- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
69

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burfåglarne - Ett fosterländskt bildergalleri. Carl Michael Bellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af bedöfning. Domherrar låta också dressera sig till
att springa på kommando. De göra det snarast, om man
uppmuntrar dem med vänliga åtbörder och Hickningar
på hufvudet.

Intressant är vidare att hålla sångfåglar parvis,
hane och hona, tillsammans i en stor bur, i hvilken
man anbringat ett konstgjordt halmbo samt försett
det samma med ett litet förråd dun och fjäder. Honan
lägger då ägg samt rufvar dem, och båda föräldrarne
fodra omsorgsfullt de utkläckta ungarne. Naturligtvis
måste man tillreda särskildt foder för de sistnämda,
olika allt efter fågelslaget. En sådan fågelhäck är
för den skull

vanligen ett något kostsamt och tidsödande nöje,
hvilket likväl mången gång gäckar all derpå nedlagd
möda och omsorg.

Väl skötta sångfåglar kunna till och med
i boningsrummet blifva JO ä 20 år gamla och om
papegejor berättas, att de hunnit till öfver 100 år. I
fria tillståndet äro fågiarne ingalunda skyddade mot
sjukdomar, och de falla oftast förr eller senare offer
derför eller för - roffåglar, ty af ålderdomssvaghet
lär väl sällan ett djur dö i fria tillståndet. Öfver
fåglarnes ålder har man sålunda först erhållit
kännedom, sedan man började hålla burfåglar.

Ett fosterländskt bildergalleri,

f kola vi väldjerf-vas att i några enkla drag teckna
den svenska skaldekonstens heros, vår Bellman -
han, som sjelf vågade att i de svarfvade frasernas,
i salongens och formens dagar mana fram det svenska
folk-lifvets gestalter, för att öfver denna tid
af torka gjuta den humoristiska sångens trolldryck
? Skola vi våga att för våra läsare framställa dessa
lungsigtiga kroggestalter, dessa glädjeflickor och
musikanter, krogvärdar och ruinerade libertiner,
i bacchantisk lek kring-yrande på allvarets och
det kristna samvetets mörka botten? Skola vi djerf
vas säga, att midt ur denna yra ljuder ett mäktigt:
bättren eder! att drinkaren skrattar hest med döden
i lungorna, att nymferna dansa med spinnhuset och
ångren i bakgrunden, att öfverallt, midt under den
mest bullersamma glädje, dödens bleka anlete visar
sig, åtminstone då skalden

icke, gripen af naturens skönheter, hängifver sig åt
ett harmoniskt tecknande i välljudande toner af dennas
fridsamma idyller ? Men äfven der, huru ofta möter
oss ej en reflexion, en bild eller något, som talar
om ändligheten, om all tings förgänglighet? Der denna
humorns klagan ej träder fram i orden, der ligger
den ofta i de toner, i hvilka orden äro klädda,
och hvilka, likasom himlen på en tafla, sprida
harmoniens dagrar och skuggor öfver de taflor, hans
fantasi framtrollar eller hans öga uppfattar och hans
snille framställer i lefvande gestalter, i målande
naturteckningar. w Föreningen af glädjen öfver lifvets
skönhet och sorgen öfver dess korta varaktighet samt
bådas återförande på deras yttersta orsak frambragte
hos Bellman en rik kärlek, som omfattade allt, en
mer eller mindre dunkelt sig yttrande känsla deraf,
att ändock himmel och jord äro försonade, en känsla,
som satte honom

öarl Michael Bellman.

i stånd att upptäcka en stråle af ljus äfven i det
svartaste mörker.»

Bellman har sjelf skrifvit sin lefvernes-beskrifning,
hvilken finnes intagen i den Carlénska upplagan af
hans skrifter. Det heter deri:

»Som jag allmänt är känd så på den moraliska som
fysiska sidan, det vill säga, till hjertat, min vandel
och konstitution, så är jag en herre af mycken liten
djupsinnighet och frågar ej efter om solen går eller
jorden axlar sig. Hvad jag kan bedyra, är, att jag
vill ingen varelse i naturen ondt, älskar oändligen
en ädel man och med oupphörlig låga fruntimmer samt
små beskedliga barn, äter, efter appetit, litet och
godt - söndagen hvit-kål, torsdagen ärter, lördagen
strömming.» »Som till en lef-vernesbeskrifning synes
vara nödigt att man nämner dödsåret eller, rättare
sagdt, födelseåret, alltså finner jag mig befogad
att utsätta detsamma enligt kyrkoboken i S:t Maria
Magdalena församling (Stockholm), fast längese’n
uppbrunnen, till den 4 Februari 1740.»

(Föräldrarne voro: titulärlagmannen Johan Arendt
Bellman och Carolina Hermonia, dotter af kyrkoherden
Hermonius.)

»Huru mina föräldrar krånglade, blef jag, som sagdt
är, född. Min mor, vacker som en dag, oändligen god,
charmant i sin klädsel, vänlig mot alla menniskor,
delikat i umgänge, hade en förträfflig röst och hade
vänt sig att .ligga i tjugoen barnsängar - »honny
soit qtii mal y pense» - men detta lekverk gjorde
husets ruin.»

»Vid sex års ålder kom jag under information i Maria
skola. Min förste informator var, liksom min salig
faders informator, den allmänt kände Htibner, sedan
doktor Kulström, som älskade mig mycket: af honom
har jag lärt stafva med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:45 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1869/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free