Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logogryf - Gåta - Rebus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 64 -
Logogryf,
itt inre ar ett haf,
Ett fält för frid och kif;
Derur togs mången graf,
Derur togs månget lif,
Och snillet ofta steg
Intill dess klara rand,
Och mången åsna neg
Så sjelfförnöjd vid strand
Och sänkte mulen ned
Och ropade »y-a!»
Och, efter åsnors sed,
De andra skreko: »bra!»
Och Amor sköt sin pil
Så lekfullt i dess våg,
Och listens falska smil
Sin af bild deri såg;
Ja, allt hvad uselt är
Och allt hvad skönt och godt,
Det har stämt möte der
Och lif och uttryck fått,
Och nio ämnen små
Mitt hela skänker er;
Låt se, hvad man kan få,
Då form deråt man ger:
En genomskinlig mur Förutan sten och lera; En fru af
lugn natur, Som gerna vill traktera; Ett ämne till en
Gud, För skapande förmåga; En känslans lätta skrud,
Som lindrar hjertats plåga; Hvad ingen farkost bör
I minsta måtto vara;
Hvad tanken kolsvart gör, Då man den vill bevara;
En hjeltes svaga punkt. Som listen visste finna;
Hvad man kan säga lugnt Om hvarje skapad qvinna;
Ett diadem för nöt Bland menskorna och djuren;
En prydnad, täck och söt, Om skänkt utaf naturen;
En Mimers brunn ibland, En skräpvrå dessemellan;
Hvad den, som vill i land, Ej nödgas göra sällan;
En skäggbevuxen en, Ej riktigt fredlig af sig;
En våghals, som i sken För klippan ned begaf sig;
En vådlig koppmaschin, Som skogens drott begagnar;
Ett litet kärt kryp-in För Clara och för Ragnar;
Hvad aldrig än var der Och aldrig der kan blifva;
Hvad lätt sitt hufvud bär I gull mot solens skifva;
Reservoar, som just För nektar passar illa; Hvad var
du, till din lust, Om ock det var en villa; Hvad låter
vända sig Och bättre blir på kuppen. Nu finns ej mer
för dig, Han slutat värpa, tuppen.
Lea.
G-åta,
äg lyfter min hjessa mot himmelens sal Och skådar
så vidt öfver slätter och dal. En röst ur mitt
inre förkunnar med dån De vexlande skiften för
stoftverldens son. Inunder mig kräla, som myggor
i stack,
En mängd utaf menskor, i pels och i frack, I sammet
och blaggarn, i skinn och i flor; Men dödstystnad
stundom inunder mig bor. På land och i stad -
öfverallt man mig ser; Men träffar mig åskan, så
ramlar jag ner.
Wilhelmina.
Eebus,
Upplösningen af Charad-logogryfen i föregående
häfte, sid. 32: Blåskägg, hvaraf fås: ägg, gå,
gås, bås, lås, ål, ås, så, lä, bälg, skål, bak, lägg,
bias, låt, låg, kål, sälg, såg, gäl, blå, bål, slå,
skäl, bask. Uttydnillg af Charaden i föregående
häfte, sid. 32: Kompass. Uttydnillg af Rebus i
föregående,häfte, sid. 32: Två granar beskugga
min hydda.
Halmstad, C. E. GernandtsifcbSryckeri, 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
