- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
87

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En profetissa i vårt århundrade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

––– 87 -

det sista, något klarare upplysta, såg man den nya
profetissan, inhöljd i en hvit, presterlig drägt,
ligga på knä och bedja.

Effekten var utomordentligt gripande.

Men det var icke detta ensamt, som lockade de nyfikna
parisarne, ja till och med diplomater af första rangen
till dessa uppbyggelsestunder. Det hade derjemte
blifvit bekant, att kejsar Alexander lät inspirera
sig af den nya botpredikantskan.

Alexander tyckte om sköna fruntimmer. Var måhända
kärlek med i spelet? Väl knappast, enär lockande
hyllningar icke fattades den sköne Alexander, och
ett närmare femtio-årigt fruntimmer, borde väl icke
kunna fängsla hans böjelse; men bland hans minnen
inträngde sig en elak dröm.

Han kunde icke förgäta den natt, då han blef
kejsare. Alexander hade lemnat sitt bifall till sin
fader Pauls detronisering; men hans anhängare Pålen,
Bennigsen och Zubow hade dervid betjenat sig af allt
för råa handgrepp, genom hvilka Paul ännu samma natt
hade aflidit.

Denna spökbild framträdde städse för Alexanders inre
öga; den bortträngdes väl understundom, när han satte
nöjets bägare till sina läppar och hela Europa hyllade
honom som räddare; men slutligen förde den honom inom
pietismens trollkrets, och den förgudade, allsmäktige
czaren ilade ensam till hotell Montchenu och sökte
finna tröst i den tro, fru von Krii-dener predikade.

Kejsaren var också icke döf för smicker; hade icke den
märkvärdiga damen betecknat honom såsom den gudasände
hvite engel, som skulle förläna verlden fred!

På Alexanders befallning - sannolikt utgick
idéen dertill från fru von Kriidener - firade hans
samtliga trupper vid Chålons i Champagne en religiös
tacksägelsefest, hvart och ett af de särskilta
krigsfolken på sitt språk och efter sin ritual.

Fru von Kriidener bevistade den egendomliga
högtiden i ett särskilt för henne inrättadt tält och
förherrligade den snart derefter genom en profetisk
skildring, hvari hon tillika tydligt uttalade sin
åsigt öfver tidshistorien. Denna skildring röjde
en uppfattning af den tidens verldshändelser, med
hvilken t. ex. den gamle Blticher icke lärer hafva
varit alldeles tillfreds; men Alexander var det.

Allt högre och högre steg det inflytande, som denna
qvinna utöfvade på czaren. Hvem kan ännu förundra sig
öfver, att första trådarne till den heliga alliansen
spunnos i hotell Montchenu?

Lyckligtvis har allt ett slut - hvem vet, hvarthän
denna Sibylla annars kunde hafva fört kejsaren! För
diplomaterna hade hennes inflytande uppnått en högst
betänklig punkt, och man bemödade sig ifrigt att
bryta förtrollningen. Alexander var, lik alla fåfänga
män, ytterst känslig. Man kringspridde fördenskull
karrikatyrer. På en af dessa satt fru von Kriidener
i molnen och vaggade i sina armar en liten hvit engel
- Alexander.

Ändtligen, då kejsaren lemnat Paris, lyckades det att
intaga honom mot hans Pythia, och brytningan blef så
fullständig, att han aldrig mera ville återse henne.

Efter Alexanders afresa började det småningom blifva
tomt i hotell Montchenu. Det hemlighetsfullas pikanta
retelse fattades och uppbyggelsestunderna kommo
ur modet.

Juliana von Krtidener var för andra gången förgäten
af Paris. Pofetissan hade nu gjort den erfarenheten,
att hon icke kunde åstadkomma fruktbärande verkningar
af sina predikningar i de förnämas palatser, i de
af verldslig lärdom uppfyllda och af nöden ännu
oberörda sinnena. Hon fann sanningen af den satsen,
att ofvanifrån kommer icke frälsningen. Kristus,
timmermanssonen och Luther, bergsmansgossen, de vände
sig först till folket och erkändes af detta först i
deras höga betydelse.

Förr kryper en kamel genom ett nålsöga, än en rik
vandrar in i himmelriket. Fru von Kriidener, den till
botpredikantska vordna synderskan, skuddade stoftet af
sina fötter och vände sig å nyo till Schweitzerlandets
stilla dalar. Hösten 1815 kom hon till Basel och
här samlade sig, efter hvad samtida berätta, snart
omkring henne en krets menniskor, hvilkas hjertan voro
emottagliga för hennes mystiska religionsåskådning

1 och på hvilkas sinnen de fromma tal, som genom
fantasiens blomsterängar förde hän till åskådligt
tillbedjande af kärlekens fader, gjorde ett djupt
intryck.

