- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VII, årgång 1868 /
380

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Äktenskapsskizz. Af Sofie Bolander. (Forts. fr. sid. 371.) - Uttydningar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Hvar är jag?» frågade hon, i det hon strök sig öfver
pannan och häftigt reste sig upp. »Hur har ni kommit
hit?»

»Förlåt mig, om jag skrämt er!» sade. Lawinsky
leende. »Jag fann er ej i salongen, och sedan jag der
förgäfves väntat några minuter, sade mig en hemlig
röst, hvar jag skulle finna er. Jag kunde ej
motstå den hemliga dragningskraften af ! mitt
hjerta, och jag tror ej, ni derför vill straffa mig.»

»Ni bedrar er, min herre!»

»Hvad?!» sade främlingen, alltid leende. »Ni vill
slösa er vrede på en obotfärdig? Eller vill ni, jag
skall ångra, hvad som bringat mig en syn, skön som
af den heliga jungfrun?»

»Min herre, ni känner litet vår lands seder och bruk,
om ni anser sådana här friheter tillåtna. Var derför
så god och lemna mig!» sade Amelie med bjudande
allvar.

»Kärleken har öfverallt samma sed och samma bruk -
att älska. Ack, hyckla icke denna hårdhet, som ni
är långt ifrån att känna, ty när var väl skönheten
förenad med ett känslolöst hjerta? De sympatier,
som vi hittills blott uttalat i toner, låtom oss nu
öppet bekänna dem!»

»Aldrig!» sade Amelie och vände sig med bäfvan
från den unge, eldige mannen, hvars blickar lyste
af passionens glöd och som så lättsinnigt tycktes
förvissad om sina framgångar. »Och om hederns känslor
icke äro er främmande, torde jag ej behöfva påminna
er om, hvad jag af er väntar.»

»Ni vill mörda mig? Ni vill aftvinga mig ett farväl
. . . för alltid?»

»För alltid!» sade Arnelie afgörande.

»Farväl, grymma! Denna hårdhet skall bringa mig till
...»

»Lef väl!» Och Amelie gjorde en lätt rörelse med
handen mot dörren.

Lawinsky störtade ut och upp på sitt rum. Samma dag
lemnade han stället.

Om vi kasta en blick i Amelies hjerta, var der icke
allt lugn. Det var icke med likgiltighet hon såg
den unge mannen afresa, hvilken genom sin talang
och sin personlighet gjort ett så angenämt afbrott
i hennes sysslolösa lif. Hon hade icke, utan att
känna sig smickrad, sett honom fängslad i hennes
i bojor, men hon hade blundat för farorna deraf,
betryggad af de skyddsmurar, hvarinom hon kände sig
förskansad. Nu hade de trädt i dagen och visat sig
i deras hela vidd. Men oaktadt hon öfvervunnit och
bortvisat dem, uppstod en tomhet efter honom, som var
bitter och kostade henne mången hemlig tår. Det egna
bifallet öfver en vunnen seger betalar dock i sinom
tid mångdubbelt de sår, som striden kostat. Amelie
kände det snart, ehuru de långa dagarnes tomhet och
overksamhet föllo tungt på hennes sinne. Hon ville
icke öppna pianot, och romanerna ... de voro icke
roliga, och tapisserierna . . . det var för varmt
att sitta lutad öfver dem.

Då kom hon ihåg sitt löfte till Jockum och vände
sig till Augusta. Hon fann henne sysselsatt i
linklädskåpet, inbegripen i att inventera det samma.

»Bevars, hvad du är snäll!» sade hon. »Jag tror, att
dina omsorger också sträcka sig till våra handdukar
och öron-gott. Du måtte blifva en makalös husfru.»

"Uppriktigt sagdt, Amelie, gör det mig ondt att se
den oordning, som här råder, och de defekter, som på
så kort tid uppstått i ert dyrbara linneförråd. Du
skall veta, jag var den, som iordningställde det åt
Jockum, och vet hur fullständigt det var, och nu, hur
spolieraclt! Knappast något dussin fullständigt; omaka
lakan hopparade och fina damastserveter nedtorkade
som simpla kökshanddukar! Det har dock kostat Jockum
mycket pengar.» ,

»Verkligen? Men hvad det är för ett slafgöra, att
hålla ordning på ett hus!»

