Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Hårfagers grafhög på Gard vid Karmsundet - Den flygande holländaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sundet och detta åter af Bömmelfjorden. Just der
den sistnämda öppnar sig norrut emot Hardangerfjorden
ligger ön Mostr, der Olof Tryggvason lät läsa den
första messan i Norge och bygga ; den första kristna
kyrkan, och norrut från denna ö, rakt i vester
från Bergen, ligger den stora ön Sartor, der
konung Harald Hårfagers son Hakon begynte och
ändade sitt bragdrika lif.
Då det led mot slutet
med Harald Hårfager, berättas han hafva bedt sina
män föra hans lik upp på en höjd af gården, så att
han skulle från sin hög kunna se vidt ut öfver hafvet
och det norska landet. Och der ligger också
hans grafhög på högsta punkten vid Karmsundet. Men
enligt hvad Snorre Sturlesson omtalar i sina
konungasagor, skall den mäktige konungen hafva
blifvit höglagd på gården Hauge vid Karmsund i
närheten af det ställe, der sedermera Hauge kyrka
byggdes. Denna kyrka finnes nu mera icke, och man får
således ej söka konungagrafven invid den nuvarande
Haugesunds eller Skore kyrka. Den gamla Hauge gård –
konung Haralds – ligger några tusen steg norr om den
nuvarande gården af samma namn och heter nu »Gard»
(gården). Der ser man ännu platsen efter den gamla
kyrkan, och der finner man ock konungagrafven.
Snorre Sturlesson har utan tvifvel sjelf besökt
stället, att döma af den noggranhet, hvarmed
han beskrifver stället och grafven. Grafhällen
finnes ännu i behåll, alldeles sådan som Snorre
beskrifver den samma. Den låg länge som dörrhäll
framför huset på Gärd, men nu har bonden beslutat
att återföra den till dess förra ställe. Den är
omkring 14 fot lång, 4 fot bred och 1 fot tjock.
St.
Den flygande holländaren.
Min gamle vän, kapten Stenman, hade öfvergifvet
sjölifvet och byggt sig ett litet vackert hus. Vi voro
icke allenast vänner, utan också grannar. En dag,
sedan vi pratat om hvarjehanda, frågade jag honom,
hvaraf det kom sig, att han så tidigt erhållit hvitt
hår. »Jag har känt er sedan tjugo års tid tillbaka;
ni är föga öfver femtio», fortfor jag, »så tidigt
visar sig dock sällan det hvita håret.»
»Deri har ni rätt», svarade min vän, hvars
drag med ens blefvo allvarliga; »jag erhöll det också
på en natt, Gud
bevare er för en dylik», tillade han, och det tycktes,
som om er inre köld skakade honom, »för det hvita
hufvudet har jag den flygande holländaren att tacka.»
Kapten Stenman var en duglig sjöman af praktiskt
förstånd och ett smidt omdöme, med hvilken jag hvarje
afton gerna samtalade en stund och hvilken alldeles
förträffligt förstod konsten att berätta. Dervid var
han dock något vidskeplig, såsom nästan alla sjömän
af den gamla skolan, och upptog det ganska illa,
om man visade sig tvifvelaktig. Jag
Sv. Fam.-Journ 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
