Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett besök i Bangkok, konungariket Siams hufvudstad (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
Ett besök i Bangkok,
konungariket Siarns hufvudstad.
(Forts. fr. föreg, häfte, sid. 73.)
iam har på 9000 geografiska qvadratmil
ungefärligen
Alla folk, som äro hemfallna åt Slafveriet,
älska spel
sex millioner inbyggare. Denna befolkning är
brokig och lustbarheter. Och hvad annat hafva de
väl, hvarmed de nog. En femtedel består af kineser,
hvilka i ett land skulle kunna göra sig lifvet
angenämt ? I fsynnerhet i Siarn som Siarn kunna
passera för ganska, respektabla menniskor; fortgår
lekandet och spelandet under hvarjehanda former från
två andra femtedelar äro malayer, hambo ds chaner,
laosaner tidigt på morgon till sent på aftonen.
Barnen handtera kaststenar, leka blindbock och
före-hafya alla möjliga upptåg. Männen spela bräde,
schack, tärning, kinesiska kortspel och låta äfven
drakar stiga i luften, och spelet bedrifves med
sådan passion, att mången dervid förlorar så mycket
han äger.
Siamesernas teater befinner sig icke i en sluten
byggnad, utan bildar en på alla sidor öppen sal
med en ställning, hvarpå komedi-anterna framställa
sina konster. De gnida hvitt puder på huden, utstyra
sig fantastiskt, hafva ofta långa spetsiga kappor,
långa, konstgjorda öron, behänga sig med hvarjehanda
klingande saker, sjunga och skrika solo eller i
chorus, berätta fabelaktiga dikter och äro icke sällan
mästare i en besynnerlig pantomim. Dylika komedier
utöfva en mäktig tjuskraft på den åskådande mängden;
denna uthärdar från början till slut, och det vill
säga mycket, ty en siamesisk föreställning varar -
fulla 24 timmar.
Hvarje stor, förnäm herre äger en teater och
underhåller på sin bekostnad en komedianttrupp. Det
förstås af sig sjelf t, att också hans majestät
håller egna komedianter, och Mouhot var nog lycklig,
att få bevista ett skådespel vid hofvet. Teatern
befinner sig i en gård nära audienssalen, är behängd
med rödt och hvitt siden, prydd med träsniderier
och hvarjehanda pappsaker, på hvars förfärdigande
siameserna förträffligt förstå sig. . På en ställning
till höger om scenen tog konungen plats; alla stora
mandariner lågo på knä och intogo de till ställningen
ledande trappstegen; för européerna hade man framsatt
länstolar.
Föreställningen börjades med en bedöfvande musik,
i fall man som sådan får beteckna ett larmande,
alldeles oharmonisk väsen. Detta spektakel varade,
till stort nöje för konungen och hans hofmän,
fulla fem timmar. Derpå började stycket. En mängd
skådespelare och komediantskor stormade fram på
scenen, alla fantastiskt utstyrda, men det hela
var just genom sin egendomlighet egnadt att fängsla
blicken. Sjelfva spelet var utomordentligt enkelt,
ty det utgjordes blott af en alls icke intagande
pantomim och af en skrikande kör, som höll
och peguaner. De egentlige siameserna torde på sin
höjd uppgå till två millioner.
Hvar och en af dessa nationer har sina särskilta
seder och bruk, och ehuru t de till större delen
tillhöra den så kallade mongoliska rasen, har dock
hvardera sin särskilta typ. Siamesen igenkänner
man på hans slaviska fysionomi och hans veckliga,
tröga hållning. Han har vanligen trubbig näsa och
framstående kindben; ögats uttryck är matt och utan
intelligens, munnen vid, läpparne äro alltid röda
af betel, tänderna svarta som ebenhols, näsvingarna
breda. Siamesen af klipper håret och låter blott
en tofs midt på hufvudet vara qvar. Håret är svart
och sträft, men hos qvin-norna, som också hafva en
sådan tofs, är det finare och vårdas sorgfälligt. (Vi
hänvisa läsaren till illustrationen i denna tidskrift
B. VII. s. 168.) I allmänhet äro de siamesiska
qvinnorna vida vackrare, än männen, och unga flickor
emellan 12 och 20 år hafva ett ganska behagligt
utseende. Många skulle kunna tjena våra bildhuggare
som modeller.
Det bör här anmärkas, att hälften eller åtminstone
en tredjedel af befolkningen, således öfver en och
en half million själar, s makt ar i slafveriets
bojor. Slaf-varne indelas i trenne klasser. Första
klassen består af de i kriget tillfångatagna
menniskorna, hvilka konungen efter godtfinnande
bortskänker åt adelsmännen. De kunna friköpa sig och
betala van-Jigen en summa af 48 ticaler*). Dernäst
följa de individer, som till följd af skulder hafva
råkat i slafveri. De måste tjena
sin herre, och deras arbete betraktas som
räntebetalning. Så snart en sådan fclaf afbördar sig
sin skuld, erhåller han friheten. För det tredje komma
sådana slafvar, hvilka äro sin herres obetingade
egendom. Denna klass består till största delen
af menniskor, hvilka såsom barn blifvit försålda
af sina föräldrar, då dessa till följd af någon
process råkat i skulder eller eljest befunno sig i
förlägenhet. Öfver en sådan handel upprättas alltid
ett skriftligt fördrag. (Beträffande Slafveriet
hänvisas för öfrigt ytterligare till denna
Hofskådespelerska i Siarn,
tidskrift B. VII. s. 170 under rubriken »Några
ord om qvin- | sig afsides från skådespelarne.
Innehållet var obegripligt för nan i Siarn».)
i européerna; dock kunde man sluta till så mycket,
att en hjort-
*) Tkalen är i Siarn, Kambodscha och Laos så väl en
vigt (af ungefär 18 grammcr) som ett guld- eller
silfvermynt, hvilket håller en tical i vigt. Det
gjutes i Bangkok och har klotform. Den siamesiska
regeringen har fastställt värdet af 100 mexikanska
dollars på 166.^ ticaler. I handeln räknar man ticalen
till 3 francs 40 centimes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
