Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 / 110 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobaken (Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och engelsmän betjena sig, bättre än allt annat dessa
nationers renlighetsförhållanden. Och hvad betecknar
mera uttrycksfullt kontrasten mellan den hederlige
handtverksgesällen och den glade studenten, än pipan
och sättet att bära den samma?

Likasom i pipornas form, så herrskade och
herrskar ännu den största olikhet i snusdosornas
gestalt. Skor, båtar, flaskor, allt upptänkligt
naturligt och onaturligt måste tjena som modell
derför. Isländaren snusar ur ett buffelhorn och häller
snuset i näsan. Kaffrerna betjena sig af en urhålkad
liten kurbits och mata näsan med skedar. I Skottland
hade man förr vädurshorn, hvarvid hängde en sked,
en hartass och andra verktyg som berlocker till
hoptryckning eller uppluckring af snuset och till
kärlets rengöring. Men sedan den dyrkade
skalden Robert
Burns, som afled år 1790, betjenade sig af en lika
enkel som ändamålsenlig dosa, — hvilken är troget
återgifven i vår afbildning — har man derstädes
antagit denna form och af pietet för den älskade
aflidne bibehållit den samma.

Pipstoppare. Snusdosor från 17:de århundradet. Gammal skotsk snusdosa. Robert Burns snusdosa. Kinesiskt snuskärl.

Icke sällan sammanhänger olikheten i förvaringskärl
med en olikhet i tobaken eller dess beredning. I de
norra trakterna af Bömerwald i Tyskland, företrädesvis
på den bayerska sidan, och der på helt skarpt
begränsade områden, snusar man ännu med en verkligen
förtärande passion det så kallade brasilianska snuset,
eller, såsom det i folkets mun heter, brisil. Detta
tillverkas af de allra bittraste tobaksplantorna
och prepareras med de skarpaste lutsorter, så att det
för ovana näsor är ungefär det samma som skedvatten
för en battistnäsduk.

Detta »brisil» rifvesfint på ett särskilt rifjern,
tillsättes med något osaltadt smör och förvaras
så i en flaskformig behållare, som man icke mer
kan kalla en dosa. En slipad glaspropp hindrar
aromen att förflygtiga. Vid snusningen bringas
genom en oefterhärmlig skakning med flaskan en god
portion snus åt handen, antingen på baksidan eller
vanligare i den fördjupning, som bildas, då tummen och
pekfingret läggas emot hvarandra. I en handvändning
makas snuset in i näsan, utan att ens ett korn deraf
går förloradt. Under det att fattiga (till och med
tiggaren snusar — han dör icke af hunger, men han
skulle dö, om han icke mera erhöll något brisil)
bära med sig en liten flaska af vanligt glas, är
denna bland de mera välmående konstnärligt slipad
och ofta sirad på ett prunkande sätt. Åt brisilets beredning,
företrädesvis blandningen med smält fett, egnas den
största uppmärksamhet, och det gifves menniskor,
som deri förvärfvat sig en sådan färdighet och ett
sådant anseende, att de från långt aflägsna orter
bekomma snus till beredning.

Brisilsnusaren röker icke, och rökaren snusar icke
brisil. Hvarje annat retmedel är i jemförelse med
detta snus svagt och utan verkan, och dock gifves
det ganska många menniskor, som, för att göra det
ännu skarpare, tillsätta pottaska till snuset;
ja, de allra värsta snusarne åtnöja sig icke ens
dermed, utan uppblanda det ytterligare med finstött
glas. Detta torde väl ingen gerna vilja tro efter
blotta berättelsen, derföre må den fasta försäkran
tillfogas, att vi mena verkligt, stött glas.

Regeringen har upprepade gånger, äfven under nyare
tiden, genom förbud velat hämma denna äckliga
passion. Förgäfves — skogsbon är utan brisil icke
menniska, och åldern gör ingen åtskilnad, ty tolfåriga
gossar bjuda med samma otvungenhet sin flaska åt
fadern, som denne åt sin fader eller svärfader.

I dosornas form herrskar en viss likhet mellan den
bayerska skogsbygdens och Kinas — men detta torde
också vara den enda.

Den tredje användningen af tobaken som
narkotiskt medel (i fall vi förbise det oursäktliga
bruket bland många samvetslösa bryggare,
som genom tillsats af tobaksblad, i stället för
humle, föröka ölets bedöfvande kraft), användningen
till tuggtobak, är i afseende på utrymmet minst
utbredd. Företrädesvis förekommer denna användning
bland matroser, soldater och öfverhufvud sådana, som
genom beskaffenheten af sin sysselsättning äro
hindrade att föra den blossande pipan eller cigaren
i munnen, eller för hvilka rökning och snusning
skulle vara en allt för ringa ersättning. Till
dessa sednare höra invånarne i enskilta sydliga
stater af den amerikanska unionen. Kentucky är
företrädesvis berömdt genom den virtuositet, hvarmed
dess söner kringrulla »bussen» i den osnygga munnen,
för att tid efter annan utgjuta den flytande delen
af dess innehåll på någon utsedd punkt, som kanske
mången gång kan råka vara en af de vackraste blommorna
i den sköna golfmattan.

(Forts.)

—

Vishet, sanning, godhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>