- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
163

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. LIII. Tallsådden på Ugerups gård - Ljusets barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

–– 163

förakt, som herremannen i allmänhet visade bonden,
bilda genom sitt mörker en förträfflig bakgrand för
de ljusa dragen af en så menniskovänlig verksamhet som
Arild Ugerups och Tale Totts. Nu mera har deras minne
förbleknat. Men tre århundraden hafva ock gått fram,
sedan de lefde, och med så stora omhvälfningar, som
under denna långa tid öfvergått Skåne, der de gamla
namnen i allmänhet äro försvunna och ersatta

af nya, må man ej undra på, att man äfven förgätit
namnet på den ädle riddaren, som midt i hofveriets
och förtryckets klangdagar bröt sitt bröd med den
hungriga, herbergerade de fattiga sjuka, betalade
den utarmade bondens skatter och var i alla afseende
som en fader för sitt folk, - och liksom sammanfört
allt det goda och förträffliga om honom i den dunkla
sagobilden af honom, som sådde tallfrö på Ugerups
gärden.

St.



Ljusets tan.

du, värde läsare, hvad växten vill, då hon, med j det
lilla hufvudet långt framåtböjdt, vänder sig bort
v*^*^ från Jen mörka vrån i riktning mot fönstret,
i hvilket j den vänliga solen blickar? Ljus söker hon,
ljus, liksom fågeln i friheten. Man betrakte, huru
träd och buskar vid kanten af en öppen plats i skogen
utan undantag luta mot detta ställe, liksom plantor
på skuggiga platser i bakgrunden af växthuset alltid
rikta sig åt det håll, hvarest ljuset intränger,
och vid motstånd göra mångtaliga krokvägar, för att
möta solstrålen! Likaledes kan man göra den
iakttagelsen, att trädstammar, som till följd
af rotbäcknets genom vattnet förändrade läge hafva
sjunkit längre ned och växt vidare i horisont el
riktning, j regelmessigt bilda en stark krökning,
der ljuset faller på dem. ; Men särdeles märkvärdig
är följande iakttagelse: I en källare, der j man
under vintern hade förvarat rotfrukter, hade vid
utröd-jandet om våren en potatis blifvit liggande i
ett aflägset hörn. \ Den hade blott skjutit ett enda
skott, då man upptäckte den | samma ; detta hade
först krupit tjugo fot längs efter golfvet, i derpå
upp efter väggen, för att uppnå den långt aflägsna
ljus- j gluggen, den enda, som fanns i källaren.

Liksom hos växten, såsom ett helt, så visar sig
äfven hos i enskilta delar deraf ljusets inflytande
som ganska väsendtligt. ! Vissa växters blad följa i
sin rörelse omisskänneligt solens lopp, j så att de
om morgonen äro riktade mot öster, vid middagstiden
mot söder och på aftonen mot vester. Märkbarast äro
dessa bladens krökningar mot ljuset hos lärkträdet,
hvars stam för öfrigt i sina spiralformiga vändningar
likaledes följer solens lopp. Öfver hufvud sitter
hvarje blad vid sitt skaft på det sätt, att den ena
sidan är vänd mot ljuset, den andra mot marken;
bragt i annat läge, antager det snart åter sitt
ursprungliga, naturliga. Beröfvas det möjligheten
att återvända i detta läge, så blifver det sjukt och
bortvissnar. Och så förhåller det sig med alla växtens
lefnadsförrättningar ; blott under ljusets inflytande
försiggå dessa normalt. Den vegetabiliska individen
utdunstar, liksom djuret, genom sina porer. Dessa
bildas under ljusets medverkan; i mörka rum uppdragna
växter sakna de fina öppningarne. Om man placerar
en glasklocka öfver plantor, kan man iakttaga,
huru stark utdunst-ningen är, då solstrålarne verka
direkte på de samma; då utveckla sig de vatteuhaltiga
utdunstningarne så starkt, att inre sidan af klockan
deraf fördunklas. Deraf kommer, att den af solen
bestrålade sidan af växterna alltid är mera torr
och kol-haltig, den bortvända deremot, till följd af
den större fuktigheten, öfverdragen med mossa. Deraf
härrör också den för skogsborna välkända företeelsen,
att ved, som blifvit huggen i södra delen af en
skogsdunge, utmärker sig genom större brännbarhet
framför den öfriga.

