- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band VIII, årgång 1869 /
205

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En naturbild från Syd-Asien - Färglärans fordringar i afseende på den goda smaken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

– 205

fot, och mången gång framrusar en rasande elefant med
höjd ’ snabel, färdig att nedgöra allt, som finnes
i hans väg. Många | dylika berättelser äro helt
visst diktade, men de kunna dock j på det hela
taget anses gifva en temmeligen trogen bild af ’
verkligheten. Till den lilla naturskildring, vi
här förelagt våra läsare, vilja vi lägga en
dylik berättelse, framställande ett egendomligt
äfventyr, som en engelsk officer berättat sig hafva
upplefvat i Indien. Han var - berättar han -
på väg genom en skog. Emedan han för tillfället
befann sig illamående, färdades han i en palankin,
som transporterades af indiska bärare, till
antalet åtta, af hvilka vexelvis fyra buro. -
Under enformig sång marscherade bärarne med stadiga
steg framåt. Plötsligt förstummas deras toner,
då ett trumpetlikt ljud, som strax igenkändes
såsom kommande från en vild elefant, lät höra
sig helt nära. Bärarne kastade palankinen och togo
med snabba steg sin tillflykt in åt skogen,
utan att bekymra sig om den resande. Denne inser
strax, att ögonblicken äro dyra och skyndar derföre
i största hast från stället. Men som han

elefanten. Denne har emellertid ej förlorat sin man ur
sigte. Han går några steg tillbaka och rusar derpå med
förfärande våldsamhet mot trädet, som dervid häftigt
skakades, dock ej svårare, än att mannen lyckades
hålla sig fast. Elefanten tittar nu upp, liksom ville
han säga: »Hvad tyckte du om det?» Åter företager
han samma experiment, men med ökad häftighet; och
ytterligare en tredje gång rusar han fram, och detta
med en sådan styrka, att mannen skulle blifvit slungad
till marken, om han icke lyckligtvis kommit att finna
ett säkert stöd mellan tvenne grenar. Officeren väntar
emellertid ett nytt anfall; men, besynnerligt nog,
fienden står qvar vid trädet, Elefanten har under sitt
våldsamma framrusande jagat den ena af sina betar
in i trädet och derigenom fängslat sig sjelf. Denne
fiende angripes strax derpå af en framstörtande tiger,
hvilken, då han finner att elefanten är fasttrol-lad
vid trädet, ej drager i betänkande att öfverfalla det
kolossala djuret. Mannen ser både till sin fasa och
glädje, huru i det mindre djuret dricker det störres
blod. Elefanten ligger

En skogsscen i Indien,

genast märker, att han genom springande svårligen
skulle lyckas undkomma elefanten, hvilken tyckes komma
honom allt närmare, fattar han ett hastigt beslut och
börjar klättra upp i ett stort träd. Han anstränger
sig af alla krafter, och det lyckas honom verkligen
sålunda undkomma den framrusande

död på marken, och efter ett bastant mål aflägsnar
sig tigern. Mannen har således undsluppit tvenne
farliga fiender, och det vaknade hoppet om räddning
uppfylles snart, då bärarne, sedan platsen blifvit
trygg, framträda från det gömställe, dit de vid
elefantens ankomst tagit sin tillflykt.

Eärglärans fordringar i afseende på den goda smaken,

man skulle kunna påstå, att den från barndomen
J^^dr bildade smaken torde vara en förträfflig,
kanske den y bästa läromästaren för reglorna, huru
särskilta färger vid beklädnaden, rummens möblering
och dekorering o. s. v. böra sammanställas, så visar
dock ofta nog erfarenheten, att - må man förlåta oss
denna anmärkning - till och med inom den mest bildade
verlden fel och förseelser mot reglorna förekomma,
hvarigenom skönhetssinnet såras. Det är ingen

sällsynt företeelse; hvarje promenadplats, hvarje
offentlig tillställning skall bevisa, att damer,
som bära de finaste och kostbaraste beklädningsämnen,
hafva föreningar af enskilta färger att uppvisa, som
äro rent af orimliga. Yi finna blå och gula hattar
till röda och gröna klädningar eller schalar; gröna
schalar och blåa klädningar. Vi finna vid dekorationer
af rum röda gardiner och möbler tillsammans med blåa
tapeter, och oräkneliga liknande sammanställningar
af färger, som icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:26:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1869/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free