Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Bangkok, konungariket Siams hufvudstad (Forts.) - Svarta Jane. Ett äfventyr från Gustaf III:s finska krig, af Axel S-g (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
»Hvad skall det heta, min herre ?» utbrast konungen
och reste sig häftigt.
"Eders majestät, värdes befria mig från rollen af
angif-vare», bad Paul, utan att låta förskräcka sig
af den kungliga vreden. »Då de brottsliges plan är
omintetgjord, skall säkert eders majestäts mildhet
tillgifva dem den ungdomliga upp-brusning, som blott
var fostret af en missriktad fosterlandskärlek.»
Gustaf III var nu en gång vid godt lynne och han kände
sig intagen af Pauls öppna och frimodiga väsende. Det
var derföre i en nedlåtande och vänlig ton konungen
svarade:
»Jagat? Nej bevars, hon gick allt sjelfmant, den
stolta sköna. Man vill gästa mitt hus, kan tänka,
men man vill ej foga sig efter husfadrens vilja ...»
Den gamle tystnade. Paul var redan med snabba steg
på väg till hamnen.
Då han kom till målet för sin vandring, fann han
lotsen Matts sittande på en varubal och rökande sin
pipa. Så snart han blef varse kaptenen, reste sig
gubben genast och rullade fram till honom med den
vaggande gång, som är gamla sjömän egen.
»De brottslige hade aldrig kunnat önska
sig en bättre j »Om förlof, löjtnant»,
började lotsen. »Var det inte det,
förespråkare. Emellertid tacka vi er för edert
visade nit i i iag alltid sade. att en vacker dag
skulle trollen ta sitt igen.
vår tjenst, kapten Lijkanen.»
Den unge kaptenen kysste rörd monarkens framräckta
hand, och audiensen var slutad.
Då Paul vid det bästa lynne i verlden åter nedkom på
torget, såg han i det samma sin faders vagn raskt
köra in derpå. Så snart patronen fick syn på sin
son, hejdade han med kraftig hand de ystra hästarne;
öfverlemnande tömmarne åt en tjenare, nedsteg han
derefter ur åkdonet och nalkades vår kapten med
fasta steg.
Kaptenen såg, att det hvilade ett moln på den gamles
panna; men utan att låtsa märka den mörka blick,
han fick till svar på sin helsning och hvars orsak
han nog anade, skyndade han sin far till mötes.
»God dag, min far», helsade han och fattade den gamles
hand, som gubben dock häftigt drog tillbaka, »Alltid
lik er. Oförändrad och fast som den starka eken.»
»Egensinne och halsstarrig-het!» mumlade
patronen. »Jag har ett ord otaladt med honom, herr
löjtnant.»
»Om förlåtelse, min far. Jag är kapten sedan 10
minuter tillbaka», inföll Paul skrattande.
»Hm! Gratulerar», svarade den gamle och kastade på sin
son en hastig blick af stolthet och belåtenhet. »Men
först och främst, är du blesserad?»
»En obetydlig skråma blott», försäkrade Paul.
»Nå, som sagdt, jag har ett ord otaladt med dig»,
återtog patronen, och hans blick mörknade åter. »Hvem
har gifvit dig tillstånd att skicka främmande
land-strykerskor in i mitt hederliga hus?»
Siamesisk garde-amazon,
.(Tillhör art. "Ett besök i Bangkok", se sid. 73.)
»Håll, min far!» afbröt honom Paul häftigt.
»Om ni
Hexan har så länge lekt med elden, att den till sist
brände henne sjelf ...»
»Har du sett mamsell Jane?» frågade kaptenen,
afbrytande den vidskeplige gubbens prat.
»Jo har jag så. För en par timmar sedan vid pass
kom hon ner till fiskläget och ville ha folk till
gräfning i ruinerna der borta på Fridhem. Nå, efter
mycket öfvertalande lyckades hon slutligen få ett par
oförvägna sällar att följa sig. De gräfde och gräfde
och fingo slutligen tag i ett skrin. När de öppnade
detta på mamsell Janes tillsägelse, sågo de en skymt
af förkolnade papper, men för öfrigt en hel hop mynt
och ädla stenar, som kastade strålar omkring sig,
så att gossarne blefvo nästan blinda. Nå, mamsell
Jane lemnade pastorn en summa penningar till sin
mors begrafning samt till uppresande af en vård på
den graf, der den stackars Mathias’ ben skola hvila,
och så hyrde hon min båt för en resa hit. «
»Hon är då .här nu?» inföll Paul.
»Nej, herr löjtnant. Jag förde henne ut till jakten
»Tärnan», som afgick härifrån för en timma sedan med
destination till Åbo.»
»Hon har rest!» utropade Paul förtviflad. »Hvar har du
din båt? Du måste genast föra mig ut till mitt skepp.»
»Det var sannt. Mamsell Jane bad mig lemna löjtnanten
den här lappen, så snart jag skulle råka löjtnanten»,
sade Matts, under det de skyndsamt begåfvo sig ned
till båten.
Paul bröt ifrigt den lilla biljett med Janes
handstil, som
med edra förolämpande ord afser Jane Howard,
så må ni j lotsen lemnade honom, och läste
följande rader, synbarligen tacka det blodsband,
som förenar oss, att jag ej fordrar upp- j skrifna
i största hast i afresans stund:
Min gode Paul! Jag vet, att du skall vredgas öfver
det steg, jag nu ta-
rättelse för dem. Jane är en ärbar och hederlig
flicka ...» »Sladder och fraser!» utropade
patronen. »Gör aldrig om det der, det säger jag
dig, pojke. För den här gången ! git; men din
faders mindre vänliga tänkesätt mot mig förbjuda må
det vara dig förlåtet, eftersom fågeln redan flugit
ur boet.» mig att tränga mig in i hans hus,
medförande split och sön-
»Skulle l dring mellan far och son. Vid
lugnare eftertanke skall du nog finna, att det
steg, jag nu tagit, varit det bästa för oss
»Hvad menar ni, min far?» frågade Paul ifrigt. Jane
ej mera vara qvar i ert hus?»
»Just så, ja», svarade patronen med ett lugn,
som kunnat reta en mindre häftig natur, än Pauls.
»Åh! ni har då jagat den stackars värnlösa flickan
ut i
verlden
båda, då din faders förbannelse alltid skulle stått
såsom ett hotande spöke mellan oss och vår lycka. Glöm
derföre din kärlek och egna någon gång en vänlig
tanke åt din alltid tillgifna
Jane.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
