Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonin-öarne. - Pandanus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bonin-öarne.
Bonin-öarne kallar man en liten, af 70 små öar och
19 klippor bestående arkipelag, som är belägen i
vestra delen af Stilla Hafvet, emellan Japan och
Marianerna. År 1675 eller redan tidigare upptäcktes
dessa öar af Japaneserna och blefvo derefter begagnade
som^ förbrytarekolonier, tills de omkring 1725 åter
öfvergåfvos. År 1823 blefvo de besökta af Coffin; 1827
togos de af kapten Beechy i besittning för Englands
räkning och 1828 af Ltitke för Ryssland, likväl utan
att blifva koloniserade eller faktiskt besatta af
någondera makterna. Först år 1830 erhöll ön Peel från
Sandwichs-öarne en koloni, hvars öfverhufvuden voro
tvenne amerikanare, en engelsman, en genues och en
dansk. Öarne
erbjuda en önsklig tillflykts-ort åt de talrika,
i de omgifvande vattnen vid alla årstider hvarandra
korsande nordamerikanska valfiskfångarne; dessutom
bilda de också en vigtig station för segel- och
ångfartygskommunikationen mellan Californien eller
Sandwichs-öarne och Kina, till följe hvaraf de nu
mera hafva väckt nordamerikanarnes uppmärksamhet.
Samtliga öarne äro höga och klippiga, och hafva genom
volkaniska krafter blifvit upplyftade ur det rundt
omkring djupa hafvet. Nedanstående illustration lemnar
ett exempel på de märkvärdiga klippbildningar, som
i talrik mängd an-träifas hos dessa egendomliga öar.
Klippbildning på en af Bonin-öarne.
-
Pandanus.
andanerna, som tillhöra de trädartade
monokotyledener-nas afdelning inom växtsystemet,
uppträda i stor mängd i de tropiska trakterna, i
synnerhet på Stora Oceanens och Indiska Arkipelagens
öar, der de bilda en af de mest karakteristiska
former i dessa länders vegetation. Till gestalt
hafva pandanerna likhet med palmerna, ty den smärta
stammen, som vanligen hvilar på en ställning af
stödjerötter, är antingen fullkomligt enkel, eller
delaa* han sig blott uti spetsen i åtskilliga grenar,
af hvilka hvardera bär en krona af stora, enkla,
alltid gröna, ofta i kanten med taggar försedda blad.
Mera sällan utgå sidogrenar redan från midten
af stammen, såsom hos j Pandanus Bidur på Java,
hvars stam uppnår ända öfver 50 j fots höjd och med
4Äde vinkelrätt utstående grenarne uppbär
j ofantliga knippen af 6 fot långa l ^ tum
breda, vågformigt | böjda blad. De enkönade
blommorna äro, liksom hos palmerna, j
ställda i kolfvar, som frambryta ur en-
till tvåbladiga skidor. Hvarje blomma har en
flerbladig kalk och talrika frömjölskärl eller
pistiller. De bär- eller stenfruktartade frukterna
äro sammansatta af flera sinsemellan sammanväxta
fruktknölar och innehålla små frön med köttig eller
hornartad ägghvita. Flera pandanarter hafva ätliga
frukter. Fördenskull odlas de och äro af stor vigt för
befolkningen på de ofvannämda öarne. Sådana arter äro
i synnerhet Pandanus odoratissimus, som bär ganska
välsmakande och välluktande, till en klotrund massa
af ett menniskohufvuds storlek hopväxta stenfrukter,
samt Pandanus utilis. Den förra arten odlas allmänt på
alla Söder-hafs-öarne, äfvensom i Kina och Ostindien,
den sednare på Antillerna och Isle-de-France. Näst
palmerna höra pandanerna till de mest imposanta
former bland monokotyledenerna och till de största
prydnaderna i de Europeiska drifhusen.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