»Icke hälften så mycket, som du tror. Hela
konsten är blott, att aldrig låta det komma ur
ordningen. Matmoderns öga verkar mer än handen. Det
är solen, som håller hela systemet i dess regelbundna
gång.»

»Kära Augusta, du talar ju riktigt poetiskt, liksom
poesi och hushållsbråk kunde förenas.

Augusta log. »Tror du verkligen, att lifvets poesi
trifves i salongerna, der herrarne gå uppsträckta i
styfva uniformer och fruntimren skräpa i ofantliga
krinoliner och släpande si-denklädningar, eller bland
nöjenas förströelser och mångfalden af konstgjorda
behof? Nej, den har sitt hem i huslighetens
sköte. Alla de små bestyren, som egnas åt ordningen
inom dess gebit, framkalla den, liksom vattnet,
som gjutes vid plantans rot, ger safter till hennes
blomning. Det är inte maten på bordet, som gifver
måltiden sitt behag; nej, det följer något onämnbart
med, som kryddar eller förskämmcr den.»

»Så högvis du är! Men vet du, hvarför jag kommer till
dig? Jo, för att få gå i din skola. Jockum prisar högt
dina husliga egenskaper, och jag har lofvat honom, att
söka tillegna mig dem. Nu vill jag vid hans återkomst
öfverraska honom med att hafva gjort en början.»

»Verkligen? Kom då och hjelp mig att para ihop dessa
lakanen, och du skall knappast finna ett, som hör
ihop med sin make.»

»Det är jungfru S t af va s fel.»

Vi få ej begära för mycket af den legda tjenaren. Hur
kan den hafva intresse vid att sköta en egendom och
upprätthålla en ordning, hvaråt vi ej sjelfva egna
någon omsorg?

Och Jockum öfverraskades vid sin hemkomst lika
angenämt af Lawinskys bortresa, som att till teet
blifva undfägnad med kringlor, som blifvit bakade
af Amelies egna, små händer. Han ville till följande
dagen bjuda direktören, för att få för honom skryta
med sin hustrus framsteg i husliga konster, men denne
afvaktade ej bjudningen, för att infinna sig. Innan
Jockum sett bottnen på sin kopp, anlände han och
utbad sig ett samtal med Augusta. Lyckliggjord af
hennes bifall, tillkännagaf han genast sin förlofning,
hvarefter han slog sig ned vid tebordet och instämde
af hjertans grund i sin väns beröm öfver kringlorna,
på hvilka han, för att styrka ord med handling, till
den allra sista länsade tébrödskorgen. Det är så kärt
att, lycklig sjelf, bidraga till andras belåtenhe:!

Under sin förlofningstid stannade Augusta qvar på
Malma, der hon genom ord och exempel bringade sin
svägerska på helt andra begrepp om betydelsen af
de matmoderliga plig-terna, än hon förut ägt. När
hösten kom, afböjde Amelie på ett lika klokt
som grannlaga sätt modrens uppoffring att lemna
hufvudstaden, för att komma att dela med henne
ensamheten på landet. Denna hade för henne förlorat
sii af-skräckande karakter. Hon visste nu rätt väl,
hur hon skulle fylla sin tid. Hvad som förut utgjort
det uteslutande medlet dertill: musik, läsning och
broderi, blefvo nu inskränkta till ledighetsstunderna,
då de blefvo verkliga förfriskningar och lifvande
kryddor på den nyttiga verksamhetens sunda spis.

Att Augusta blef en förträfflig hustru, torde vara
öfverflödigt att för läsaren berätta, enär alla
elementerna dertill redan från början hos henne visat
sig.

Så uppstodo på Malma och Rosentäppan tvenne hem,
så lyckliga, att vi önska deras sällhet fortplantad
till nya slägten och kommande tider, förvissade,
att det husliga lifvets lycka till största delen
och i de flesta fall beror af qvinnans djupare
och allvarligare fattande af sina pligter, än som
vanligen sker genom det ytliga mål, hvartill man
syftar i hennes bildning.

(Slut.)
-

Uttydnhlg af Logogryfer! i föregående häfte, sid.
352: Hagtorn, hvaraf fås Thor, Nora, torn, hat, tag,
horn, ho, han^ ort, o, ro, ron, rot, tro, roa, garn,
gran, ha, not, ton, trän, hot.

Uttydning af Rebus i föregående häfte sid. 352: N:o 9,
Stamträd; N:o 10, Vindkast.
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:25:34 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1868/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free