- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
368

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hösten. - Vanillen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hösten.

Lösten är kommen och sommaren flytt, lundarnes kronor
stå gula på nytt, åkern är afklädd sin gyllene drägt,
och tystnat har vestans melodiska fläkt, höststormarne
hvina i knuten. Blommorna somnat på kyliga sängen,
naken och ödslig står härjade ängen, och himlen är
dyster och sluten.

Tystnad är sången på aflöfvad gren:

sångaren flytt öfver böljorna ren,

söker sin hvila i palmernas topp

och blickar med vemod till himmelen opp,

och, saknande fädernejorden,

minnet han rufvar i svidande hjerta,

gjuter i toner sin klagande smärta

och längtar tillbaka till norden.

Trogen dock sitter hans älskande vän,

lyssnande mildt uppå tonerna än,

lutar sitt hufvud till älsklingens bröst

och fyller hans hjerta med svalkande tröst:

»O älskade! upphör att klaga!

Glädtigt, som fordom, låt tonerna strömma,

lekande, tjusande, ljufliga, ömma!

Till våren vi hemåt ju draga!»

Hösten är kommen, och blommorna dö, bäddas snart ned
i ett täcke af snö; klaga dock icke, mitt sörjande
bröst, ty likväl jag äger den lugnande tröst, att
vintren försvinner; i spåren ljusnande, värmande,
lifvande följer och sig i grönskande mantelen höljer
den älskliga, tjusande våren. *
-


Vanillen.

^anillen (Vanilla)

är namnet på ett

tropiskt orchidé-slägte, likasom på de i handeln
förekommande och såsom fin aromatisk krydda i högt
anseende stående frukterna utaf särskilta arter
af detta slägte. Yanillarterna tillhöra de så
kallade pseudo-parasitiska orchidéerna, d. v. s.
de, hvilka i tropikländernas skogar fästa
sig vid trädstammar och nära sig genom
luftrötter. Dessa äro hos vanillen öfverallt
hårbetäckta, stänglarna slingrande, än försedda
med tjocka, köttiga blad, än blott med skidor,
blommorna ställda i klasar. Ur de vackert färgade
blommorna utveckla sig skidartade, vågformiga
kapslar, som innehålla små klotformiga svarta frön.
Dessa kapslar, af spaniorerna kallade vanillas
(hylsor), hafva gifvit slägtet dess namn. De bekanta
arterna växa i det tropiska Amerika, Afrika,
i Ostindien och på Seschellerna. Man antager
vanligen, att de i handeln förekommande vanillskidorna
härstamma från den brasilianska Vanilla aromatica.
Detta är icke riktigt, ty de allra flesta erhållas
af den i Mexiko och Centralamerika inhemska Vanilla
plani-folia, en storartad slingerväxt, som
också odlas i trakten af Jalapa, i det man
vid trädstammar fastar afskurnä stänglar af
nämda planta, höljda i jord. Yanillskörden varar
från December till Mars och ombesörjes nästan
uteslutande af indianerna. I nyare tiden började
man också konstmessigt uppdraga vanill på Java.
Strax i början blommade visserligen plantorna,
men satte inga frukter. Man hade förbisett, att i
naturen befruktningen alltid ombesörjes genom vissa
insekter; ty hos alla vanillarter är, egendomligt nog,
frömjölets tillträde till märket hämmadt genom en
öfver detta senare hängande

betäckning. Sedan man företagit en konstmessig
befruktning genom att medelst en pensel öfverföra
frömjölet till märkena, har man äfven på Java
erhållit frukter. Detta har till och med lyckats
uti drif hus i åtskilliga botaniska trädgårdar. De i
handeln förekommande vanillskidorna äro ända till l
fot långa, djupbruna, skrynkliga, utantill betäckta
med kristaller af så kallad vanillkamfer och särdeles
välluktande. De aftagas, innan de blifvit fullkomligt
mogna, och se-

Vanillskörd.
dan de legat-några dagar

på en skuggig plats, torkas de i solen, derpå bindas
de

i knippor af 50 stycken och läggas i blecklådor. I
handeln skiljer man emellan olika sorter, bland hvilka
Vanilla corri-ente, af fotslånga, tunnskaliga, helt
och hållet med ett synnerligen aromatiskt fruktmos
fyllda skidor, anses för den bästa. Dernäst skattas
Vanilla Silvestre högst. Till de ringaste sorterna hör
Vanilla boba eller Vanillon, hvars skidor visserligen
lukta ganska starkt, men oangenämt. Vanillskidorna
innehålla utom åtskilliga extraktivämnen, socker,
gummi, fet olja och benzoesyra, ett egendomligt
stearopten, den redan nämda vanillkamfer n, som dels
bildar små blad, dels nålar. Det egendomliga, ganska
flyktiga luktande ämnet, som sannolikt bildar den
verksammaste beståndsdelen, har man ännu icke förmått
isolera. För medicinska ändamål användes vanillen
ännu för närvarande obetydligt. Desto vidsträcktare
och mångsidigare är dess användning som krydda, till
och med vid chokladfabrikationen. - Trädgårdsmästarne
bruka med namnet vanill eller vanillbuske beteckna
den ofta till prydnad kultiverade växten Heliotropium
peruvianum, emedan dess blad dofta i likhet med
vanillen.
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free