Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Äktenskapsskizz. Af Sofie Bolander. (Forts. fr. sid. 347.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
höra på den gästande virtuosen. Ett sådant tillfälle
var icke att försumma, och vår hederlige vän
befann sig också innan kort helt förtjust af hvad
han här fick höra. Han förstod hvarken att bedöma
en komposition till dess klassiska eller moderna
förtjenster, men han hade ett öppet sinne för allt,
som är skönt, och då det just är snillets egendomliga
förmåga att förklara och åskådliggöra detta i ton
eller form, fann han en verklig njutning af Lalwinskys
prestationer.
Detta oaktadt såg han plötsligt på sin klocka och
smög sig på tåspetsarne öfver golfvet och ut. Jockum,
som anade hans mening, följde efter.
»Farbror tänker väl inte på att resa nu?» frågade han,
då han kommit i förstugan.
»Jo, visst tänker jag det! Jag skall nu säga till om
förspänning, så hinner jag lagom hem till middagen.»
»Åh nej, stanna nu och hor på min hustru!»
»Din hustru?! Än polacken då? Det är f-n till karl att
spela! Men litet till lifs behöfver ändå kroppen.»
»Naturligtvis är min mening, att ni skall stanna hos
oss öfver middagen.»
»Är jungfru Staf va tillfrisknad ännu?»
»Nej, tyvärr! Dermed kommer att gå långsamt, efter
hvad doktorn sagt oss.»
»Tack, då reser jag!» sade direktören beslutsamt och
ville gå, för att tillsäga om förberedelserna till
sin affärd.
»Jag tror mig kunna bjuda farbror på en liten god
middag.»
Direktören höjde misstroget på axlarne och sade:
»Möjligtvis, om tonerna kunde kondensera sig till en
försvarlig ärtsoppa med fläsk i, eller flyga som en
renande vind genom kycklingar o. s. v. Jag tror min
själ, att du blifvit mager Jockum!»
»Bara inbillning! Jag märker nog, att fabror har
misstro till min lilla hustrus matmoderliga förmåga,
men farbror kan lugna sig för hvad bordet angår. Det
är icke alla dagar olycksdagar.»
.»På din tro och lofven, Jockum! Jag förlitar mig
till dig!» sade direktören och vände åter in till de
spelande.
Först vid bordet blef Augusta synlig och fick sin
plats mellan sin broder och direktören, hvilken
sednare Amelie nästan tycktes förgäta, för att med
den unge konstnären på det främmande och melodiska
språkets elastiska känslosamhet för-sväfva sig
i harmoniens sferer, hvarunder hon än slog ut en
såsskål, under det hon sjöng en melodi af Chopin,
än stötte omkull ett vinglas, vid det hon klappade
händerna öfver en passage af Beethowen, och än
sockrade på kortletterna, under det hon i tankarne
gjorde ett musikaliskt saltomortale med Liszt.
Under allt detta satt Augusta, visserligen litet
förvånad, men ändå lugn och stilla, och följde med
sina blickar serveringens gång och allt, som hörde
till den behöriga ordningens iakttagande.
»Er svägerska är ganska lycklig, så länge ni behagar
stanna här», sade direktören till Augusta, då måltiden
var slutad, »och jag vågar tillägga, att det är en
vinning för hela huset och alla dess bekanta.»
»Det är ett smicker, som jag i intet hänseende
förtjenar. Deremot önskar jag, att nöjet af mitt
vistande här vore lika angenämt för min svägerska,
som det är för mig.»
»Ni är mycket anspråkslös, mamsell Willson. Men
ni skal veta, att jag känner till ställningar och
förhållanden här i huset och kan således döma, hvad ni
här verkar. Jag har verkligen aldrig ätit en middag
här så smaklig och så trefligt anordnad som denna,
icke ens då jungfru Staf va velat göra det som bäst.»
»Förtjensten deraf tillfaller alltid värdinnan»,
svarade Augusta.
