Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tobaken (Forts.) - Bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 142 –
det andra uppsugas af menskligheten. Men detta är
en mängd, som, njuten på en gång, skulle vara mer än
tillräcklig för att ofelbart öfverlemna hela jordens
befolkning åt döden, vore den ock dubbelt så talrik
som den är.
Ja, det skulle ännu hafva högst betänkliga följder,
om njutningen också blott fördelades på en tidrymd
af ett år, förutsatt, att nikotinet njötes i en
sådan form, att det helt och hållet öfvergingo i
blodet. Men vid den vanliga njutningen af tobaken är
detta icke fallet; af den i och för sig vida ringare
nikotinhalten hos den beredda tobaken blifver kanske
knappt hundradelen upptagen af saliven och öfverförd
åt blodet; allt öfrigt bortgår med den utblåsta
röken. Blott tobakstuggarne äro icke belåtna med så
ringa qvantiteter.
Och i denna ringa dosis förmår ifrågavarande ämne
bereda nöje och medföra verkligen dyrbara verkningar,
ehuru det i och för sig måste räknas till de
förderfligaste kroppar,
naturen frambragt. Denna stora farlighet hos nikotinet
i fritt tillstånd har i nyare tid gifvit åtskilliga
spekulativa hufvuden anledning att . rekommendera sina
produkter, som nikotinfria och erbjuda allmänheten
fullkomligt oskadliga cigarrer. Likasom hvarje humbug,
som under fyndigt dold fysionomi påstår sig hafva
konsumenteras bästa till ögonmärke, förstår att hos
half bildade förvärfva sig en viss framgång, så hafva
också dessa nikoritinfria cigarrer blifvit köpta och
rökta. Men det behöfver näppeligen särskilt omnämnas,
att de, om de också äro oskadliga, dock å andra sidan
sakna allt värde; ty är tobaken beröfvad nikotinet,
så återstår ingenting annat än fiberämne samt några
andra beståndsdelar, som i lika godhet finnes hos
hvarje rödbeteblad. Med rätta har man derföre ställt
de nikotinfria cigarrerna i jemnbredd med alkoholfritt
vin och kaffemfritt kaffe, korteligen med oförskämdt
bedrägeri.
(Forts.)
Bergen,
l orges äldsta historia, uppgående i sagan och
hufvudsakligen skildrande de djerfva vikingafärder,
som anställdes af landets regenter och dessas
oförskräckta följeslagare, är i allmänhet temmeligen
dunkel. Först då kristendomen börjat sprida sitt milda
ljus äfven inom Norges landamären, får historien
en bestämdare karakter. Men äfven vid denna tid
är det krigsbragder och våldsamheter, som spela
hufvudrollen. De furstar, som ifrigast arbetade för
utbredandet af kärlekens religion, röjde i allmänhet
en missuppfattning af den samma, i thy att de ansågo
sig böra med våldsamma medel bibringa sina undersåter
öfvertygelsen om den höga lärans sanning. Ett sådant
omvändelsesätt kunde naturligtvis icke utöfva något
välgörande inflytande på folkets andliga lyftning,
utan allenast förslafva och ännu mera nedsänka det
i råhet.
Det är derföre hugnande att se, det under dessa tider
af oordning, vildhet och missriktadt religiöst
nit en furste uppträder, som visar sig hafva
värdigt uppfattat sina pligter som regent. En
sådan furste är Olof III, hvars regeringsperiod
ligger mellan åren 1069 -1093, en ädel och mild
herrskare, hvars oförtrutna bemödanden att genom
fredliga värf höja sitt folk så väl i moraliskt som
i materielt hänseende förskaffat honom tillnamnet
den Fridfärdige. Religionens befrämjare, i den ädla
afsigten att bilda och förädla sina undersåters
hjertan, sökte han också, genom att bibringa dem smak
för ädlare njutningar och ett angenämt lefnadssätt,
höja och förbättra deras seder. Som han insåg, att
handeln måste vara en mäktig hafstång för ernående
af detta mål, så befrämjade han den samma på alla
sätt och i synnerhet genom anläggandet af flera
handelsstäder. Bland dessa var Bergen den vigtigaste,
hvilken snart vann ett afgörande inflytande på den
norska handeln, ett inflytande, som den i hufvudsaken
bibehållit ända intill närvarande tid.
