Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bohus ruiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
nes ännu en stor, qvadratformig, vattenbehållare
eller dam, i hvilken vatten aldrig saknas och deri
fisk fordom lärer funnits. Midt på borggården äro
qvarlefvor af en mindre rundbyggnad, inom hvilken
finnes en i klippan sprängd brunn af ofantligt djup;
genom af okynne ditkastad sten har den dock blifvit
något uppgrundad, men vid en senare anställd mätning
har den befunnits ännu innehålla ett djup af omkring
femtio fot. Yår teckning framställer den norra, den
åt staden vända sidan. Men från hvilken sida man
än betraktar de väldiga ruinerna, undgå de ej att
på åskådarens känsla göra ett mäktigt och gripande
intryck. Under hvilka olika naturens stämningar de
än betraktas, antingen då stormmolnen jaga öfver den
gamla borgen; vid den nedgående solens purpurbrand,
eller då vintern sveper sina snöhvita draperier kring
den åldriga
ruinerna, hvilka man här har tillfälle att
öfverblicka, nästan i ett fogelperspektiv.
Till den i förhållande till det rika historiska
ämnet nog knapphändiga uppsats vi lemnat har den
förtjenstfulle, forn-forskaren Holmbergs utförliga
»Bohusläns historia och beskrifning»? utgjort den
egentliga källan.
På annat ställe, än i nyss nämnda verk, är det,
som han yttrar de ord, hvarmed vi börjat detta
utkast. Till Bohus »saga» vilja vi ytterligare anföra
ett drag, hvilket den genialiske forskaren icke sjelf
antecknat. För kanske tretio år sedan bildades af Axel
Emanuel Holmberg ett jägare-förbund inom Bohuslän,
med namnet »Vikvärjarne» - det äldre namnet på det
gamla Vikens (Vinkingahemmets) försvarare, - hvars mål
Bohus ruiner,
kämpens lemmar; eller då månen gjuter sin
hemligtsfulla dager öfver dess djerfva former och
konturer, glittrande i den vid fästets fot mäktigt
brusande strömmen och smygande sina ljusstrimmor
genom de tomma skottgluggarne - alltid anslå de
märkvärdiga ruinerna sinnet med en poetisk styrka,
täf-lande härutinnan med de berömda borgruiner,
som pryda den herrliga Rhenflodens stränder. Också
torde Bohus ruiner och Trollhättans vattenfall
utgöra Göta-elfvens skönaste smycken. En af våra
landskapsmålare - Carl den femtonde - har i en större
tafla, en af konstnärens förnämligare, framställt
den minnesrika platsen. Man ser i denna tafla till
venster de branta partierna af Fontin och Rödakon,
vid hvars fot den lilla staden anspråkslöst grupperar
sig. Till venster synes Hisingslandet och i bakgrunden
höja sig Yestergötlands bergsträckningar. Taflans
midtelparti utgöres af de mäktiga borg-
och syfte var att icke blott »jaga loarne rundt
kring moarne»,
utan äfven det allvarligare, att då ovän
»kommer våra fjäll
för nära», liksom det gamla fästet fordom gjort,
stå såsom en
skyddsmur för hem och härd. Detta var sålunda
den första
»skarpskytteföreningen» inom vårt land? Vid en
förbundets fest,
som hölls just inom den gamla klassiska borgens
murar, höjde
Axel Emanuel sitt glas - nej - uppflammad
af ungdom-
\ ligt mod och den höga stämning, som ögonblicket
och stället
i ingaf, höjde han det skarpladdade gevärets
med vin fyllda
j pipa, och under spänd hane drack han ur denna
egendomliga
pokal förbundets skål.
! Slutligen yttra vi med Holmberg,
att Bohus äger ett
»minne så rikt och så romantiskt, att det blott väntar
på sin j Irving, för att härutinnan häfda sin ära i
jembredd med det i spanska Alhambras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
