Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyacinterna - Ejderdunet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 8 -
De glada tacksamt sig åt lifvet, De andas ut sin
inre bön. Så litet blef af jord dem gifvet, Men solen
lyser ju så skön.
De hviska: jord, af dig vi önska En liten plats
blott för vår rot;
I lugn vi blomstra, le och grönska, Ge fröjd och taga
ljus emot.
Du men’ska, som oss tyst betraktar, Förstår du väl
vårt gömda lif? Den liljan kläV, på dig ock aktar,
På Honom tro och lycklig blif!
T. K.
Ejderdunet
^^jdergåsen tillhör de s. k. dykänderna. Hanen är
ofvan hvit, under svart, honan ofvan brun
med rostfärgade fjäderkanter, under brun med
vågformiga mörkbruna fläckar.
Denna fågel bebor den höga norden, är ganska allmän
vid kusterna af Island, Grönland, Spetsbergen och
Baffinsbay och kommer under vintern i talrik mängd
ända upp åt Östersjön; men blott under de högre
breddgraderna bygger han sitt bo. Ejdergåsen rufvar
i sällskap ofta af hundrade par; hennes näste består
af hafs-gräs och tång. Honan lägger i början af Juni
fyra till sex blekgröna ägg, hvilka hon omgifver
med det fina dun, som faller från den undre delen af
hennes kropp, den så kallade ruf-fläcken. Som detta
dim, ej der dunet, utgör en vigtig handelsartikel, så
åtnjuta fåglarne ett sorgfälligt hägn af rufplatsernas
ägare; vissa lagar äro för detta ändamål stiftade,
och väktare tillsatta, så att man efter vissa reglor
kan draga fördel af nästena. Man kan tvenne gånger
beröfva ejdergåsen de utlagda äggen tillika med dunet,
utan att hon låter hindra sig att för tredje gången
bekläda sitt näste med dun och lägga ägg, hvilka hon
då rufvar, tills ungar blifva utkläckta. Men blifva
fåglarne för tredje gången störda vid rufningen,
så öfvergifva de fullkomligt sådana rufplatser.
Ligga rufplatserna bland klippor, som äro svåra
att bestiga, så förbinder sig jägaren med några
vänner, för att plundra de med fåglarnes finaste
bröstfjädrar beklädda nästena. I en båt, försedt
med stegar, stänger samt af skälskinn flätade rep,
be-gifver sig sällskapet till klipplabyrinten. Der
försöker först den ene af sällskapet att klättra
uppför höjden. Har detta med tillhjelp af klätterhakar
lyckats, så fasthåller han i handen den ena ändan af
ett långt rep, medan de öfriga jägarne begifva sig
till närmaste klippa, hvarest en annan söker uppnå
spetsen, under det han med handen fasthåller den andra
ändan af repet, som nu, slaget kring en klippspets,
förenar de begge
klipporna. Vid detta rep anbringas ett hissblock,
genom hvilket man drager ett annat rep, så att i
midten kan hängas en korg. Sedan allt är behörigt
fastgjordt, sänkes denna ned till hafsytan; nu
bestiges korgen af en man från båten och dragés
derefter med denne till den punkt, hvarest man väntar
att anträffa ett näste.
På ställen, hvarest klipporna stå fullkomligt
isolerade och något tåg således ej kan spännas
öfver tvenne sådana, blifver saken vida farligare
för jägaren, alldenstund han då medelst ett tåg,
fastgjordt vid gördeln, ned-sänkes från höjden af
tvenne män, hvarvid han ha^r allt skäl att skatta
sig lycklig, ifall han, utan att erhålla betydligare
skråmor, lyckas fullborda sitt mödosamma arbete.
En ejdergås lemnar första gången inemot ett skålpund
dun, men hvilken måste rengöras från det inblandade
hafsgräset och tånget - ett temmeligen besvärligt
arbete. Det första dunet, som af sig sjelf faller
af, är det bästa; det, som erhålles andra gången,
är af medelmåttig beskaffenhet; det, som tredje
gången erhålles, hvilket ej får borttagas, förrän
ungarne äro flygfärdiga, står föga högre i pris än
fin gåsfjäder. Ejderdunet utgör för flera högnordiska
länder en handelsartikel och står i
Insamling af ejderdun.
högt värde. I medlet af förra århundradet levererade
Island årligen 2-300 skålpund rengjordt och 2000
skålpund icke rengjordt dun. Med anledning af det
höga priset blifver dunet ofta förfal-skadt; det äkta
ejderdunet igenkänner man emellertid på dess bruna
färg med de hvita stjelkarne samt deraf, att det vid
skakning ej gerna kringsprides.
Såsom exempel, huru vigtig jagten på sjöfåglar
är i åtskilliga trakter, anföra vi, att på det
utomordentligt glest befolkade Grönland under år
1858 nedlades 30,000 ejdergäss och 70,000 alkor samt
uppsamlades omkring 200,000 stycken ägg. - Tjugo
till trettio fågélskinn gifva en beklädnad för en
fullväxt grönländare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
