Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 / 104 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett namn och en firma. Skiss af Onkel Adam (Forts.) - Domkyrkan i Roskilde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Denna regel gäller i hela sin sanning blott vid två
tillfällen – i vaggan och på dödsbädden. Den ena
gången, då lifvet tändes – den andra, då det håller
på att slockna.

Patronessan, som förut endast svagt sökt att öfvertala
Gertrud att glömma Berndt Löfgren – något, som hon
funnit, var omöjligt –, sökte, sedan hon i andanom
sett sig sjelf och Löfgrenskan tillsammans i soffan,
med mera ifver öfvertala Gertrud till ett mera
»passande parti»».

En hvar, som något litet känner till, hvilken kraft
den svaga qvinnan utvecklar – den ihärdighet, med
hvilken hon trotsar allt, och som når höjden af de
uppoffringar, af hvilka hon är mäktig, då hon älskar
eller vill älska en yngling, en man, barnen eller
menskligheten –, behöfver ej få veta, hvilket svar
Gertrud gaf.

Lika mild och eftergifvande hon förut varit, lika
kraftfull och djerf var hon nu.

Konungagrafvar i Roeskilde domkyrka.

Man kan förvilla en qvinnas hufvud, såra hennes
egenkärlek, förslafva hennes vilja – hon tål allt;
men rör man det allra minsta vid hennes hjerta, så
vaknar lejonmodet – hon försvarar sig utan afseende
på mot hvem.

Detta ligger i hennes natur – detta är den gåtlika
orsaken till – att det i grunden är qvinnan, som
leder sjelfva skådespelet af samhället, som blott en
enda stor familj – under det att männen för att göra
något, skrifva ihop affischerna och klistra upp dem
på knutarne,

Under detta interregnum gjorde generalskan Meijerheim
täta besök och unga baron allt, för att behaga Gertrud;
ty de hade gissat sammanhanget och ville ej släppa en
så förmånlig »affär» som ett giftermål mellan Gertrud
och baronen, hvilken hade intet att vänta och blott
sin löjtnanslön att lefva af, den dag han ej mera bodde
hos sina föräldrar och åt vid deras bord.

Alla försök voro dock förgäfves.

Den fornnordiska sagan berättar ofta om förtrollade
kåpor, af siden eller ull, som någon vän mö virkat
åt sin utvalde kämpe och på hvilka intet svärdshugg
bet. Qvinnans karakter är just en dylik huggfri
sidenkåpa, som gör henne osårbar – och detta just
derför, att hon är så mjuk, så fin och förtrollad.

-

Den siste af Firman.

När man får ställa, som man vill, tänder man en
risfälla mot vinden, men vill olyckan i stället
tändes den alltid med vinden och rasar med ohejdad
fart framåt, lemnande blott aska i sitt spår och
gående långt utom sina gränser.

Ett dylikt skådespel väckte en dag den lilla stadens
uppmärksamhet, då som en löpeld från hus till hus
ryktet gick – att Hörner & komp. hade inställt sina
betalningar.

Detta var en verklig jordbäfning inom affärsverlden,
då granitbergen remnade och blomsterkullarne
förvandlades till svafvelångande pölar.

Vid alla dylika händelser vaknar man plötsligen
och känner hela sin ställning rubbad. Den plats,
der man i trädens skugga fordom hvar morgon intog
sin kaffefrukost, remnar, och bord, träd och allt
uppslukas i en afgrund; och så långt ögat ser, skådar
man, huru de fasta byggnaderna skakas och ramla som
en rad kantställda kort.

Förr hade man i den lillstora småstaden ansett firman
Hörner & komp. vara lika orubblig som hälleberget,
och nu – nu störtade icke allenast den firman,
utan otaliga andra, och bland dessa andra, enkor
och faderlösa, som satt sina små sparpenningar fullt
säkra in på den väldiga firmans kontor.

Man visste nu att berätta, att Hörner i många år icke
sjelf följt firmans affärer; ty efteråt vet man allt,
Han hade sysselsatt sig med högre värf än köpmannens –
han sträfvade efter yttre belöningar, under det att
firmans andre man, han med de gnistrande grå ögonen,
suttit på kontoret och skött affärerna.

Då en jordbäfning skakar jorden, så äro de glupska
råttorna de, som först instinktartadt känna faran
och fly, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>