dyiga afflytningar och affall i det dagliga lifvet. Med dessa näsor vädrar man mycket, som andra menniskor observera endast med ögonen och hörseln blott för att vända sin näsa derifrån. De vädra och uppsnoka en hel mängd hemlighetsfulla saker, som hellre borde qvarblifva i lifvets träsk och sophögar, och hvaröfver detta slags »näs-ägare» med sin sqvaller-aktiga nyfikenhet äro rent af stolta. Men äfven det allt för mycket i omvänd form utbildade ansigtsutsprånget, såsom å fig. 12, kan blifva obehagligt för andra menniskor, alldenstund detta tecken till stor energi i våra borgerliga förhållanden lätt leder derhän, att ålägga andra menniskor allt för mycken lydnad och allt för mycket beroende af denna luktapparat. Personer med denna näsa uppträda allt för bestämdt i sällskapslifvet, och om den sednare tillika är temmeligen kort, låta de andra menniskor knappt yttra ett ord. Sådana hjeltar passa fördenskull blott för det stumt lyssnande sällskapet eller på slagfältet. Men som vi alla hoppas på en varaktig fred, vilja vi önska dessa herrar eller damer en så stor verkningskrets som möjligt, der folket redan på sina beherrskares näsor kan se, att det ej är rådligt vara lat eller oredlig. »Näsa: vanlig», heter det ofta i pass, efterlysningar etc. Personer, som måste gifva sin näsa ett liknande intyg, behöfva icke derföre gräma sig, ty de kunna äga många företräden och dygder, som äro allt för goda, för att de skulle låta binda sig vid näsan. Enligt en bildhuggares utsago får nästan ingen gå efter sin näsa, om han vill slå in en rak väg, ty de flesta sitta något snedt i ansigtet, d. v. s. åt höger eller venster. Huruvida detta har någonting särskilt att betyda och möjligen står i förbindelse med politiska riktningar, vilja vi öfverlemna till afgörande åt med större näs-vishet begåfvade lärde. - </chapter> <chapter name="Helsingborgs Kärna."> Helsingborgs Kärna. Tornet Kärnan, förmodligen sålunda benämndt, emedan det utgjorde den starkaste delen af slottet Helsingborg, är möjligen urgammalt - några hafva till och med antagit det för en qvarlefva af det ursprungliga slottet, som enligt Hvitfelds krönika skall hafva blifvit bygdt vid början af vår tidräkning af konung Frode - möjligen från Valdemar Atterdags tid, men antagligen icke yngre än från 1425, under hvilket år Helsingborg säges hafva blifvit åter uppfördt efter en brand, som år 1418 skall hafva lagt staden och slottet i aska. Biskop Magnus Mathias skall väl på 16:de århundradet öfver slottets port hafva läst några latinska munkverser, i hvilka hufvudtornet (Kärnan) säges vara uråldrigt, men Brunius, som noga undersökt Kärnans byggnadssätt, antager, att detta torn blifvit uppfördt antingen under Valdemar Atterdag, drottning Margareta eller Erik af Pommern. Att det skulle härstamma från den hedniska tiden, vederlägger han dermed, att försvarsverkena då voro af trä; verserna häntyda enligt hans mening på ett tidigare torn, som stått ungefärligen der, hvarest Kärnan nu är beläget. Det ursprungliga slottet var nämligen af hög ålder. Staden, som kan antagas hafva uppstått efter slottet, namnes redan i Njals saga (omkring 993) och af-Adam från Bremen (1069). Den äldsta förefintliga teckning af Kärnan är från år 1584. På den visar sig tornet som en hög fyrkantig byggnad, med platt tak och tinnar; det är omgifvet af en låg, fyrkantig mur, utanför denna löper en ringmur med 12 runda och 2 fyrkantiga småtorn, likaledes med platta tak och tinnar. En annan existerar från 1658, föreställande Carl Gustafs öfvergång till Seland, hvilken teckning, med Helsingborgs stad och slott i bakgrunden, tillika innehåller en plan af fästningen. Enligt denna plan beskyddas Kärnan och trenne andra byggnader af ett rätt ansenligt hufvudverk, som har ett stort rundt hörntorn och tvenne små fyrkantiga porttorn med platta tak. Men ringmuren, som ännu stod år 1584, var då borttagen. Den ena af de nyssnämda byggnaderna har på ena sidan ett litet torn och liknar ett kapell; Kärnan, som visar sig långt större än nu, har platt tak och tvenne utbyggnader, en fem-kantig och en fyrkantig, begge med sluttande tak. På en riksdag under Fredrik af Hessen fick staden tillåtelse att nedrifva Kärnan och begagna dess mursten. Försök gjordes med dess nedrifvande; men man kunde, så att säga, icke lösgöra en enda hel sten från kalken, och då murstyckena icke ersatte omkostnaderna, upphörde arbetet Då de helsingborgska fästningsverken i slutet af förra århundradet demolerades, visade sig nedbrytningen af Kärnans murar vara ett både besvärligt och långsamt arbete; dels af denna anledning och dels emedan Kärnan tjenade som sjömärke, afstod man från dess raserande. Kärnans tillstånd i den nyaste tiden beskrifves af Brunius m. fi. sålunda: Det är en fyrkantig byggnad, som på hvarje sida håller 5 O-J- fot i bredd, och är 89 fot högt, från toppen af den blott 25 fot höga kulle, hvarpå det är beläget. Dess ena sida har en 10^ fot framspringande, 15^ fot bred utbyggnad, af samma höjd som hufvudbyggnaden, samt en vindeltrappa, som leder upp i utbyggnaden, men utan att sätta den i förbindelse med hufvudbyggnaden. På andra sidan synes spår efter en liknande utbyggnad. - Både hufvud- och utbyggnaden hafva tvenne indragningar af 4 tum, hvarigenom trenne afsatser uppkomma, af hvilka den första håller 33, den andra 39 och den öfversta 25 fot i höjd. Efter detta mått blifver hela höjden 97 fot. Man anser att tornet varit 20 fot högre i fordna dagar, samt att det bestått af 7 våningar, utom källaren. . Kärnans murar, som bestå af mur- och sandsten med mellanfyllnad af mur-, sand- och gråsten, äro i nedersta afsat-sen 15 fot, i andra 14 och i tredje 13 fot tjocka. Utbyggnadens murar 'äro nederst blott 4 fot tjocka och aftaga, lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
