Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Neapolitanska Viken - Bohus ruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
ningar, som framför så många andra hafva det
företrädet, att de hos oss väcka aningen om högre
verldar och hvarken ledsagas af öfvermättnad eller
ånger.
Men den, som vill se ett skådespel utan like, en
belysning af naturen, som förflyttar oss åt féverldar,
han må nattetid företaga en båtfärd på den herrliga
viken!
»Då skymningen inbröt», skrifver en resande, »foro vi
långsamt ut från stranden. Trakten simmade behagligt
i den lätta aftondimman, och en frisk svalka uppsteg
ur de sakta plaskande vågorna. Småningom bortdogo
tonerna från kusten; en stjerna efter den andra
framträdde ur den försvinnande glansen och en helig
stillhet sväfvade öfver vattnet, blott afbruten af de
entoniga årslagen och då här och der någon af djupets
invånare sprang upp till ytan.»
»Nu uppgjordes eld. Klart strålade skenet bort öfver
vågorna; oräkneliga hvita myggor, lockade af värmen
och glansen, störtade sig i den lysande grafven,
för att åter som lockmat blifva fiskarne till
förderf. Och se, en underbar prakt utvecklade sig
framför våra blickar! Genom Vesuvii rök höjde sig
gnistor, såsom lysande kulor, hvilka försvunno högt
i luften, eller glänsande åter sänkte sig. Stundom,
och vanligen i mörkret, synes hela rökpelaren
förvandlad i låga. Tid efter annan utkastar berget
ett stenregn, och denna glödande massa bildar de
lysande gnistorna. Majestätiskt af speglar sig allt
i de bäfvande vågorna, och det synes, som om djupet
öppnade sig och lågor uppstege derifrån. Småningom
blef röken mera glänsande, först högt uppe, sedan
längre ned; som ett silfver-moln sVäfvade
och böljade den kring det mörka berget; en vindstöt
delade honom, och nu framträdde månen i all sin
storhet och herrlighet. Strålande klar sam han högre,
och det darrande ljuset gjöt sig öfver viken.
»Medan vi nu lugnt gledo fram i de vänliga strålarne
och den slumrande kusten med sina skogar och kullar
låg framför oss i en oviss skymning, blef jag, i det
jag under mig skådade den vacklande, rörliga böljan,
öfver mig de eviga stjernorna och nattens omätliga
hvalf, försatt i en helt under-
lig stämning, och hänförd utropade jag: ja, ja,
italienaren har rätt, då han säger: Neapel med sin
golf är en liten himmel, nedfallen på jorden.»
Då vi icke äro i stånd att taga allt i skärskådande,
vilja vi för öfrigt denna gång endast med några ord
omnämna »Blåa Grottan», hvilken utgör den prisade,
söderut i viken belägna ön Capri’s förnämsta
märkvärdighet, och hvilken blifvit allbekant såsom
ett af naturens skönaste under.
För upptäckten af »Blåa Grottan» hafva vi att tacka
en tysk målare och skald, vid namn KopiscTi^. som,
varande en djerf simmare, fann den vid badning i
hafvet. »Blåa Grottan» ligger vid foten af nämda,
på underverk rika ö och är blott vid lugn sjö
tillgänglig, emedan floden tränger 60 fot djupt in
i den samma. Ingången till henne är så låg, att
man i en båt måste lägga sig ned, för att komma
dit in. Men redan inom få minuter finner man sig
försatt i en féverld, så snart man inkommit i den
egentliga grottan, hvilken har 00 fots bredd och
160 fots längd och genom flera naturliga pelare är
skild i afdelningar. Ett underbart, med en blå dimma
upp-blandadt, ljusskimmer sväfvar utefter väggarne
och kring hvalf-
vets sällsamma former; småningom synes den färgade
dimman förtätas, och snart äro väggar och iivalf
öfvergjut-na af himmels-Mått fosforiskt
ljusskimmer, under det att de små vatten-Tågorna
blixtra och tindra som perlor och silf-
verpartiklar mot klipporna, och de röda
vattenplantorna och korallerna glimma som en töcknig
aftonrodnad. Öfverallt glin-drande ljus och
färgskiftning; ty klippor och vatten synas väfda
af glans och skimmer,
och dervid äro dessa färger så milda och veka, dervid
klingar och ljuder det melodiskt ur hålans djup
till följd af de fallande vattendropparne, dervid
intränger hafvets brus utifrån liksom en bortdöende
sång eller de förklingande tonerna af en eolsharpa,
dervid herrskar en så drömlik stillhet, råder en så
sagolik skymning öfver det hela och strålar dagsljuset
liksom en hvit eldskifva genom ingången till den så
sällsamma grottan, - ja, allt är så egendomligt och
fängslande, att denna plats måste räknas till det
mest underbara, som jorden äger.
Blåa Grottan på ön Capri.
Bohus ruiner.
f veriges Alhambra» - så kallar Axel Emanuel
Holmberg det fäste, hvars lemningar, belägna på
en klippa i Nordre-elf, invid den lilla, genom tid
efter annan inträffade missöden, nu till nästan ett
intet förvandlade staden Kongelf - det i Skandinaviens
äldre historia ryktbara Konga-hell - utgör vårt lands
förnämsta och mest pittoreska borg-
ruin; oaktadt sina förfallna och grusade murar och
torn ännu framstående med stolta tinnar, hviskande
om de rika, men blodiga minnen, som tillhöra de
fordna fejderna mellan de skandinaviska folken:
denna bragduppfyllda saga, som gifvit ofvannämde
häfdatecknare anledning till den gjorda jemförelsen
mellan det verldsbekanta moriskt-spanska fästet och
detta - vårt åldriga Bohus.
Sv. Fam.-Journ. i 869,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