»Jag sade er ju, att jag känner till ställningarne här
i huset; hvarför vill ni då leda mig bakom ljuset? Jag
åt, dagen efter det jungfru Stafva sjuknat, en middag
här, som jag ej ville tänka på, under det jag njöt af
denna. Nej, nej, sådana der fina stockholmskor duga
icke till matmödrar på landet.» Och nu berättade han
händelsen med blomsterfröna.
Vid denna vändning af samtalet lät Augusta förstå,
att hon icke heller var främmande för blomsterodling.
»Hvad?» sade direktören och spratt till af glädje,
»Ni tycker också om blommor och är road af att sköta
dem! Kanske älskar ni också dufvor?»
»Ganska mycket! Och jag har vant en flock af dufvor
hemma i staden att hvarje morgon komma och söka föda
på vår gård, der jag bespisar dem med några fulla
händer vic-kei» och ärter.»
, »Ni är en förträfflig qvinna, mamsell
Willson! Ni förstår
| alltså, att det är bättre att vurma för blommor
och dufvor l och sådant der, än för en äkta hälft,
som plågar en på ett
eller annat sätt, att ej säga på tusende?» |
»Ni hatar också äktenskapet?» sade Augusta
skrattande.
| »Jag misstror det. Endera låter mannen
bedåra sig af
ett litet snutfagert ansigte och förälskar sig
i en bortskämd ! fjolla, eller räknar han på
penningar eller höga relationer eller några andra
förmåner, och så binder han sig vid en hustru,
som besår hans äktenskapliga lustgård med malört.»
j »Ni tillskrifver då fruntimren allena
orsakerna till de
j olyckor, som stundom kunna uppstå inom äktenskapen?»
i »Säg snarare den bristande lycka, som ej
så sällan der
! förekommer», anmärkte direktören, »och jag medger
det.» j »Ni hyser en allt för ringa tanka
om vårt kön», sade
| Augusta ännu skämtande, »eller roar det er att
låtsa det.» | »Tvärtom, hvad det förra
angår, och rätt taget, borde
| ni i min anklagelse finna en rättvisa åt den makt ni
besitter.» | »Jag är allt för litet bevandrad
i advokatyrens irrgångar,
j för att förstå dylika motsägelser.»
! »Ingenting är enklare. Om jag icke
förstode vidden af
| eder makt, skulle jag ej heller göra det af ert
inflytande på oss
och på det äktenskapliga lifvet. Nio gånger af
tio är det på
hustrun, dess lycka eller olycka beror. Edert
största fel är,
att j ej sjelfva insen detta. Det är ett talesätt
i vår tid, att
qvinnan duger till allt, men derunder uppfostras hon
att duga
till intet. Mödrar bråka med att välja skolor och
pensioner,
! der döttrarne bäst kunna få lära främmande språk
och dylikt
j kram, men de tänka icke på att göra hemmet till
skola för
| en bättre lärdom och sig sjelfva till lärarinnor
i ett språk, som
j förklarar betydelsen af de qvinliga pligterna
och den föräd-
| lande kraft, som* derifrån sprider sig till hela
samhällskroppens
lif. Tro mig, männens fel och olater skulle
betydligen aftaga,
om de visste sig ej utan sjelfaktning och
oförvitlighet kunna
vinna en älskvärd .qvinnas hand ...»
Här af bro tös våra talande af en introduktion till en
mycket elegisk komposition, som Lalwinsky och Amelie
ärnade att »con amore» utföra.
Direktören hörde på,- med en viss komisk andakt,
tills | den var slut, då han tog sin hatt och bjöd
farväl. Vid af-| skedstagandet betygade han Augusta
sin önskan, att få visa | henne sina blommor och sina
dufvor, * hvilka han hoppades j skulle vinna hennes
bifall och goda behag. i Och så skymde tredje
dagen hän vid tonernas ljudande harmonier.
(Forts.)
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
