Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blåsippan - Logogryf - Charader - Orden till Schackgåtan i föreg. häfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blåsippan.
Himmel, en liten himmel du är, som jorden har diktat?
Icke dig skymmer en sky. – Qväljer dig kanske en suck?
Eller hvad badar den tår, som glänser så klar i ditt öga,
Är det ditt hjerta, som så löser sig upp i kristall?
Blomma, jag bryter dig nu, men kanske ett helgerån gör jag;
Skön skall du glänsa uti kransen, jag binder uppå.
Af dina tårar ock binda jag vill ett perlband och hänga
Invid mitt hjerta, som ock klappar och längtar som ditt.
Hvarföre blickar ditt öga alltjemt mot himmelska stjernan,
Älskar kanhända din själ ängeln, som ler mot dig der?
Eller måhända du ser i dess väsen en bild af den blyga,
Älskliga blomman, som snart smyger sig upp på din graf?
Såsom en Fœnix ur askan framträder efter en Fœnix,
Såled’s din syster skall stå upp ur din fridlysta graf,
Blicka med vemod hän mot himlen, mot tindrande facklan,
Ack, men så hopplöst som du älskar hon troget och tyst!
Hör väl den porlande bäck din stilla försakande klagan?
Nej, »men försakelse är kärnan af lefnadens dikt.»
Ale.
Logogryf.
Ett urverk är mitt hela likt
Med kuggar hjul och allt;
På slag och knäpp och oro rikt,
Det går i varmt och kallt;
Och visare det äfven har
Och slagverk likaså,
Men skötes sällan af en karl,
Hur stort det vara må.
Dess trådar af en qvinnas hand
Visst hållas bäst i styr,
Ty tålamod behöfs ibland
Vid många äfventyr.
Det verket oftast drages upp
Vid solens första blick,
Och än vid skuggors lätta trupp
I qvällens stund det gick.
I fordna dar det ärats högt
Och haft sin plats i slott,
Nu bör det bli bland småfolk sökt;
Så går det. – Likagodt!
Sju trollfigurer bjuder det
Till lekverk åt sin man,
Och, liksom jag, ni säkert vet
Hvad deraf göras kan:
Hvad hvarje farkost afgjordt har,
Hur än han tacklad är;
Hvad unga grefven ståtligt bar
Till den, han hade kär;
En landtlig oskuld, fåfäng nog
Att tro sig månen lik;
En plats, till hvilken krigarn drog,
På mod och krafter rik;
Hvad mer än annat är besatt,
Om enkelt eller grant;
Hvad klär en liten småtäck hatt,
Ja, ock en hatt för tant;
Hvad makalöst man sällan såg,
Om ej som underlag
Till någon storhet stolt i håg,
Som fått i marmorn drag;
Hvad som kan vara smalt och bredt
Och långt och kort också,
Af bräckligt ämne dock beredt,
Till tjocklek knappt som strå;
Hvad ovän ej vid ovän är,
Hur nära ock hvarann;
Små spiror, hvilka stranden bär
Och näcken vackra fann;
Ett dödens famntag, tyst och fast,
Som stundom kallas på;
Hvad man ej något bref, i hast,
Från någon lemna må;
Ett öga med en himmelsk glans,
Som lyser huldt vår stig;
Hvad hos skomakarn alltid fanns
Till förmån just för dig;
En fråssare på kött och blod,
På ungdom, mod och hopp;
En skogsbo, som för jägarns lod
Får släppa till sin kropp;
Hvad älskaren och skutan slå,
Förrän de nå en hamn;
Ett plagg som bäres utanpå
Än falsk, än trofast famn;
Ett feniminum, som väl knappt
Till täcka könet hör;
Hvad sparsam värd väl säger slappt
Den gäst han bjuda bör;
Hvad som figurligt sägas kan
Om hvarje dummerjöns;
Hvad gjorde tuppen föga, han,
Och likaså hans höns;
Hvad ifrån låta mynnar ut;
Och nu är gåtors flock
Och hela logogryfen slut,
Och glad jag gör min bock!
Lea.
Charader.
N:o 4.
Om från mitt första jag är mitt andra,
Då kan någon ej min vandel klandra.
N:o 5.
Utaf mitt hela
Kan fås mitt andra,
Som är mitt första.
And. Er. S.
Orden till Schackgåtan i föreg. häfte, sid, 96 äro:
Jag för hafsluft är böjd,
Uppå sjön är min fröjd,
Der jag känner mig nöjd,
Frihet når der en höjd
Som på land ännu aldrig blef spord.
Jag går hellre i qvaf
På det brusande haf
Än det blifver utaf
Att jag bäddar min graf
Uti mull’n på den fridlösa jord.
Hafvets son.
Upplösning af Charaderna i föreg, häfte, sid. 96:
N:o 2, Godbit; N:o 3, Brudslöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
