Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LII. En beskickning till Danmark år 1615
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Den 15 Mars klockan 6 på aftonen anlände Johan Skytte
till Köpenhamn och blef med mycken välvilja och på det
mest förekommande sätt mottagen. Då han sände bud till
den danske kansleren, Christian Friis, och anhöll om
företräde hos konungen samt tackade för vagnen, som
kansleren ställt honom till mötes till Helsingör, lät
denne svara, »att man i Danmark med fröjd förnummit
sändebudets ankomst, och hvad han hade gjort, det hade
blott varit hans pligt och mera dertill». Samma dag
kommo från konungen tvenne »kansli-junkare», hvilka
till-kännagåfvo konungens glädje öfver sändebudets
ankomst och helsade honom å deras herres vägnar »en
lycksalig god dag» samt förmälde, att påföljande
lördag, som var den 18 Mars, hade konungen utsatt
till sändebudets mottagande. Kort derpå nedsändes
från slottet betjening - kockar, vinskänkar - för
sändebudets kök, äfvensom silfverfat, silvertallrikar,
bägare o. s. m., så att allt utvisade, det konung
Christianoville på konungsligt sätt mottaga sin
grannkonungs sändebud. Åtta drabanter, bland hvilka
några voro af adel, ställdes till hedersvakt, och
medlemmar af den förnämsta adeln såsom marskalken
Jörgen Brahe, Axel och Tyko Brahe, Erik Rosenkrantz,
Axel Ugerup, Peder Dufwe och Henrik Biide buro upp
maten, skuro för och skänkte uti vid hans bord. Jörgen
Brahe till-kännagaf tillika sin konungs befallning,
att han skulle noga ställa sig sändebudets önskningar
till efterrättelse.
Så kom lördagen. Uppfärden från herrberget till
slottet skildras såsom i hög grad praktfall och
ståtlig. Konungens marskalk, med en hel hop af danska
adeln, kom för att beledsaga sändebudet, och konungen
hade skickat sin egen häst, »den der mäkta kosteligen
var utsmyckader», men emedan sändebudet ej ville rida,
så leddes hästen efter honom. Konungen och riksens råd
voro samlade i den stora salen, när Skytte inträdde,
och konungen räckte honom sin hand, hvarpå han höll
det sedvanliga helsningstalet. Den danske kansleren
svarade å sin konungs vägnar och bjöd Skytte till gäst
på slottet. Medan »det pyntades till i salen», fördes
Johan Skytte i en annan mindre sal, der han omgafs af
kansleren, Sten Brahe och Mandrup Possberg. Kansleren
samtalade med honom om Sveriges krig, »låtandes, som
han hade med Sverige medömkan», samt om den allmänna
ställningen i Europa på denna tid, hvarvid han sökte
framhålla holländarnes ringa makt. Med Sten Brahe
talade Sk}rtte om Brahe-namnet, hvilket - menade
herr Sten - de svenska Braherna med orätt förde. När
man derefter kom in i matsalen, »måste Skytte stå
bredvid konungen, när de tvättade sig», och sedan
fick han sin plats vid bordet i högsätet till venster
om konungen. Denne samtalade mycket med honom, äfven
om enskilda saker. Så, när talet var på konung Jakob
i England och hans lidelsefulla kärlek till jagt,
och Skytte bejakat konungens fråga, om han (Skytte)
någon gång varit med konung Jakob på jagt, sporde
konungen: »hafven j många djur i Sverige, och finnas
några vid eder gård?» - »Ja», svarade Skytte, »jag
har i år fått en hel hop vid min gård*) i Småland!» -
»Hafven j en gård i Småland, hvarest hafven j den?»
sporde åter konungen, och Skytte beskref, hvar hans
gård var belägen, hvarpå samtalet fortsattes om
andra ämnen, om den svenska konungens fältherrar,
om konung Johan och hans strid med rådet samt om
Sigismund och hans uppfostran och om en profetia
af en Paulus Secundus i Hamburg, »att båda kronorna
skulle falla af konung Sigismunds hufvud.» Konungen
drack trenne skålar: konungens af England och hans
son, prins Carls, samt konung Gustaf Adolfs. Skytte
vände sig till en af de närvarande danske herrarne
och sade högt: »min nådigste konungs och herres
skål!» Sedan man stigit upp från bordet, sporde
konungen, »hvad konung Gustaf Adolf för närvarande
sysselsatte sig med», och Skytte svarade, att han nu
en tid bortåt haft kansli- och regeringsärenden för
händer på förmiddagarne och på eftermiddagarna »haft
sin lust med bergsbruk». Konungen sporde vidare,
om giftermålet mellan pfalz-grefven **) och fröken
Katharina var beviljadt, efter som her-
tigen af Sachsen hade berättat. »Jag hörer» -
sade konungen - »att fröken Katharina skall vara
mäkta from»; men om pfalzgrefven yttrade han sig ej så
fördelaktigt. Han hade l på sin resa genom Danmark
talat mycket om krigssaker, men | konungen trodde
knappt, att han varit i något krig. »Har han l
något» - sporde konungen slutligen - »der han fröken
kan l underhålla med ... det kan intet mycket vara,
det han hafver, | efter han är en afdelter herre och
hafver tvenne bröder». - »Fattigdom är ingen last!»