Anlagdt år 1069, erhöll Bergen redan följande
året stadsprivilegier och var från denna tid ända
till Kalmar-unionen rikets hufvudstad. Som sådan
vann staden anseende och utvidgades med förvånande
hastighet, och grundläggaren hade icke missräknat
sig, då han ansåg, att Bergen skulle blifva Norges
förnämsta handelsstad, en värdighet, som ännu
till-erkännes denna vigtiga stapelplats.
Som Bergens betydenhet såsom handelsstad fortfarande
tilltog, äfven sedan det icke längre var rikets
hufvudstad, började också Hansan, denna mäktiga
och vinningslystna förening, som städse förstod
att begagna sig af konjunkturerna, snart efter sin
uppkomst att rikta sina blickar mot detta Norges
emporium och upprättade här omsider år 1445 ett
af sina fyra hufvudkontor eller faktorier samt tog
derigenom hela handeln i besittning. Också var Bergen
under Hanse-
förbundets blomstringstid den vigtigaste stapelstaden
i hela norden. *)
Norrmännen fördrogo till en tid att se, det de
fördelar, som egentligen tillhörde dem, kommo andra
till del. Omsider ledsnade de dock vid det afskyvärda
ok, som blifvit dem på-lagdt, och beslöto att göra
sina rättigheter gällande. Förbundets privilegier
blefvo också fullkomligt tillintetgjorda, i det
norrmännen år 1558 företogo sig att med våld fördrifva
alla Hansans representanter, hvarigenom de sjelfva
blefvo oinskränta herrar på platsen. Såsom minnen
från den hanseatiska tiden qvarstå ännu den tyska
kyrkan, tyska fattighuset samt det så kallade tyska
kontoret, som bestod af 60 magasiner, hvilka sednare,
nu borgerskapets egendom, användas till upplag för
handelsvaror.
Beläget kring Waagen, den inre bugten af Byfjorden,
har Bergen i denna bugt en förträfflig, af höga och
branta klippor omgifven, mot alla vindar skyddad
och under hela året öppen hamn, som från sjösidan
betäckes af den gamla fästningen Bergenhus, fästena
Frederiksberg och Sverresberg samt förskansningen
Nordnäs och trenne batterier. På landsidan finner
man grönskande ängar och trädgårdar samt intagande
boningar, och från de omgifvande bergsafsatserna är
utsigten öfver staden utmärkt skön.
Staden är i det hela välbyggd, men gatorna
smala, krokiga och ojemna, dock snygga och
lifliga, och de öppna platserna äro försedda med
trädplanteringar. Husen äro af trä, och åtskilliga
af dem ligga med gafveln åt gatan samt äro stundom
försedda med utbyggnader, såsom höga trappor och
altaner. Den genom vådeld år 1855 förstörda sämre
stadsdelen har sedermera blifvit återuppbyggd efter en
ny plan och utgör nu den skönaste. Bergen består af
sjelfva staden samt de trenne förstäderna Sandvigen,
Nöstet och Skudevigen. Staden räknade under katolska
tiden ända till 30 kyrkor och kloster, men utaf all
den herrligheten finnes nu qvar endast fem kyrkor,
deribland den vördnadsbjudande domkyrkan.
Invånarnes antal uppskattas till 30,000. Såsom
stiftsstad är Bergen säte för biskop, stiftsamtman
och stiftsöfver-rätt. Konster och vetenskaper äro
här också repesenterade genom en konstförening, ett
museum för konst, fornminnen och naturaliesamlingar,
flera mindre biblioteker, navigationsskola,
katedralskola, seminarium och en teknisk skola,
teater m. m. Ytterligare finnes här en filialbank,
börs och skeppsvarf, samt ett hospital och andra
välgörande inrättningar. - I litteraturhistoriskt
hänseende är Bergen anmärkningsvärd såsom födelseort
för förra århundradets störste komediförfattare,
den odödlige Holberg.
Hufvudsakligaste näringskällan är handeln, och i
detta hänseende är Bergen så väl lottadt, att, utom
det att 7-800
Hanseförbundet hade följande fyra städer
såsom hufvudstapelplatser: London, Briigge, Bergen
och Nowgorod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
