Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta Jane. Ett äfventyr från Gustaf III:s finska krig af Axel S-g (Forts.) - Allmännyttigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
63
Stockholm. De skola säkerligen ej dröja att infinna
sig, i hopp om att man skall hafva aktning för deras
anhang och för att ej visa fruktan. Bestörtningen
bland deras vänner blir utan tvifvel så stor, att
intet motstånd är att befara, då ers majestät talar ur
den ton, som eder af Gud och naturens rätt tillhör.»
Gustaf III betänkte sig en stund och ett ögonblicks
tystnad uppstod, men derpå återtog han:
»Non il faut dissimuler. I den förlägenhet, hvari
Ryssland sig för närvarande befinner, skall man
måhända samtycka tiil en honorabel fred, och i så fall
skall jag profitera deraf. Hvarom icke, återstår mig
alltid stränghetens röst.»
»Det är sällsynt, ers majestät, att i detta slags
affärer halfmesyrer lyckas. - Gud gifve, jag hade
eders majestät väl härifrån!»
»Hvad skall det heta? - Jag kan på flera vis omkomma,
men aldrig skall jag deshonorera mig. Att rymma
undan dessa förrädare vore fegt och skulle öka deras
mod. Nej, min vän, hos oss behöfvas starka slag för
att göra effekt. En enda resurs återstår mig och det
är, om danskarne . . .»
Konungen afbröts af en adjutant, som inträdde med
några af en kurir nyss aflemnade depescher.
Gustaf III bröt dem, genomögnade dem hastigt och
utropade, i det han reste sig upp och kastade papperen
till Arm-felt, de historiskt ryktbara orden:
»Je suis sauvé!»
Armfelt, som vid en hastig blick i depescherna deri
funnit underrättelsen om Danmarks krigsförklaring,
betraktade för-
vånad sin herrskare, och Herren vete, om han ej inom
sig bad en tyst bön för sin kunglige väns förstånd.
Denna underrättelse, hvilken lik ett åskslag ljungade
ned ur de moln, som allt tätare skockat sig kring
Gustafs hjessa, och tycktes böra förkrossa konungen,
väckte i stället hans lifliga glädje.
Men hvad Armfelt ej i första ögonblickets förvirring
mäktade inse, det fattade blixtsnabbt Gustaf III:s
snille, och medan för den bestörta gunstlingens ögon
förhänget uppgick till sorgespelets mest tragiska
moment, föll i sjelfva verket täckelset öfver dess
sista scen.
»Ja, min vän», fortsatte konungen lifligt och tryckte
sin bäste väns hand, »jag är räddad. Ännu aldrig svek
svenska folket sin kung i den gemensamma farans och
olyckans stund. Nationen skall stå som en man omkring
mig, och mina hätskaste fiender skola blifva mina
varmaste vänner, för att undgå att trampas under det
vredgade folkets fötter.»
Gustaf III var verkligen stor i detta ögonblick,
då han med snillets klarseende blick midt igenom
den hotande olyckans natt skådade räddningens
morgongryning.
»Löjtnant Lijkanen vid stora flottan anhåller i
underdånighet om företräde», anmälde i det samma
vakthafvande adjutanten. »Han säger sig hafva en
underrättelse af största vigt att meddela eders
majestät.»
»Låt honom komma in», svarade konungen och riktade
ögonen mot dörren, hvarigenom Paul, blek och med
venstra armen i band, kort derefter inträdde.
(Forts.)
Allmännyttigt.
Hantons förbättrade velociped. Ursprungligen blott
en leksak för barn, har velocipeden under de senare
tvenne åren avancerat till ett i hög grad omtyckt
sjelffortskaffningsmedel för fullvuxna personer och
rivaliserar till och med i detta hänseende med hästen,
så vida icke de från Paris ingående berättelserna
derom äro öfverdrifna. I Paris har velocipeden blifvit
fullkomligt naturaliserad och har der blifvit ett så
nyttigt kommunikationsmedel, att man undrar öfver,
huru verlden kunde existera den förutan. Hvarje familj
i Paris, skrifver man, skall snart äga en sådan,
och man har redan dermed anställt täflingar liksom
med hästar och gondoler. En öfvad velocipedlöpare
tillryggalägger 1 1/2 - 2 mil i timman. Entusiasmen för
velocipederna skall otvifvelaktigt gifva anledning
till många förbättringar på detta område.
Förestående afbildning föreställer Hantons i
Newyork tvåhjuliga velociped. Under åkningen
hålles denna endast genom den åkandes skicklighet
i upprätt ställning; sjelfva rörelsen åstadkommes,
såsom afbildningen visar, medelst fötterna, under det
att man med händerna sköter styret, som består af en
vid främre hjulet å ett gaffelformigt stöd hvilande
häfstång. Hanton har också konstruerat för damer
afsedda velocipeder med en sadel vid sidan och för
säkerhets skull försedda med trenne hjul, i hvilket
fall det egentliga styrhjulet anbringas framtill och
de begge andra hjulen som bärhjul baktill. Sadeln
eller sätet hvilar på en kraftig stålfjäder,
hvarigenom skakningen vid åkningen förminskas.
Man sysselsätter sig nu också med framställning
af velocipeder, som drifvas framåt af en kusk;
ja, man har till och med för afsigt att bygga
små ånglokomobiler, medelst hvilka en ensam
resande kan på vanliga vägar med otrolig snabbhet
ila framåt. Vattendraisiner hafva också blifvit
tillverkade och visa sig ganska lämpliga till färder
på lugna sjöar och floder. Hos dem finnes ett slags
skofvelhjul inunder sadeln och vid begge sidor om
hjulet drifvefvar, som hållas i rörelse med fötterna,
under det man styrer med handen.
Äfven hos oss har man på sednare tiden funnit en
och annan velociped i rörelse, och att den äfven
i vårt land håller på att finna användning bevisas
deraf, att man redan vid svensk mekanisk verkstad
gått i författning om dylika fortskaffningsmedels
förfärdigande för allmänhetens tillhandahållande. För
ett sådant land som vårt måste det blifva af ofantligt
värde att erhålla dylika kommunikationsmedel, som
kosta så litet och dock lofva göra så god tjenst.
Medel mot vadkramp, Denna obehagliga åkomma
kan ofta ögonblickligen fördrifvas derigenom, att man
fattar foten framtill vid tårna och drager den åt sidan
på det sätt, att knä- och fotleden derunder vridas.
Detta enkla medel torde i synnerhet för badande,
hvilka vid ett krampanfall ofta blifva
alldeles rådlösa, vara af synnerlig nytta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
