- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
83

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad en ung man bör akta sig för. Betraktelser af Richard Gustafsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvad en ung man bör akta sig för.

Betraktelser af Richard Gustafsson.

Den första kärlekens stjerna går upp och lyser
bländande klar. Ditt lif är som en ljuflig dröm, der du
vandrar fram på rosor med henne, den älskade, vid
din sida. Solens strålar synas dig bleka mot en af hennes
blickar, och morgonrodnaden blir till intet mot purpurn på
hennes kinder. Hennes röst klingar skönare än den
herrligaste musik, och ljudet af hennes gång har för ditt öra större
behag, än vestanvindens sus i den gungande vassen.

Men plötsligt störes du i din dröm af en tanke, som
träder fram och ställer sig mellan dig och din lycka. Du
älskar, men är du också älskad tillbaka? Ovissheten börjar
gnaga ditt hjerta som en tärande mask, och du ville gifva allt,
för att från hennes läppar höra bekännelsen om genkärlek.
Men hon svarar dig icke, hon ler åt dina qval. Ena stunden
höjer dig en
glödande blick till himmelens portar, andra stunden
möter du ett gåtfullt iskallt öga, och du sjunker ned i
det djupaste mörker. Hvad skall du hoppas,
hvad skall du tro?

När du är nära sällheten stöter hon dig bort, när du
vill bryta bojan lockar hon dig tillbaka.

Du är ett barn i din själ, och hon är en hjertlös
kokett. Se henne i sin rätta gestalt! Hon leker med
dina känslor, grymmare än tigern leker med sitt offer.

Var på din vakt mot den hotande faran! Samla all
din kraft och fly från hennes närhet, ty med hvarje
ögonblick du dröjer, blir hennes trollmakt större,
och hon skall icke sluta sin lek, förrän hon lik det
elaka barnet ryckt vingarne från fjäriln och skrattat
åt ett stelnande hjertas dödsryckningar.



Du tror dig ha funnit en vän och är lycklig. Hvart du
går, följer den trofaste vid din sida, och du lyssnar
så gerna då han ropar bifall till dina handlingar.

Allt hvad du gör, finner han godt; allt hvad du
tänker, stort och skönt; skulle någon gång en inre
röst säga dig, att du felat, så bevisar vännen klart,
att din förvillelse var en obetydlighet, och hans
tröstande ord vagga ditt samvete till sömn.

»Lifvet är så skönt, och vi föddes blott för att
njuta af dess herrlighet!» upprepar din följeslagare
så ofta, att du till sist finner, att det icke kan
vara annorlunda. Ditt blod börjar sjuda, då han visar
de förföriska bilderna för ditt sinnliga öga. Hela
din varelse betages af en brinnande längtan att
följa med strömmen, der sirenerna sjunga och der
njutningens svällande frukter växa på stranden.

Du sträcker ut din hand efter den skummande drycken,
som skall viga dig till onämnbara fröjder.

Var på din vakt! Han, som räcker dig bägaren, är
icke din vän, han är en skälm och din fiende. De
strålande bilder, han visat dig, skola försvinna,
då du vill famna dem, och dina armar skola omsluta
lastens hemska gestalter. De lockande frukterna,
som lysa så rosenröda emot dig, äro blott tomma,
skimrande skal.



Möter du en man, som icke lägger hyende under dina
svagheter, så hör du missnöjd hans tal och tror,
att det är klandersjukan, som dikterar hans ord. Du
vill inbilla dig sjelf och andra, att din gerning
är stor och ädel, men han visar dig, att den blott
är en sminkad egoism. Han gisslar dina låga böjelser
och rycker masken från dina brister.

»Kom, offra ditt lif för sanning och rätt! Arbeta
för dina medmenniskors väl, och du arbetar för din
egen utveckling!» säger han och räcker dig handen
till förbund.

Du tvekar och vill icke tro, att den sanna lyckan
är att afsvärja sitt eget jag och lefva blott för
andra. Du ser i den stränge rådgifvaren en fiende
till den glädje, du väntar dig af lifvet, och dina
upproriska lustar bjuda dig att fly till nöjets
offerlunder.

Stanna! Akta dig att stöta den sanna vännen ifrån dig,
ty det skulle blifva en källa till outsäglig ånger.