- invände Skytte - »och pfalz-! grefven har utsigt
på Jtilich och annat» ; - men konungen l blef vid
sin mening. »Det är fuller sant, att fattigdom
är | ingen last» - sade han- »men af det andra får
han intet!» j Skytte beledsagades med samma
ståt från som till slottet,
och fem rådsherrar blefvo hos honom, »görande sig
glade och lustiga med honom» hela dagen. Men den
lustigaste var Axel Brahe.
Följande dagen, som var söndag, hölls predikan hos
sändebudet af en ung prest, hvilken af Skytte fick
ett stycke guld om 16 daler, och strax efter
predikan började öfverläggnin-garne med de riksråd,
som konung Christian dertill förordnat. Vid middagen
var en grön himmel uppställd öfver sändebudets bord,
hvarpå uppbars icke mindre än 30 rätter
mat. På i Måndagen kommo alla konungens
trumpetare och blåste för ! sändebudet och fingo
femtio riksdaler i föräring. De följande |
dagarne förgingo, utan att något vidgjordes de
svenska sakerna, | till fredagen den 24
Mars. På torsdagen besåg Skytte tyghuset, allt
under upprepade ärebetygelser och blef samma dag
inbjuden till riksrådet Eske Broch, hos hvilken några
förnäma j fruar och jungfrur voro församlade.
Der tillbragtes aftonen under dans och skämt,
och vinet sparades icke. Konungens i musikanter
spelade, och en gyckelmakare lät se sina konster. |
De danska jungfrurna uttalade sina varma önskningar,
»att det ! aldrig mer måtte blifva of rid mellan
Sverige och Danmark». j Herr Eske Broch följde sjelf
sändebudet hem. | Fredagen den 24 Mars
tillbragtes hos Johan Skytte. Chri-
| stian Friis och tvenne andra riksråd bragte
då ändteligen svar ! på det svenska sändebudets
framställningar. Svaret var i den l vigtigaste
punkten, nämligen Elfsborgs lösen, oaktadt alla
granna | och vänskapliga fraser, afslående. Rörande
broderskapet var | konung Christian dertill villig,
men Gustaf Adolf skulle först | kalla honom broder,
sedan ville Christian helsa honom broder i igen. Men
framför allt voro de danske herrarne, liksom äfven
konungen sjelf, angelägne att imdanrödja allt, som
på något ! sätt kunde for sändebudet vara obehagligt,
och upprepade gån-I gör tillspordes han, om han hade
något att anmärka mot sin i bostad, trakteringen
och dylikt, och om så var, så försäkrades i han,
att det skedde mot konungens vilja.
Dermed var nu Johan Skyttes beskickning slutad.
Vi
! vilja blott anföra den sista måltiden hos
konungen, emedan
den är mera utförligt beskrifven och derigenom lemnar
tillfälle
! att blicka in i det mer enskilda lifvets
skick på denna tid.
Ett engelskt sändebud hade ankommit - en omständighet,
som
i icke medförde så litet bryderi för Skytte
med afseende på
iakttagandet af sin konungs värdighet, utan att
onödigtvis stöta
sig med hvarken konung Christian eller konung Jakob
- och
Skytte besökte engelsmannen på lördagsmorgonen
(den 25:te).
Derunder anlände danske rikskansleren och ett riksråd,
för att
i föra engelsmannen till konungen, och kort derefter
kommo Jör-
: gen Brahe och några andra adelsmän och begärde,
att Skytte
»ville komma till bords». Han beledsagades
till konungens
förmak, der det engelska sändebudet befann
sig förut; nu,
’ sedan de samtalat här en stund, inträdde
konungen, helsade
hjertligt och sporde Skytte, i det han tog honom i
hand, »huru
det ginge honom i hand och huru han blef trakterad?»
När
de så kommit ut i matsalen och tvagningen
försiggått, ledde
! konungen de båda sändebuden upp i högsätet,
men satte sig
l sjelf på en stol vid ena långsidan af
bordet och hade sina
l rådsherrar midt emot sig på den andra.
Rörande anrättnin-
garne, uppburos 24 rätter i trenne omgångar.
*) Blekhem i S. Tjust.
**) Johan Casimir af Pfalz-Zweibrucken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
