Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Imatra i Finland - Kongsbergs silfvergrufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–– 113
nom anläggningen af Saima kanal förvärfva!
sig en af sina vackraste lagrar.
Från detta Suomis land vilja vi nu förelägga läsaren
en bild. Nyssnämde sjö bildar blott det sydligåste,
vid Willman-strand slutande bäcknet af östra Finlands
eller Savolax’ och Karelens stora vattensystem,
som, med Enovesi till centralbas-sin, genom sina
talrika bäcken, bugter och förbindningsarmar
sträcker sig öfver 50 geografiska mil mot norr och
nordost och till en del har en bredd af 18 mil. Den
mångbesjungna Saimen sjelf, hvars vattenyta intager
öfver 33 qvadratmil och ligger 240 fot öfver hafvet,
har ganska oregelbundna konturer, sönderslitna,
bugtrika, med väldiga block beströdda, i hög grad
pittoreska stränder, många mer eller mindre, eller
alls icke bebodda öar och talrika skär. Aflopp har
han mot sydost genom Wuoxen. Denna bildar under
sitt lopp flera betydande vattenfall samt en kedja
af sjöar, och som en ansenlig, ganska djup ström,
efter att hafva tillryggalagt en bana af 24 mil,
utgjuter den sina snabba vågor i Ladoga.
Bland de antydda vattenfallen är Imatra det mest
betydande i Finland och i anseende till vattenmassan
ett af de mäktigaste i Europa. Wuoxen, som ofvanom
denna katarakt är omkring 1000 fot bred, pressas
här plötsligen in mellan branta klippväggar till en
bredd af blott 140 fot, och genom denna ränna störtar
vattnet med ett fall af omkring 110 fot - som dock
är fördeladt på en temmeligen lång sträcka - ooii
med pilens våldsamma snabbhet, så att skummet kastas
flera famnar i luften. På en särskilt punkt af det
storartade vattenfallet kastar sig vattenmassan utför
en lodrät klippvägg af omkring 30 fots höjd. När man
befinner sig i omedelbar närhet af detta imposanta
skådespel och lyssnar till dessa brusande toner,
som kunna förmärkas ända på en mils af-
stånd, då kan man icke undgå att erfara en högtidlig
rysning, ty man tycker, att sjelfva klippan bäfvar
under ens fötter. Väldiga stenmassor, som ligga
uppkastade på ömse sidor om kata-rakten, i förening
med stora, liksom svarfvade fördjupningar i klippan,
vittna ännu om den våldsamma kraftyttring af naturen,
då vattenmassan här en gång i forntiden bröt sin
bana. Rundt omkring finnas också mindre stenar, -
de så kallade »Imatrastenarne», - som af vattnet
blifvit slipade i hvarjehanda besynnerliga former
och som allmogen i trakten plägar utbjuda till salu
åt resande.
i Ehuru naturligtvis ingen afbildning förmår
att fullkomligt
återgifva den utomordentligt storartade scen, som
Imatra framställer, torde dock läsaren med ledning
af den bifogade teckningen kunna bilda sig någon
föreställning derom.
Detta ställe besökes mycket, äfven af utlänningar,
i synnerhet af förmögna ryssar och laxfiskande
engelsmän, hvarföre också ett hotell finnes
anlagdt vid fallet, till höger om det samma, och
att här äfven kan gå muntert till, tyckes tecknaren
vilja angifva genom den lefnadsfriska grupp, han
placerat i förgrunden. Något längre upp till venster
finner läsaren en med den vanliga »plaiden» försedd
engelsman; och det är ett erkännande af den finska
naturens storhet, när den resande lorden funnit
skäl för den honom åtföljande lilla missen utbreda
sig Öfver det herrliga sceneriet, då han med den
utsträckta handen tyckes vilja förklara, att han
äfven nu blifvit lika mäktigt fattad af forsens dån
och brus, paradt med den hemlighetsfulla susning,
hvilken från nordens björk- och furaskogar är så
egendomligt gripande, som då han förut låtit sig
hänföras af Skandinaviens brusande vattenfall och
strömmar, dessa öfverväldigande uppenbarelser af en
herrlig naturs storhet och behag. Felix.
Kongsbergs silfvergrufva,
Kongsbergs silfvergrufva,
en djup och vild dal vid Louvenelfven i Buskeruds
amt af Aggerhuus stift ligger Norges största
bergsstad, Kongsberg, som anlades med anledning af
den år 1623 upptäckta, i stadens närhet belägna,
silfvergrufvan. Staden beror helt och hållet af
grufvan och räknar ungefär 5000 invånare samt är säte
^ör Norges bergskollegium och kongl. norska myntverket
m. m.
Sedan grufvan mot slutet af förra århundradet visat
sig lemna en allt mindre blifvande afkastning,
nedlades grufdriften 1805, och detta stillestånd
i arbetet varade till 1814. Med grufarbetets
återupptagande inträdde dock en betydlig förän-
I dring. Knappt någon annan silfvergrufva i Europa
lemnar så ansenliga silfverstycken. År 1837 erhölls
under en längre tid 500 skålpund i veckan. Under tiden
från 1851-55 gaf grufvan årligen 24,371 skålpund fint
silfver och, efter afdrag af driftkostnaden, en ren
vinst af 146,000 speciedaler. Icke sällan finner man
stora malmstycken med rent silfver, t. ex. 1630 ett
af 204 skålpunds vigt, 1666 ett af 506 skålpunds vigt
och 1834 ett om 720 skålpund. Den djupaste grufvan
är 1680-1700 fot djup. Förutom silfver lemnar denna
grufva icke ringa qvantiteter bly. Silfververket
drifves numera för statens räkning.
Sv. Fam.-Journ. 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
