Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En utflykt till guacharogrottorna i Venezuela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–– 148
Urskogen tränger sig ända ned till slätten, och
det ser nästan ut som vore skogsbrynet jemnadt af
menniskohand, så plötsligt omvexlar det temmeligen
höga gräset med de höga tätt stående träden;
men der börjar också stigningen. Vi rastade här
vid skogsbrynet, och jag i synnerhet fröjdade mig
öfver den
pittoreska anblicken af dalen och de midt emot
liggande, till det mesta skoglösa
bergssluttningarna.
Under det att den gamle Martin, ned-hukad vid elden,
berättade jagtäfventyr och o intalade alla de m ånga
ormar h an hade dödat, ljöd
plötsligen skriet från de der hemska nattfåglarna,
guacharos (Steatornis caripensis), som bebo grottorna,
i hvars närhet vi ändtligen efter tvenne dagars
ansträngning befunno oss. Det gjorde ett obeskrifligt
intryck på mig, då jag nu hörde det fasans-falla
skriet samt det med näbben å-stadkomna smällande
ljudet. De tycktes flyga ganska högt öfver dalarne;
förfärande ljöd deras ’stämma genom skogen och
återskal-lade genom dalarne och klyftorna.
öueva grande.
Vi gingo genom en storartard vegetation nedför den
branta sluttningen rnot floden Arcacuas. Det var ett
svårt arbete att komma öfver till andra stranden,
alldenstund vattnet räckte oss ända öfver höfterna
och den starka strömmen var fylld af oräkneliga små
och stora rullstenar, som, hämmande vattnets lopp,
förorsakade hvirflar och vattenfall och sålunda
ännu mer försvårade vår öfvergång. Denna blef dock
emellertid
långsamt och lyckligt utförd, och utan uppehåll
passerade vi vidare uppför den andra höga
stranden. Efter en fjerdedels timmas vandring hörde
vi redan sorlet af en tredje flod, som utströmmade
ur den grotta, vi först ämnade besöka. Vi mötte snart
det med snabbhet öfver stora, platta och släta stenar
löpande vattnet, som i en stor båge förenar sig med
den flod, vi kort förut hade passerat. Vi måste åter
klättra uppför en näst an lodrätt sluttning för att
komma i närheten af den stora
grottan. Sluttningar-ne vid begge sidor blefvo nu
högre och fullkomligt lodräta. Vid venstra väggen
förde en terassartad stig upp till ett nästan
sväfva n de utsprång. Vägvisaren befallde största
försigtig-het, eftersom stigen var ganska smal,
slipprig, till följd af rötter, stenar och
grenar
mycket ojemn och på de flesta ställen lemnade blott så
mycket rum, att vi m$d möda och fara kunde få fast
fot. Der. hvarest stigen vid ut-språnget slutar,
tränga sig de båda
väggarne närmare tillsamman och bilda en pittoresk
klyfta. Anlända hit, ovarse-
blefvo vi ingången till den så kallade öueva grande. A
ömse sidor höja sig de med riklig bladprydnad betäckta
väggarne. Framför oss, väl 30 fot från vårt utsprång,
i fonden sluter sig ingången i det underjordiska
hvalfvet; ur det dystra mörkret störtar vattnet i
branta fall ut i dagsljuset, Af väldiga stenar hämmas
dess snabba lopp; djupt inunder oss sjuder och brusar
vattnet uti bäcknet, och oförtrutet svallande, banar
det sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