Liksom utdunstningen är äfven andedrägtsverksamheten
gemensam för den vegetabiliska och djuriska
organismen; äfven den försiggår blott under ljusets
strålar. Men då djuret inandas syre och utandas
kolsyra, så äger ett motsatt förhållande rum hos
växten - hon upptager kolsyra och afgifver syre. Så
utgör denna motsatta process grunden för det
helso-samma i växtens och djurets sammanvaro. Vi
skaffa oss gerna en trädgård, en häck äfven i
boningsrummet, och detta är helt visst en lycklig idé,
ty växternas utdunstning gör luften i rummet mera sund
och angenäm för andedrägten. Vattenväxter, plantor
med saftiga, köttiga blad (såsom cactusarterna)
och sådana med hartsaktig lukt äro till följd af sin
rikligare utveck-

ling af syre mest lämpliga för detta ändamål. Men
alltid är det bladen, och icke blommorna, som afgifva
den helsosamma syrgasen. Dock endast under ljusets
tillträde utveckla de detta syre i rikligare mängd;
i mörkret inträder till och med tvärtom utvecklingen
af kolsyra. Uppställningen af kammarväxter fåf derför
icke äga rum på någon plats, som ej har tillträde till
ljuset. Sjuka växter och från organismen afskilda
växtdelar, såsom kransar, buketter o. s. v., äro
med afseende på luftens förbättring ingalunda att
rekommendera såsom prydnader i boningsrum; från dem
utströmma kolsyra och de hvarje förvissning åtföljande
dunster, som förderfva luften. Det är bekant, att
vakande och sömn omvexlar hos växten liksom hos
djuret; men i dessa lifsfunktioner är den förstnämda
allenast beroende af ljuset. Om dagen synas bladen
i sin fulla utveckling, utbredda, styfva, elastiska;
mot aftonen inträder en förslappning, bladen sjunka
samman, blommorna sluta sig. Sådana sofvande växter
bragta i ljuset, resa sig, utbreda sig och återvinna
sitt friska utseende. Försök med mimosor och andra
känsliga växter visa denna företeelse på ett verkligen
Öfverraskande sätt. Enskilta deribland, förda ur
ljuset i mörkret, sluta genast sina blomkalkar
och öppna dem icke förr, än de åter utsättas för
ljuset. Ännu intressantare äro de af Decan-dolle, en
fransk naturforskare, anställda försök. Det lyckades
honom att, med tillhjelp af ganska starkt lampsken,
helt och hållet förändra tiden för vakande och
sömn. Att många växter sofva, äfven då de om dagen
beröfvas ljuset, har man varseblifvit vid totala
solförmörkelser. Dock i alla dessa företeelser ligger
visserligen ingenting underbart; ljus och brist derpå,
temperaturvexling, klimat, luftens fuktighetsgrad och
liknande inflytanden äro här bestämmande och förmå
ofta frambringa vida märkvärdigare fenomener. Så
äro många blommor under sin blomningstid öppna blott
periodiskt vid bestämda timmar på dagen.

Man har efter denna så kallade blomsterphas
till och med sammanställt ett blomsterur, i
hvilket timmarne betecknas genom vissa blommors
regelmessigt på bestämda tider skeende öppnande
och slutande. Så öppna sig till exempel om
j morgnarne: bockskägget eller salsofien från
klockan tre till fem, j cikorian fyra till
fem, lejontanden och vindan fem till sex,
| mjölktisteln (Sonclms arvensis) efter sex,
laktuken och den hvita näckrosen efter sju,
arfven eller hönsbettet efter åtta, ! ringblomman
nio till tio; klockan åtta förmiddagen sluter
sig lejontanden, klockan tio laktuken, tio
till tolf cikorian. efter klockan två murörten,
efter tre hönsbettet och ringblomman, efter fyra den
hvita näckrosen; eftermiddagen från klockan fem till
sex öppnar sig jalappan, sex till sju »nattens
drottning», sju till åtta den om natten blommande
isörten (Mesembryan-themum noctiflorum); vid
midnattstiden sluter sig nattens drottning.

Som bekant är, komma våra starkaste kryddor, ingefära,
peppar, kanel, vanilj och dylika från tropikländerna;
frukter, som blifvit uppdragna i våra drifhus vid
förhöjd temperatur, kunna med afseende på arom ej
mäta sig med de solrika trakternas alster - bevis
nog, att icke värmen allenast, utan äfven ljuset
mycket bidrager till frambringande af växternas
smak och lukt. För öfrigt herrskar en stor skilnad
i detta hänseende, äfven emellan de under samma
himmelstreck vid olika l inflytande af ljuset
uppdragna växterna. Bitter eller skarp smak utmärker
alla mot solljuset vända frukter, en skuggrik

II

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free