- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
84

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturbilder från Java

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 84 -

Naturbilder från Java,

et är en allmän fördom hos européerna, att Java är en
jemn ö, hvars väsendtligaste produkter äro Javakaffe,
neglikor, nabober och klimatfeber. Det gagnar icke,
att en enskilt stämma upphäfver sig emot denna
öfvertro och försäkrar, att Java är allt annat än
en platt kålgård, att Javakaffe ofta alls icke har
sett Batavia och att naboberna nästan allesamman
för länge sedan äro hemkomne - man håller fast
vid neglikorna och febern, och påstår med en mun,
att Java är ett af naturen öfverdådigt utstyrdt,
men också utomordentligt osundt land. Jordmånen är
ganska fruktbar och till och med bergen hafva en
yppig vegetation; bland trädslagen, man der finner,
förekommer ock det märkvärdiga trädet Upas Antiar
(Antiaris toxicaria), som når en höjd af 60-80 fot,
och hvars mjölksaft lemnar ett dödligt gift, som af
mala-yerna användes till förgiftande

af deras pil- och dolkspetsar och
...__.^-=,-^__-..

som, några minuter efter det giftet kommit i såret,
förorsakar stelkramp, ofta åtföljd af kräkning,
med döden såsom följd, merendels inom en fjerdedels
timma derefter. Bland andra märkliga naturföreteelser
är Java äfven bekant för den der i stor myckenhet
förekommande ostindiska svalan, hvars nästen blifvit
en icke ringa exportartikel från detta Öland. Vi
vilja med afseende härpå försöka gifva våra läsare
en bild af detta lands egendomliga natur. Från vester
till öster genomlöpes det af trenne kedjor vulkaner,
utgörande ett antal af 38, utaf hvilka en del äro
utslocknade, men en del ännu i verksamhet. På en
liten ö uti provinsen Bagelin finnes ett berg, som
man kallar Karang-Battong, hvars högsta spets endast
är 500 fot och hvars grund i form af tunga, gråa och
svarta klippor sänker sig i hafvet. Man kan icke utan
stort besvär bestiga spetsen, och om man då, hållande
sig fast vid en lina, blickar ut öfver klipporna, så
märker man huru dessa nedanför gå inåt, då bergspetsen
skjuter ut öfver vattnet, och huru oräkneliga remnor,
hålor och fördjupningar ända under vattenytan visa
sig i klippan. Millioner små fåglar af förut nämnde
slägte ur svalornas familj, äfven kalladt salang
(Ilirundo esculenta L.), hafva i dessa öppningar
sina boningar. Så innesluter i sig Campiaberget en
mängd hålor eller grottor, märkvärdiga icke blott
genom sin vilda, mörka karakter och egendomliga form,
utan äfven genom sina bebyg-gare, som födas, lefva,
arbeta och dö endast och allenast för de förklemade
menniskornas skull, utan någon tanke på att lefva för
sig sjelfva. Dessa, liksom öfriga hålor i klipporna
och bergskrefvorna på Java, äro icke så prydliga
som Golcon-das diamantgrufvor, –- de skimra icke
i praktfulla färger och hänföra icke vid första
anblicken. Detta är ju helt simpelt fiigelgrottor, och
här bygger denna lilla svala, som till gour-mandernas
glädje tillreder sitt bo af Gud må veta hvilket
ätligt ärnne; här inne, i de mörka hålorna, dit
menniskan måste krypa eller låta hissa sig ned och
hvarest man måste anställa sina iakttagelser eller
göra sin fångst vid fackelsken, här bygga de ätliga
svalnästenas mästare i det djupaste mörker, utan att

Javanesiska giftträdet,

frukta något. Skyddade från sjösidan, tyckas
de vara utom menskligt område; men menniskan är
uppfinningsrik, då det gäller att skaffa gomen en
tillfredsställelse, och svalorna bygga icke längre i
ro. Vid stormigt väder skulle det naturligtvis vara
omöjligt beträda dessa hålor, och till och med när
sjön är jemförelsevis lugn, är likväl företaget
ännu farligt nog. På en sjötångsstege nedstiger
javanesen lodrätt mot klippväggen 200 fot utföre från
den utspringande klippspetsen. När han närmat sig
öppningen till den håla, han för sig utsett, så väntar
han, tills vågen slagit in, och svingar sig skickligt
in efter den samma. I det inre är en slags ställning
af bamburör fästad vid väggarne medelst linor. Stående
på denna, tager han nästena från väggarne eller rifver
ned dem med en slags härtill lämplig hake. Under
tiden slå vågorna beständigt in i hålan

under honom, och skulle sjön

^=r_=,,_:...
plötsligen uppröras af en storm,

så är den olycklige nästesamlaren ohjelpligen förlorad
och bortsköljes af vågorna.

Berget är en dyrbar skatt för regeringen, som å de
den tillhöriga områdena skördar en god inkomst af 5000
£" sterling, och vinsten för privatpersoner, som äga
områden här, är genom omåttligt höga årliga arrenden
rätt betydlig, och ständigt hålles säkerhetsvakt
rundt omkring ingångarne, på det att ingen obehörig
må beröfva fåglarne deras bostäder.

Sjelfva hålan är mörk och vild, blott vid fackelsken
får man ett intryck af dess formation, och denna
scen har något visst ohyggligt: tusentals uppskrämda
småfåglar kretsa omkring i den öfra delen af grottan,
hvarest klippspetsarne framskjuta kantiga och hotande,
medan blott den närmaste kretsen kring fackel-bäraren
är klart upplyst. Hålans botten bär vittne om,
att den länge varit bebodd på detta sätt, ty man
vandrar i ett fot-tjockt lager af »peruansk guano»,
som fullkomligt ersätter bristen på mattor.

Denna svalas fruktsamhet är så stor, att, oaktadt bona
skördas tre gånger om året och genom menniskohänder
nära en million ägg under samma tid förstöras, de dock
icke förminskas. De skålformiga nästena äro ungefär
hälften större än en vanlig matsked och hafva äfven en
denna motsvarande tjocklek; vid den sida der de äro
fastade vid väggen äro de något bredare. De se ut,
som vore de af bröddeg, och kännas såsom hård obakad
sådan. När man vill njuta dem, uppmjukas de först
i varmt vatten under 24 timmar, skäras derefter i
långa ribbor, hvarvid de små deri fastnade fjädrarne
borttagas, hvarefter de kokas i köttsoppa och anses af
kineserna för en stor delikatess. Hundra svalbon väga
cirka l .£ skålpund och för en sådan portion betala
dessa det himmelska rikets söner 40 - 50 holländska
gylden (^60-75 riksdaler svenskt). De menniskor, som
insamla dessa fågelbon, utgöra en särskilt klass,
ett slags skrå, hvars befattning går i arf från
far till son; och när tiden för insamlandet nalkas,
föranstaltas på allmän bekostnad festligheter för de
talrika bergsrån, som besörja hålornas befolkande;
dessa offer bestå vanligen i blom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free