Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädmården - Ett fosterländskt bildergalleri. Carl August Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 133
osaltadt smör och honung samt bestrött med
kamfer. Utmärkt lämplig för fångsten är äfven den
så kallade slagbommen. Denna består af tvenne till
längden noga passande och i ändan sammanbundna
starka stänger. De fästas vid ett träd; vid andra
ändan anbringar man ett vippbräde, af femton tums
längd och lika bredd, hvilket tjenar till lockbetets
fastgörande. På det att djuret skall kunna uppkomma
beqvämt, sättes en stång i marken och fästes vid den
tjocka ändan af den undre slagbomsstången. Klättrar
mården då upp, så måste han, för att åtkomma betet,
beträda brädet;
men så snart han berör betet, nedfaller den ofvan
befintliga stången eller slagbommen och krossar
honom. Dessutom be-tjenar man sig af en fälla,
som består af en lång, i ena ändan öppen kista,
som är försedd med en falldörr. I midten, finnes
ett tallriksformigt bräde med lockbetet, eller ännu
bättre, vid den inre ändan af fällan en tätt flätad
ståltrådsbur, som innehåller en lefvande kanin, en
dufva eller rotta. Mården kryper då genom falldörren
in i kistan och fångas, så snart han griper efter
lockbetet, emedan brädets ringaste vidrörande
förorsakar, att dörren faller ned.
Ett fosterländskt bildergalleri,
’ inland har gif-
vit oss såmyo ket. Från dess vid en styf masurbjörk
liknade befolkning har mången kraftig karakter,
mången stor idée banat sig väg in i vår samfundskropps
ådror. Vi stå i stor tacksamhetsskuld.
Finland har gifvit oss så mycket. Det har äfven gifvit
oss Carl August Eliren-svärd, ett namn som intager en
framstående plats bland våra minnen. Det förefaller
stundom, som om ett anlag, väckt, behöfver lång
tid, för att kunna utveckla sig, och stundom flera
slägtleds lifs-mått, för att hinna plastiskt utbilda
den ande, i hvars jordmån fröet ofvanifrån fallit. Så
i Ehrensvärdska slägten, der ättens upp-hofsman,
Johan Jakob Schseffer, född i Finland 1666, fången
vid Pultava, adlad 1717 och vakthafvande den ödesdigra
natten vid Fredrikshald, då Carl
öarl August Ehrensvärd.
annan nagga svajar öfver det befästnin-garnes
mästerverk, som han tänkt sig skola vara ett
Sverige-Finlands gemensamma värn. Frukten af
äktenskapet mellan denne sednare och Catharina
Elisabeth Adler-heim blef Carl August Ehrensvärd,
som föddes den 5 Maj 1745 och, efter erhållen väl
vårdad uppfostran, redan vid 16 års ålder deltog
i pommerska kriget. Han sysselsattes efter dettas
slut, till fulländande af hans militära bildning,
vid nybyggna-derna på Sveaborgs värf och docka,
samt reste 1768, för samma ändamål, till franska
örlogshamnarne. Nu följde hans a vancement ganska
snabbt, och blef han utnämnd till öfverste vid 32 års
ålder. Härunder och äfven i de följande åren ökade
han sina kunskaper och utvecklade sina konstnärliga
anlag, de sed-
XII blef skjuten, redan visade denna håg för att i
den alle- i nare framträdande i den ställning, han,
en varm entusiast för
goriska bilden öfversatta tanken, hvilken i
så hög grad antiken, intog gent emot den
då rådande förvridna smaken,
framträdde hos sonsonen. Då han t. ex. omtalar
kung Carls Denna ställning blef synnerligen
skarpt utpräglad under den
död, har han der bredvid ritat en i fallet
afbruten pelare, resa, han den 7 Juni 1780
anträdde till Frankrike och Ita-
Detta konstnärsanlag nådde hos sonen Augustin
Ehrensvärd, | lien, skildrad i hans under titeln
»Resa till Italien» samlade
en af vårt lands mest frejdade män och af den stora
allmän- anteckningar. Dessa äro väl nu mera,
sedan vi nyligen erhållit
heten ofta förblandad med Carl August, ännu högre
utveckling, en temmeligen fullständig
upplaga af Ehrensvärds samlade
Han tecknade utmärkt, målade förträffligt i
olja och hade i skrifter, ombesörjd af C.
Eichhorn, ganska allmänt kända,
Paris under yngre åren lärt sig gravera, af hvilken
talang han : hvarför ett mera detaljeradt omnämnande
af de samma torde
lemnat ett profstycke i ett porträtt af Linné.
Det var hans vara obehöfligt. De äro dock
för originella och personligheten
snille, som skapade Nordens då starkaste
fästning, Sveaborg betecknande, att böra här
alldeles förbigås.
(se detta band, sid. 55), samt
skärgårdsflottan, »en af de
Om Paris har han föga annat att säga, än att han
tyckte
största framtidstankar,» - säger en minnestecknare -
»som all smak der vara fransysk. Dermed ville
han bemärka »ett
någonsin blifvit tänkta i vårt land, och hvars hela
betydelse det godt i ett slags glädtigt,
ett ondt i ett slags tvärt, ett godt
först varit vår egen samtid gifvet att fatta.
Sergels minnes- i i ett slags rikt, ett ondt i ett
slags brist, ett godt i ett slags
vård öfver hans graf på Sveaborg talar till
nutid och efter- | eld, ett ondt i ett slags
torrt. Fransyskt ville då säga det
verld om hans stora minne, hvilket ej förbleknat,
om än en samma som qvickt, stympadt, obetänkt,
torrt, fattigt och gladt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