Farligare, än att tro sig vara för mycket, är att tro sig
vara för litet.

Det är ett sorgligt skådespel att se en begåfvad själ
misströsta om sin egen kraft och sjunka ned i overksamhet, då
motgångarne stapla upp hinder i vägen och då småsinnets
pilar börja hvina mot dess naturliga motståndare. Ofta möter
man en man, som tänker högt och brinner af menniskokärlek,
men som gråter istället för att handla. Han klagar öfver, att
man gäldat hans välgerningar med otacksamhet, hans kärlek
med förakt, hans vänskap med trolöshet, hans arbete med
spott och hån.

»Jag drömde att kunna vara till gagn, men jag ser nu,
att jag ingenting kan uträtta!» utropar han och sjunker
förtviflad ned på vägen. Han ser de likgiltiga vandrarne
passera förbi, och vid deras kalla blickar känner han en
dödskyla i hjertat.

Stå upp, blödiga själ, ty faran är nära! Den frost,
som griper kring i ditt bröst är föraktets andedrägt,
och sitter du här längre, så skall du sjelf förvandlas och blifva
lik en af dessa menniskor, du beklagar dig öfver. Låt
motgångarne egga dig till nya ansträngningar framåt mot
målet. Om hela verlden vore god, så skulle ju sanningens
stridsmän vara öfverflödiga.

När du möter otack, så tänk, att du tjenar det goda för
det godas egen skull; när misströstan griper dig, så tänk,
att du icke arbetar ensam och att du bör vara lycklig, om
du blott kunnat rycka en enda ogräsplanta från den stora
åkern, om du blott kunnat utså ett enda frö, som spirar upp
och prisar den evige med sin fägring.



Efter de första pröfningarnas slag kommer tviflet,
och du fattar Diogenes’ lykta, för att gå ut och söka
en menniska. Vänd då ljuset först mot dig sjelf och
ransaka dig väl.

Ser du din egen ofullkomlighet, så kan du sedan tryggt
vandra ut, och du skall finna hvad du söker.

Men, framför allt, vakta dig att döma för snart!



Det blåser vind i seglen, och din farkost gungar
så lätt på vågen. Du håller rodret fast i din hand
och styr mot målet, som vinkar der borta i det blåa
fjerran. Dukarne svälla och vimpeln svajar stolt
från toppen. Din snabba båt klyfver böljan och kastar
forsande kaskader i höjden. Med en ljuflig känsla af
välbehag lyssnar du till vågens brus, som hviskar
sakta, att en skönare farkost aldrig speglat sig i
dess klarhet.

Då ljuder liksom strängaspel och sång helt nära dig.
»Hell dig, du starke, du stolte, du obetvinglige!»
sjunga rösterna och smeka ditt öra. Du tänker, att
du väl förtjent detta lof, ty du har brottats med
stormen och utan fruktan hissat ditt segel, då andra
gömt sig i hamnen för det annalkande ovädret. Också
har du lemnat mången seglare långt bakom dig, och
derför har du rätt att vara stolt öfver din kraft och
ditt mod. Blott dig sjelf har du att tacka för den
storhet, som gör dig värdig att tjena som exempel för
dina medmenniskor; blott dig sjelf tillkommer äran
att hafva besegrat alla hinder, som hittills kastat
sig i din väg. Ja, ja, du är stor och kan fordra,
att man helsar dig: »Hell den starke, den stolte,
den obetvinglige!»

Hör du icke bränningarnes dån? Du har fallit ur
kursen och styr rakt på sjelfkärlekens klippor. Vak
upp! Se omkring dig och betrakta dessa splittrade
farkoster, som ligga uppkastade bland skären. Låt dem
varna dig, medan det är tid! Lyssna icke längre till
dessa prisande röster, som äro dina egna sjelfkära
tankar. Styr åter ut i öppen sjö och vänd stäfven
mot landet, der den eviga sanningen lyser emot dig
och visar dig vägen.

Om stormen då kommer, för att krossa din julle och
draga dig ned i det svarta djupet, så kämpa modigt
som förr; men när du segrat, så tänk, att det icke
var genom din egen kraft, att du blott är ett ringa
redskap i den Högstes hand, – och att din seger är
hans herrlighet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free