Empeytoz, profetissans apostel, höll alla
aftnar religiösa föredrag. Länge skänkte man
ingen vidare uppmärksamhet åt dessa konventiklar.
Men då flickor och fruar började att icke allenast
frossa i fromma känslor, utan äfven uttala sig i l
fromma gerningar, då de framburo sina gyllne nipper
till för-, delning mellan de fattiga och aktade
guld och silfver, såsom ’ fåfängliga ting, då blef
man uppmärksammare på de nya botpredikanterna.

Juliana von Kriidener hade, i sträng konseqvens
med sina

j åsigter, blifvit socialist och kommunist - inför
kärlekens Gud

| äro alla menniskor lika och den rike måste dela
med sig åt

i den fattige. För staden Basels andliga och
verldsliga fäder

tycktes dock ett sådant arbete på Guds rike
nedifrån och

uppåt vara af högst betänkligt slag.

Fru von Kriidener blef förvisad från Basel,
och nu bör-| jade för henne de polistrakasserier,
hvilka, fastän tryckande j nog, af den svaga qvinnan
ståndaktigt uthärdades. Hon drog l omkring i Schweitz,
ofta omgifven af tusende, och uppehöll i sig derefter
en längre tid i grannskapet af Basel i det på Badens
område liggande Grenzacher Horn.

Den hungersnöd, som inföll hösten och vintern
1816,till-I förde henne ett antal fattiga, hvilka hon,
så mycket som stod i hennes krafter, beredde tillflykt
och underhåll. Men samtidigt med tillströmmandet
af denna mängd menniskor, samtidigt med hennes
verksamhet att röra de rikas hjertan, till-| växte
också polisens uppmärksamhet. Hon blef ändtligen
utvisad, och nu tågade hon från stad till stad,
under det att polisen ingenstädes unnade henne någon
längre ro. Man tillvitade henne kringresandet som
en förbrytelse, och likväl unnade man den arma ingen
varaktig stad. Kyktet om hennes ankomst spred sig med
vindens hastighet, och de nyfikna sam-manströmmade,
för att se, de troende för att bedja med henne,
och ändtligen de fattige för att lifnäras af henne.

Juliana von Kriidener hade blifvit ett för staten
farligt fruntimmer, och polisen drog åt tyglarne
ännu hårdare. I Luzern kringrändes vid midnattstid
hennes hus af soldater, folket skingrades af polisen,
och hon sjelf väcktes ur sömnen, för att föreläsas
befallningen till afresa och derefter strax afföras på
vägen till Ziirich. Schweitz var för henne stängdt,
och då hon ankom till österrikiska gränsen infann
sig en högre embetsman och förevisade en sträng
befallning från kretsstyrelsen i Innspruck, att
hvarken låta fru von Kriidener sjelf eller någon af
hennes sällskap beträda österrikiska gränsen. Städse
eskorterad af polis, kom hon äfven till Leipzig. Här
unnades henne ändtligen ro till återställande af sin
försvagade helsa. Äfven här undfick hon ofta besök,
tills ändtligen polisen satte vakt framför hennes
dörr och blott till-j stadde dem inträde, hvilka voro
försedda med ett poliskort.

Ändtligen blef fru von Kriidener eskorterad till
Ryssland. ; Vid gränsen tillstadde man blott henne,
men icke hennes ledsagare, inträde i landet.
Vistelsen i Petersburg och Moskwa j blef henne
förbjuden, och då hon icke förty sedermera begaf
i sig till förstnämde stad och derstädes på ett
temmeligen uppmärk-, samhetsväckande sätt åtog
sig den då pågående grekiska fri-i hetsrörelsen,
blef hon förvisad till Lifland. Äfven var
allt ; predikande på Alexanders befallning henne
strängt förbjudet. Men den rastlösa qvinnan hade ännu
ingen ro. Åtföljd af sin dotter och svärson,
begaf hon sig sommaren 1824 till Krim, för att der
grunda en koloni efter sitt’sinne.

Då upphanns hon efter en smärtsam sjukdom i
Karasu-basar af mannen med lian, hvilken några
månader derefter i Taganrog också afskar den mäktige
Alexanders lifstråd .- de båda grundläggarne af den
heliga alliansen.

Frågan: »var Juliana von Kriidener en hycklerska?»
kan utan svårighet besvaras med nej! I början torde
väl den nya, pietistiska riktningen mera hafva varit
ett lekverk för hennes själ; men sedan hon djupare
tänkt sig in i saken, trodde hon, likt alla falska
profeter, på sin sändning och var derigenom i stånd
att uthärda alla förföljelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free